Don´t let me be Misunderstood

På senare tid har jag känt att det jag vill kommunicera från det stora hålet strax söder om mitten på mitt ansikte inte alltid kommer ut så som den stora klumpen norr om ögonen imitt huvud hade planerat det från början.

När man pysslar med företag och kommunikation som jag håller på med just nu, så kan man ibland förfasas över hur svårt det verkar vara att få en rak kommunikation med alla som ska få ta del av ett visst budskap. Därför finns det informatörer, kommunikatörer och annat patrask som besitter en specialkompetens i hur det som kommer från munnen, pennan, tangentbordet, kameran etc. på effektivast möljiga sätt ska tas emot av den som sitter på ögonen eller öronen.

Man kan tycka att det är en enkel sak att lösa, men om jag inte ens får det min hjärna tänker att överensstäma med det min mun säger så förstår ni att detta kan vara tricky business. Varför vill jag då arbeta med detta? Ja sådana frågor kan vara svåra att besvara när man ställs mot väggen vilket jag gjordes idag.

Då kommer det en sådan stark känsla av obehag vilket så klart lyser igenom till den som kommunicerar med mig, och jag är verkligen ingen haj som kan gå på, däremot är jag ett lätt offer för hajar om jag börjat vackla. Jag beundrar de människor som kan slå sig ur en situation där de hamnat i ett mentalt underläge gentemot den andra personen som den kommunicerar med.

Så när man känner att man sitter fast i en knipa man inte kan ta sig ur, vill man egentligen bara utbrista: ”I’m just a soul whose intentions are good – oh Lord please don’t let me be misunderstood”. Men vem skulle bry sig om mina intentioner – det är hajarnas marknad och de hugger när möjligheten dyker upp. Jag tror inte jag är den personen.

I övrigt så ska det bli en trevlig helg som kommer upp nu framöver. Jag ska både vara sällskaplig, behjälplig och åskådare fast i olika miljöer då såklart.

Tja, nu kände jag att det här inlägget blev lite kryptiskt, men jag känner mig som om jag vore i en labyrint. Det var ju enkelt att hitt in, men efter att ha gått in i en del väggar, har man blivit så yr så man glömt bort hur man hittar ut igen. När jag hittat ut – kommer jag förmodligen ge mig in i nästa labyrint. Men det är väl det som är livet….

”egenkligen”- som Björn Gustafsson skulle sagt.