Det där med ord och bokstäver…

Evigheter sedan jag skrev något nu. Men Facebook är ju som sagt den största källan till inspiration, så därför blev jag sugen på att döda vad jag tycker är en myt. Länge har det ju cirkulerat fakta om att människan kan läsa hela texter utan problem om bara de två första och två sista bokstäverna i varje ord är fixa. Det vill säga korrekta. I övrigt sägs de andra bokstäverna kunna vara huller om buller. Men, alla exempel jag sett på detta har ju fortfarande vokalerna på hyfsat rätt plats.

Min bedömning är att så länge vokalerna är på rätt plats blir det mycket enklare att läsa texten med de fixa bokstäverna, men om vi helt plötsligt tar längre ord och kastar omkring vokalerna blir det genast mycket svårare och flyter inte alls så lätt som i exempeltexten:

Eilngt en uneörnskding på ett egnskelt uivtnierset så seplar det inegn rlol i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord såtr i, det edna som är vtikgit är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan stå hlelur om blluer och man kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm.
Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet.

Men kan ni gissa vad det står i denna texten:

På den vämeeaornrlmde rerbaykmlån sprdaeende den amiöitbse artysmbrean nätsan all vaken tid för att göra ett kopltmet arebte och uplypfla sina inrensta drmömar.

Det kan ni säkert eftersom vissa ord är väldigt enkla, men säger ni att ni tog det utan att stanna upp eller läsa två gånger så ska jag utmana er med en värre text. I promise. Muhahaaa!🙂

Kategorier:Allmänt Taggar:,

När det sociala internet riskerar förstöra liv

Eftersom jag arbetar mycket med sociala medier på mitt arbete och samtidigt ständigt försöker se till företagsnyttan med de sociala medierna och hur bland annat organisationer, politiker, och företagsrepresentanter faktiskt skulle kunna tjäna mycket på att föra dialog med sina intressenter, väljare eller kunder är det här ett extra intressant inlägg. Och det är en fantastiskt kommunikationsmöjlighet som det som kallas Web 2.0 har lett till. Men det är lätt att glömma baksidan i all positiv hausse.

Baksidan, som jag tänker ta upp här, har inte alls med att göra när företag misslyckas i de sociala kanalerna, utan detta gäller istället helt på det privata planet. När man snöat in sig som kommunikationsstrateg är det lätt att glömma bort den personliga kommunikationen som de allra flesta faktiskt bedriver i de sociala kanalerna. Vad har egentligen Facebook bidragit med där?

Det helt makalösa med att en ung 20-something Mark Zuckerberg lyckades bygga ett nätverk på internet som stora delar av västvärlden valde att ansluta sig till framför andra är en story i sig. Communities fanns visserligen långt innan Facebook men inget fick sådant genomslag så snabbt som Facebook fick och kontentan är numera att de flesta tonåringar och 20-30 åringar har skaffat sig ett konto på sidan för att kunna kommunicera och dela sina synpunkter och hitta likasinnade. Det är lätt att bygga upp en gräsrotsrörelse på Facebook. Och det har hänt, igen, i Bjästa. Men denna gången har det fått ett gigantiskt mediegenomslag och de sociala medierna är i allra högsta grad representerat.

För er som lyckats missa vad som hände i Bjästa för ett år sedan är det i korta drag så att en ung 15-årig kille våldtog en ett år yngre flicka på en skoltoalett under skoltid. Han erkände brottet och både våldtäktsmannens och offrets separata historier till polisen var ruggigt överensstämmande. Konsekvensen blev dock att ingen ville tro på flickan och pojken fick stort stöd av alla sina klasskompisar trots att han blev dömd och förflyttades till en annan skola hölls det en sorts tyst manifestation för den dömde killen på skolavslutnigen i den lokala kyrkan. På kvällen våldtog han ytterligare en tjej. Denna gången fanns det DNA-bevis som pekade på killens skuld. Trots detta slöt ett helt samhälle upp bakom killen och som hungriga rovdjur gav man sig på de två offrena och anklagade dem för lögner.

På Facebook bildades det grupper till stöd för den unge killen, som nu tagits bort och motgrupper har bildats efter det mediala genomslag fallet fick i SVT:s Uppdrag granskning. Men det är nu (först nu) som jag kommer till det jag egentligen ville skriva lite om. Den otroliga potential som finns i dessa kanaler för att arrangera rena lynchmobbar mot en ensam person.

Visst har det talats om nätmobbning förut, men när man tänker på mobbning är det fortfarande den traditionella bilden om det ensamma barnet på skolgården och belackare som skriker glåpord runt omkring som dominerar sinnebilden. Men där är ingen anonym. På nätet kan vem som helst komma till tals och säga de mest fruktansvärda saker till en person som inte har en möjlighet att försvara sig. Det är också lättare att sprida rykten som ytterligare spär på lynchmobbens åsikter. I anonymitetens skydd är det lättare att säga det som ligger inne och bubblar i oss, det som aldrig skulle sagts om det kom från munnen. Anonymiteten erbjuder dig att skriva i vredesmod utan konsekvenser. Även om jag inte tänker på Facebook nu i första hand utan framförallt Youtube och Bilddagboken. Men med fejkkonton och psudonymnamn kan man vara lika anonym på Facebook för allmänheten som vem som helst.

Interrnet kan verkligen ta fram det sämsta hos oss människor ibland. För det är ändå något obehagligt när vuxna människor sluter upp i grupp tillsammans med barn och ger sig på en stackars flicka som är 14 år.

Att få kritik och glåpord på nätet drabbar många människor dagligen. Det lämnar ingen oberörd inte ens de offentliga personer som är vana vid det efter en lång tid i rampljuset. Men när det slår mot ett barn i mellantonåren, där identitetssökandet pågår för fullt, kan konsekvenserna bli förödande. Tänk er själva in i följande situationer:

  • Du googlar ditt namn (som brukar vara populärt) och det som syns är inget trevligt.
  • Andra lägger ut bilder på dig som du inte kan styra själv, där du hängs ut med namn och personnummer och uppmaningar om att man ska skada dig om man ser dig.

Det är lätt att tänka om och kring att det är dåligt med nätmobbning men otroligt svårt att verkligen se konsekvenserna då det drabbar barn. I nuläget har opinionen vänt i fallet Bjästa. Helt plötsligt står alla på de våldtagna flickornas sida och lynchmobben har istället vänts mot den nu 16-åriga killen och hans familj. Det är inte bättre.

Man kanske säger att han nu får smaka lite på det som tjejerna råkat ut för, men den lynchstämning som lätt kan dras upp på internet unnar jag inte ens en våldtäktsman, särskilt inte när det rör sig om ett barn, som han fortfarande är. Han och hans familj har sedan SVT:s program utsatts för fler hot från allmänheten. Det är ju när vi som inte är med från början beslutar oss för att med hull och hår ge oss in i en lynchmobb och själva ta oss friheten att bete oss lika sviningt som de vi nu fördömer. Vi är ju inte bättre själva då!

Skadan med sociala medier blev nog den dömde killens mamma varse om relativt snabbt då ett Youtubeklipp lades ut under precis den nämnda skolavslutningen. Jag har valt att INTE länka till klippet eftersom det visar den dömde killens ansikte och hans hela namn och jag vill inte riskera uppmana någon till att börja nätmobbas heller. När jag kikar igenom mammans kanal på Youtube finner jag 200 kommentarer till mamman, alla är från de senaste två dagarna och det är inga vackra ord man läser där heller. Det är uppmaningar om att hans mamma borde bli ”brutalt våldtagen själv” eller att killen ska ha ”nackskott”. Jag tror dock inte att hon är en van användare av sådana här kanaler eller anhöriga till henne eftersom videon fortfarande ligger ute på sajten. Den borde naturligtvis plockas ned av flera skäl. Dels för att videon och texten om videon som mamman skrivit, som berättar vilken fin kille den dömde killen visar att han är, är oerhört kränkande för flickorna och deras anhöriga. Men också för att inte fortsätta spä på hatet mot killen och hans familj som når nya höjder dag för dag och kan få oanade konsekvenser.

När jag tittar igenom denna relativt långa postning inser jag att ni kanske tror att jag försvarar honom och hans handlingar. Det gör jag absolut inte. Men jag börjar på allvar bli orolig för nätmobbning och att vuxna beter sig som barn på internet bakom anonymitetens väggar. Vad det verkar har inte den dömde killen själv deltagit i lynchmobben mot de två våldtagna tjejerna. Det är helt och hållet verk av ryktespridning som gjort att en mängd människor vuxna och unga samlats för att förstöra livet för två unga tjejer och nu vill man förstöra livet för ytterligare en familj… och det kommer bara att fortsätta. Ibland är vi människor riktigt fega.

Några som arbetar aktivt mot nätmobbning är Friends som förutom att de gör lysande reklamfilmer också gör ett stort jobb ute i landets skolor och idrottsföreningar. Tack och lov för att det finns vuxna som kan säga ifrån när andra bara rättar in sig i ledet.

Skämmes ta mig f-n

Ja,för några dagar sedan kom justitieminister Beatrice Ask med ett kopiöst korkat förslag. Genom att skicka färgade kuvert till misstänkta sexköpare ska hon få dem att skämmas öppet för sina synder.

Min enda kommentar är egentligen att vår justitieminister vill ändra på det mest fundamentala i vårt rättssamhälle. Nämligen att döma någon på förhand. Det rent av livsfarliga att döma folk på förhand sätter hela rättsväsendet ur spel.

Hur kan en justitieminister resonera så?

Nej, detta värmde verkligen INTE mitt liberala hjärta.

SJ har köpt Googlelänkar

16 mars, 2010 1 kommentar

Att SJ backat angående resegarantin är ju inte någon direkt nyhet. Nu har aktiebolaget dessutom valt att via Google Adwords köpa annonsutrymme. Och söker man på SJ så möts man av ett öppet ärligt: Förlåt. Så roligt, bra, komiskt, fånigt, stort – ja allt på samma gång. Jag kan inte bestämma mig om jag tycker det är bra eller dåligt. Jag vet i alla fall att det är roligt.

SJ köper utrymme för att be om ursäkt

Kategorier:Allmänt Taggar:,

Cravings

Måste bara skaffa mig en konsol och en TV först bara…🙂

Kategorier:Allmänt

Nu finns det ingen återvändo mer – dags för triathlon 2010

3 mars, 2010 1 kommentar

Och tur är väl det. Idag anlände min nya Orca S2 våtdräkt till kontoret. Det är bara att ge mig ut i vattnet så fort isen smält och börja träna crawl i öppet vatten🙂

Vill faktiskt berätta att jag köpte våtdräkten på Wiggle. Beställde den i torsdags kväll, valde oprioriterad leverans, som var liiiite billigare eftersom leveransen inte skulle ske omedelbart då. Nu på onsdaglunch har jag den. Från England till Sverige på 3½ arbetsdagar, oprioriterad. Det tycker jag är snabbt jobbat. Synd bara att jag inte väntade en vecka med att beställa den eftersom priset nu fallit på den på grund av det fallande Pundet.

Med ny cykel och ny våtdräkt så känns det som om den här säsongens triathlontävlingar i augusti måste bli bättre än förra årets, och konstigt vore väl annars. Då tränade jag ju intensivt men kort. Nu är det mer utdraget och inte lika intensivt, men det blir intensivare sedan.

Inte för att jag kommer att köra Ironman på Hawaii någon gång, men man blir bra sugen på att tävla när man spanar in denna videon.

Kategorier:Allmänt Taggar:, ,

Inget avdrag – mer bidrag.

3 mars, 2010 3 kommentarer

Läser i dagens tidningar att den rödgröna alliansen har beslutat sig för att ta bort det så kallade RUT-avdraget, ett namn jag inte gillar särskilt mycket alls, om de kommer till makten i höst.

Med tanke på vad det har bevisat att avdraget för hushållsnära tjänst har bidragit med i form av arbete åt flera, mindre svarta pengar och att dessutom avdraget dras av direkt på fakturan utan krångel med deklarationen. Så måste man ju säga att det är en rätt bra grej de har infört här.

Det tycker ju uppenbarligen inte de rödgröna i alla fall. Eftersom de envisas med att de bara är ”de rika” som har råd med städtjänst så vill man nu ta bort den. Ett otroligt korkat resonemang.

Det säger ju sig själv att de som hade råd med hushållsnära tjänster före skattereduktionen är färre och förmodligen tjänar mer än de som nu har valt att utnyttja dessa tjänster. Men enligt den socialdemokratiskt ledda oppositionen är det inte OK att anlita städhjälp privat. Det är något som vi ska ta hand om själva.

Hela vårt samhälle bygger på att om du inte kan eller hinner göra något bra och någon annan kan göra det bättre kanske den personen kan göra det mot ersättning. Det är så vi har skapat arbeten i tjänstesektorn. Alla kan inte vara experter på allt.

Vet du inte hur man bygger ett hus själv så får man anlita hantverkare. Om man inte kan reparera sin bil själv så anlitar man en mekaniker och om man inte hinner städa sitt hus själv (man kan faktiskt vara dålig på det också) så kan man anlita en städare.

Men det är inte OK tydligen. Vad ska man ta sig till om alliansen förlorar valet och vi får in en annan allians bestående av avdragshatare och bidragsivrare.