Arkiv

Posts Tagged ‘reklam’

Lidls reklam säger egentligen ingenting

17 maj, 2009 5 kommentarer

Överallt på Sveriges gator och torg har Lidl pyntat med reklambudskapet att 2/3 av deras sortiment faktiskt kostar under 20 kronor. Vilket kanske får en att haja till, men vad betyder det egentligen?

Jo, det innebär såklart att när man går in i en Lidlbutik så kommer två varor av tre kosta under Selmalappen. Men det säger ju ingenting egentligen om vilket sortiment Lidl har.

Mina första tankar när jag såg detta var:

  1. Jaha, men i en godisbutik kanske 7/8 av sortimenet kostar under 20 kronor.
  2. Men, vilket sortiment har Lidl egentligen om man jämför med en vanlig livsmedelsbutik?
  3. Kvalitet?

Och nu tror jag att motståndarna till min argumentation kommer att bemöta mina argument med:

  1. Men att jämföra Lidl med en godisaffär är ju som att jämföra äpplen och päron. Det är ju inte samma typ av butik
  2. Lidl har ett fullgott sortiment där man kan handla det mesta som man vill ha i matväg.
  3. De som söker efter högsta kvailtet i maten är inte Lidls målgrupp och kommer därför inte att handla på Lidl ändå.

Men låt mig reflektera över det faktum att man jämför äpplen och päron. Är det inte så att exempelvis kryddor som man har mycket av, mjöl olika sorter med mera finns det mängder av medan DVD-spelare, TV-apparater och annat konstigt de har på Lidl inte finns i lika stort antal. Jämför man priset på en burk salt och ett paket ryggbiff rätt av så får man ju en siffra men, mer intressant skulle ju vara att räkna utt vad snittpriset ligger på för en samling varor, såsom redan görs och använda det i marknadsföringen. För eftersom ingen annan gjort en liknande (konstig) marknadsföringskampanj så säger ju inte två tredjedelar någonting egentligen.

Och så det här med sortimentet. Vi vet ju att Lidl de facto har ett sortiment som till största delen består av ”färdig mat”. Detta innebär att priserna sjunker då man inte har ett större sortiment vad gäller färska varor i kött-, fisk- och fågelväg. Därför blir det också väldigt enkelt att hålla nere prisnivån. Och jag tycker personligen att matvaror under 20 kronor, som inte ska kosta så lite, (i den mån det finns just sådana på Lidl) säger något om kvalitet, masstransport och miljöutsläpp och det känns inte riktigt lika roligt att stoppa sådant i munnen. Då och då går jag förbi en restaurant som skyltar ut en trerätters söndagsmeny för 99 kronor. Det känns på något sätt som om man inte kommer att få den bästa maten, inte heller den bästa servicen på ett sådant ställe. Men för all del, jag kan ha fel.

Man kan handla mycket konstiga saker på Lidl och Netto. Jag läste för några år sedan i ett musikerforum (hittade inte länken nu) om en person som funderade på att köpa en mässingstrumpet på Netto för 300 kronor. Det är ju faktiskt ett helt ok pris för någon som aldrig tidigare spelat trumpet och vill ha en att testa på. Men det är lite humor på något sätt. Att skriva shoppinglistan: smör, bröd, kaviar, tvättmedel, mässingstrumpet…. och sedan gå och handla och där bredvid Djungelvrålen så ligger den glänsande trumpeten för 300 kronor, vilket kap…. Bara i lågprisbutiker. 🙂

Red Bull tänker ett steg till i de sociala medierna

Jag kollade igenom Facebook lite förstrött och slängde ett, eller två, ög(a)on på de riktade annonserna som syns  i högerspalten. De har nu bytts ut från replokaler i Stockholm, efter det att jag ändrat bostad från Stockholm till Göteborg. Där lade Red Bull ut en annons för alla wanna-be copywriters och AD:ar som finns där ute. Ja, de befintliga också för den delen.

Red Bull Best Ad Contest innebär helt enkelt att de låter vem som helst skissa upp sina idéer på deras nästkommande reklamfilm (med temat ”Red Bull ger dig vingar”). Vinnaren får ett ännu så länge okänt pris, förutom det faktum att filmen kommer att produceras och visas i TV såklart.

Man kan reagera på två sätt inför en sådan här tävling:

  1. Fy bubblan vad elakt. Red Bull försöker fixa gratis arbetskraft genom att utnyttja en massa idéer de inte betalat för… eller:
  2. Fy bubblan vad smart. Red Bull lyckas genom sociala medier nå ut till en målgrupp som är väl bevandrad i deras koncept, många är dessutom väldigt intresserade av marknadskommunikation (eftersom man också startat hashtaggen #redbullbestadcontest på Twitter där det finns en stor representation av kommunikatörer) Man låter dessa göra byråns idéjobb vilket innebär att man sparar åtskilliga tusenlappar. Dessutom ser man till att låta sina kunder vara med i processen att bygga upp deras varumärke. Suveränt. Merkaptan applåderar.

Detta innebär nämligen att Red Bull får en massa reklamidéer utifrån. Och det är viktigt. För på företaget kan man lätt bli kvar i ett särskilt tänk och risken är även att reklambyrån hamnar där till slut. Men här får man reda på hur väl Red Bulls image stämmer överens med företagets profil. Alltså får kunderna som alltid sett produkten från utsidan nu vara med och bestämma (lite) av marknadsföringen från insidan. Dessutom har Red Bull en hoper med idéer att använda sedan när tävlingen är avslutad.

Red Bull vinner mycket på detta. Och nu skriver även jag i positiva ordalag om tävlingen, så de får ytterligare cred.

Red Bull marknadsför sig bland annat via Facebook, Twitter och låter medtävlarna även sätta upp en banner på sin blogg för att promota tävlingen och sitt eget inslag.

Men, det är ju alltid ett men, här kommer min fundering. Man kan nämligen rösta på bidragen i tävlingen. I slutändan är det dock en jury som avgör allt ändå. Min tanke är att man bara delvis vill släppa på kontrollen och friskriva sig ansvaret att låta producera en film där budskapet riskerar att gå stick i stäv med varumärket. Mitt förslag hade varit att göra en lösning a ‘la melodifestivalen. Låt juryn säga sitt och folket sitt. Det är nämligen så att den som får flest röster enbart vinner ”Folkets pris” (vad det nu är). Kanske är det värt att sträva efter, men samtidigt tycker jag att det folket tycker är bäst borde vara det man kör på till viss del. För vilka är det som ska köpa produkten i slutändan, folket eller juryn?

Tidigare har bland annat The Brand-Man skrivit om tävlingen

Ring Ring

12 mars, 2009 2 kommentarer

Länge har Telenors olika reklamfilmer på temat ”olika sätt att kommunicera” rullat runt i etern från Garbergs. Och de sätter sig nu. Jag gillar dem! I veckan har jag slösurfat lite på Youtube och fastnat i diverse filmer med reklamblock från svunna tider. De flesta är riktigt dåliga. Men det var ju så länge sedan så man blir allt rätt nostalgisk när man tittar på dem.

Så det som skiljer många av de reklamfilmer som syns nu är framförallt en ökad kreativitet och, det är klart i reklam-tv:ns ungdom misstänker jag att många reklamfilmer dubbades till svenska på grund av resursskäl. Nu ser vi färre tyska reklamfilmer för rengöringsmedel eller kolor dubbade till svenska men de finns.

Förutom Garbergs Telenor-filmer är jag just nu också väldigt förtjust i 3:s en bra deal. Skulle ni mot förmodan ha missat några av filmerna finns de att beskåda här nedan. Njut av reklam med hög kvalitet!

Lite off-topic kan jag ju nämna att Frölunda leder med 3-1 i matcher. Tyvärr begicks det ett riktigt vidrigt domarmisstag i matchen som spelades ikväll. Tänk om Hockeyligan kunde sponsra domarkontrollanten på läktaren med en mobiltelefon. Kanske Telenor kan göra en reklamfilm på ”kommunikation inom Ishockeyn”. Det skulle vara ”en bra deal”.

Men förhoppningsvis hade Frölunda inte haft några problem i att vinna matchen ändå. Det är ändock knappt så jag vågar skriva något om det, för senast jag skrev om Frölunda i SM-slutspelet åkte de på storstryk. Sedan dess har jag inte nämnt det och så har det gått bra. Vi får väl se vad som händer nu, skrockfull som jag är.

It’s the End of the World as We Know It (And I Feel Fine)

23 februari, 2009 1 kommentar

Måndag igen och dags att titta lite på vad som finns under himlen. Och domedagsprofetiorna duggar tätt.

Jag satt och plöjde igenom lite bloggar där jag hittade på optimism och skeptisism som jag gärna skulle vilja dela med mig av.

Det började med nyheten från Vänsterpartiet som publicerades för sex dagar sedan, men som de av någon anledning valt att vänta med att twittra upp tills nu. Jag har redan gett tummen upp och ner för Moderaternas DN Debatt-tilltag. Vad Vänsterpartiet skulle tycka om saken är ju kanske ingen överraskning. Det som jag tycker är intressant är att partiet har en antirasistisk talesman. Ok,  Hur som helst, Kalle Larsson, Vänsterpartiets antirasistiske talesman hävdar att Moderaterna insinuerar att invandrare skulle vara särskilt benägna att begå brott. Men de har de inte skrivit i debattinlägget.Vänsterpartiet tolkar, vilket i och för sig insinueringen innebär i detta fallet, men det vet man ju hur det brukar vara när två politiska motpoler tolkar varandra.

Nästa historia hittade jag på Urbans blogg Advertisinguru om hur Lance Armstrong lyckades twittra tillbaka sin stulna cykel. Genom att lägga ut ett foto på Twitter av den stulna cykeln, spreds nyheten (och bilden) snabbare än ljuset. Och uppenbarlig återfann cykeln sin rättmätiga ägare bara två dagar senare. Man måste gilla Twitter. Svenska polisen kanske ska börja lägga sina resurser där i enklare brottmål, som ändå bara skulle avskrivits i samband med anmälan, såsom cykelstölder och kanske bilstölder.

Seth Godin skriver huruvida marknadsföring kan var illvilligt. Genast slog det mig när man läser den, det stora hatet som också finns mot marknadsföring och reklam ute i vårt samhälle. Min kompis PL är inte särskilt förtjust i försäljare eller yrket i sig för den delen heller. Det han skriver om i ovanstående post är i och för sig den typen av försäljare ingen av oss tycker om, ”parasitförsäljaren” på stan. Men, det många glömmer bort är att försäljare är en nyckel för att vårt samhälle ska fungera. Försäljarna förmedlar inte bara en tjänst eller en vara utan även en service. Försäljaren tar hand om kunden för att kunden ska få precis den behandling som de ska få. Det finns bra och det finns dåliga försäljare. Men på ett sätt är vi alla försäljare. PL vill inte arbeta som försäljare, han tycker det känns som att man lurar folk. Jag kan förstå hans tankegångar, men det är inte det en försäljare är tillsatt att göra. Sedan handlar det väl om man själv tror på produkten man säljer.

Jag såg La Boheme i december, en fantastisk opera, särskilt när man sett musikalen RENT som är baserad på nämnda opera. Hursom helst, en av de som var med i mitt sällskap var väldigt intresserad av det här med marknadsekonomi, men snarare faran med den. Hennes utgångspunkt var att reklam är till för att lura folk. Men är den det, var min uppfattning. Om jag köper en produkt, för ett pris jag tycker är rimligt och är nöjd med produkten. Hur kan jag då vara lurad?

Sedan några ord om Jan Guillous ord om att bloggarna aldrig kommer att få den riktiga makten. Men även de traditionella medierna, gammelmedierna, kallas ju som bekant för den tredje statsmakten. Formellt sett utgår makten i Sverige från folket. Det vet vi ju är en sanning med modifikation. Det är förmodligen också det Guillou menar när han säger att medierna har den stora makten ännu så länge, för så är det ju. Men, här kommer det intressanta. Det är när media uppmärksammar vad bloggarna skriver som bloggarna får makt. Alltså får även bloggarna en indirekt makt, som faktiskt utgår från folket. Vi börjar så smått närma oss Regeringsformen igen. Ännu så länge behöver bloggarna gammelmedias hjälp för att sprida sitt budskap till allmänheten, men medvetandet och deltagandet för bloggosfären ökar lavinartat. Det kommer inte alltid vara så att de industriella medierna har makten att påverka den gemene mannen. Det kommer men det tar tid. Någon sade, man kan inte lära gamla hundar att sitta.

Åkestam Holst gör ett inlägg som till viss del ser ut att spegla deras officiella hållning i Pirate Bay-rättegången. Att bloggvärlden överlag är positiv till de tjänster som Pirate Bay driver kan vi lämna därhän. De väljer att spegla hur producenterna för iPhone-spelet  ”Whack ‘em All” valde att samarbeta med sina pirater istället för att kriga mot dem. De väljer även att citera den store Douglas Adams, ni vet mannen bakom Liftarens Guide Till Galaxen. Det citatet är på något sett så träffsäkert men samtidigt också Douglas Adams-komiskt. Det får också binda ihop detta inlägget med R.E.M-låten jag satt i rubriken. Enjoy!

”Everything that’s already in the world when you’re born is just normal. Anything that gets invented between then and before you turn thirty is incredibly exciting and creative and with any luck you can make a career out of it. Anything that gets invented after you’re thirty is against the natural order of things and the beginning of the end of civilisation as we know it until it’s been around for about ten years when it gradually turns out to be alright really.”

Last Job

17 februari, 2009 1 kommentar

Läser i Ulrika Goods blogg om listan på storbyråernas placering på Årets Byrå-galan. Tyvärr bara en åttondeplats för Stendahls, min förra praktikplats. Grattis till Forsman & Bodenfors som passat på att PR-kuppa ordentligt i och med lanseringen av deras nya hemsida.

Det återstår att se när en svensk byrå vågar ta steget fullt ut i den sociala medievärlden och göra något liknande som den amerikanska byrån Modernista. Där man ser Modernista genom det som finns om de på de sociala mediasajterna. Hemsidan består i stort sett bara av en röd meny i övre vänstra hörnet. Häftigt värre

Doctor Doctor

15 februari, 2009 1 kommentar

Knappt hade jag hunnit twittra iväg mitt twitter-kvitter till några av Sveriges mest betydande PR- och reklamkonsulter innan Doktor Spinn på Springtime snappade upp det hela. Att få bli publicerad på en sådan stor blogg som Jerry Silfwers är självklart en ära för Merkaptan.

Det handlar ju om PR och att sälja in sig på olika kanaler, sociala medier framförallt.

Nu sitter jag på ett café på Sveavägen och sammanställer mina ppt-bilder tillsammans med Urban inför presentationen imorgon.

Det blir en mindblowing avslutningspresentation om kändiskocken Mathias Dahlgren.