Arkiv

Posts Tagged ‘kommunikation’

Calle fick Sveriges svenskaste jobb

6 juni, 2009 1 kommentar

Ja, det var ju inte jag som fick Sveriges svenskaste jobb, tyvärr. Men, det gör inget. För jag bokade upp mig med en massa annat nu i sommar. Bland annat så gäller det ett nytt jobb för Svenska kyrkan och att sköta den externa on-linekommunikationen under deras kommande sommarkampanj.

Jag vill gratulera Calle Boman, som fick jobbet, och hoppas att det går bra för honom och Filip på deras resa genom Sverige. Det gör det säkert, även om jag ställer mig tveksam till varför Calle Boman, som nu ska agera språkrör för STF genom Sverige i två månader, har skyddade uppdateringar på Twitter. Jag kommer att återkomma till Sveriges svenskaste jobb lite då coh då under sommaren för jag tycker konceptet är kul. Även om det rör sig om en rip-off på det australiensiska ”Best job in the world” så tycker jag ändå att det finns stora skillnader, till STF:s fördel i detta fallet, förutom möjligen lönen då. Man får till exempel resa runt och inte stanna på samma plats hela tiden.

Nu är det dags att stänga ner skärmen och gå ut och njuta av vädret i Uppsala under Sveriges svenskaste dag, nationaldagen. Även om jag tror att Sveriges egentligen svenskaste dag inträffar om 13 dagar. Midsommarafton.

Dessutom EU-parlamentsval imorgon, gå och rösta om ni inte gjort det redan. DET, det är en order.

Annonser

Aj då Noblessa Kök, det där var kanske inte så smart

På sajten Fairshopping (en sajt där konsumenter tycker till om företag och ger företagen en möjlighet att kommentera detta) har kökstillverkaren Noblessa hamnat i transparent trubbel. Det visar sig att anställda på företaget själva gått in och skrivit positiva omdömen om sig själva och gett sken av att det kommer från konsumenter.

VD:n Mikael Bönnemark, försvarar tilltaget med att det är autentiska kundåsikter som de lagt upp på sajten ovetandes om Fairshoppings policy att företag inte själva ska lägga ut sån info. Ja, man kan tro på Mikael, men dessvärre för Noblessa så är inte deras trovärdighet den bästa efter tidigare kritik (medverkan i PLUS bland annat) och dessutom blir det svårt att förklara det faktum att Noblessa:s egna anställda även bemött kritik på hemsidan i skepnaden av att vara en nöjd kund. (Se kommentar från ”renoverar”) Ska detta också vara någon som lagt upp kritiken till Noblessa först och sedan fanns det en kund som svarade på den kritiken (internt, eller vad?) för att Noblessa sedan kände sig manade att vidarebeforda svaret på Fairshopping. Nej, skulle inte riktigt tro på det.

Så, Noblessa, så här fungerar företagskommunikation i Sociala medier om man vill lyckas:

Sociala medier kan verkligen skada ett företags varumärke. De anställda ska bevaka diskussionerna som går kring varumärket. Ger de sig in i diskussionen måste de ske öppet. De måste visa att de är en representant för företaget och inte vara anonyma.

Varför?

Jo, om en representant för företaget öppet svarar på kritik finns absolut möjligheten att vända den kritiska stormen till något positivt. I nuläget är det för sent.

Vad ska Noblessa göra nu?

I nuläget är det nog pudeln som gäller, dessvärre. Man har gjort ett stort misstag. Dessvärre har VD:n gått ut med info nu som troligen inte är sant, då blir det ytterligare en lögn att göra sig fri från. Därför blir pudeln enda alternativet. Så, erkänn att detta har gått fel till. Detta kan bero på att det inte finns en tydlig policy i företaget till hur ni ska förhålla er till webbaserad kommunikation. Sedan är det dags att sätta upp en tydlig marknadspolicy för denna typ av kommunikation och satsa hårt på den. Använd internet, bli exakt så transparenta som ni kan. Visa på att det ni gjorde tidigare var fel, nu är det öppna kort som gäller och ni bemöter allt. Sedan kan ni komma med säljargumenten, inte tidigare – för då försvinner förtroendet igen.

Eftersom jag själv inte är en flitig besökare av Fairshopping så vill jag rikta ett tipstack till Doktor Spinn och Dagens Media för deras kommentarer i ämnet.

Och så en sak till: VD:n Mikael Bönnemark vill gärna att man kommer med all kritik till honom personligen genom att maila honom till Noblessas info-adress. Är det bara jag som tycker det är konstigt att VD:n inte ger ut sin officiella företags e-postadress i en sådan här situation?

Red Bull tänker ett steg till i de sociala medierna

Jag kollade igenom Facebook lite förstrött och slängde ett, eller två, ög(a)on på de riktade annonserna som syns  i högerspalten. De har nu bytts ut från replokaler i Stockholm, efter det att jag ändrat bostad från Stockholm till Göteborg. Där lade Red Bull ut en annons för alla wanna-be copywriters och AD:ar som finns där ute. Ja, de befintliga också för den delen.

Red Bull Best Ad Contest innebär helt enkelt att de låter vem som helst skissa upp sina idéer på deras nästkommande reklamfilm (med temat ”Red Bull ger dig vingar”). Vinnaren får ett ännu så länge okänt pris, förutom det faktum att filmen kommer att produceras och visas i TV såklart.

Man kan reagera på två sätt inför en sådan här tävling:

  1. Fy bubblan vad elakt. Red Bull försöker fixa gratis arbetskraft genom att utnyttja en massa idéer de inte betalat för… eller:
  2. Fy bubblan vad smart. Red Bull lyckas genom sociala medier nå ut till en målgrupp som är väl bevandrad i deras koncept, många är dessutom väldigt intresserade av marknadskommunikation (eftersom man också startat hashtaggen #redbullbestadcontest på Twitter där det finns en stor representation av kommunikatörer) Man låter dessa göra byråns idéjobb vilket innebär att man sparar åtskilliga tusenlappar. Dessutom ser man till att låta sina kunder vara med i processen att bygga upp deras varumärke. Suveränt. Merkaptan applåderar.

Detta innebär nämligen att Red Bull får en massa reklamidéer utifrån. Och det är viktigt. För på företaget kan man lätt bli kvar i ett särskilt tänk och risken är även att reklambyrån hamnar där till slut. Men här får man reda på hur väl Red Bulls image stämmer överens med företagets profil. Alltså får kunderna som alltid sett produkten från utsidan nu vara med och bestämma (lite) av marknadsföringen från insidan. Dessutom har Red Bull en hoper med idéer att använda sedan när tävlingen är avslutad.

Red Bull vinner mycket på detta. Och nu skriver även jag i positiva ordalag om tävlingen, så de får ytterligare cred.

Red Bull marknadsför sig bland annat via Facebook, Twitter och låter medtävlarna även sätta upp en banner på sin blogg för att promota tävlingen och sitt eget inslag.

Men, det är ju alltid ett men, här kommer min fundering. Man kan nämligen rösta på bidragen i tävlingen. I slutändan är det dock en jury som avgör allt ändå. Min tanke är att man bara delvis vill släppa på kontrollen och friskriva sig ansvaret att låta producera en film där budskapet riskerar att gå stick i stäv med varumärket. Mitt förslag hade varit att göra en lösning a ‘la melodifestivalen. Låt juryn säga sitt och folket sitt. Det är nämligen så att den som får flest röster enbart vinner ”Folkets pris” (vad det nu är). Kanske är det värt att sträva efter, men samtidigt tycker jag att det folket tycker är bäst borde vara det man kör på till viss del. För vilka är det som ska köpa produkten i slutändan, folket eller juryn?

Tidigare har bland annat The Brand-Man skrivit om tävlingen

Look Who’s Talking

3 april, 2009 6 kommentarer

Idag har jag fått den stora förmånen att bli publicerad i Aftonbladet. Som jag skrev i gårdagens inlägg så blev jag ju upppringd av en reporter som var intresserad av mitt sätt att marknadsföra sig själv genom sociala medier.

Vi får väl se om något företag känner att de behöver anställa en kompetent person som kan lära ut kommunikationsstrategier på sociala medier.

Mitt i kristider gäller det att försöka tänka på vad ett företag kan göra för att kostnadseffektivisera kommunikationen med sina kunder och övriga intressenter. Som en helt egen kanal har de sociala medierna nu smugit sig fram och knackar på dörren, vare sig man gillar det eller inte. Det är via de här kanalerna som man kan leverera ett större mervärde till sina kunder och boosta sitt varumärke och skapa en stark kundlojalitet. Det handlar trots allt om att göra sig vän med kunden för företagets del.

Nu återstår det väl att se ifall den här artikeln gör någon skillnad.

Trevlig helg!

Think Twice

I all sin iver att ”hänga med” så bestämde sig Hockeyligan att sätta lite extra krydda på slutspelet i ishockey genom att skapa en domarblogg. Jag tyckte det var ett klockrent initiativ när jag hörde talas om det, men efter ett tag förstod jag att någon inte hade skottat hela vägen fram när de gällde de kommunikationstekniska detaljerna i planen.

Innan kvartsfinalerna var över så lade Hockeyligan ner bloggen, med motiveringen att domarna ska verka utan att synas och det är spelarna och matcherna som ska stå i centrum. Jaha, säger ni det? Men det borde väl de ändå kommit på innan de startade bloggen. Nej, det luktar snarare censuriver från högre instans likt den hovet använder sig av.

En kort resumé för er som inte är insatta i hockeybloggandets kommunikationsvärld:

8 mars lanserar Hockeyligan domarbloggen. Bloggen ska handla om domarnas syn på saker och ting i hockeyns slutspel. Dessutom skriver Hockeyligan följande: ” Domarna är ofta huvudpersoner i ett slutspel och nu får vi en unik inblick i deras tankegångar. ”

Under de kommande dagarna drivs en blogg som jag tycker har följande ”fel”

  • Domarna som skriver är anonyma, man vill ju veta vem av dem som skriver. Istället är det inlägg som säger att de var i norrland idag och dömde hockey. Så varför vill de då inte visa vilka de är som skriver när de själva säger att domarna ofta är huvudpersoner.
  • Man kan inte kommentera på bloggen. Något jag anser vara ett generalfel och jag anser i grunden att en blogg som inte tillåter kommentarer egentligen inte är en blogg. Hela syftet med bloggande är att det rör sig om sociala medier. Domarbloggen var inte social alls.
  • Jo, men man kunde faktiskt komma i kontakt med bloggen, genom att maila Hockeyligans redaktion med vad det verkade, regelfrågor, av döma av de få inlägg som publicerades. En blogg som drivs kring att man ska maila sina kommentarer. Dumt!
  • Att hitta domarbloggen krävde sin tid. Visst det fanns en länk från Hockeyligans pressmeddelande. Men väl inne på bloggen hade de missat att lägga upp ett fungerande feed-flöde med RSS. Detta innebar att jag fick favoritmärka sidan och gå in på den lite då och då för att kolla nya inlägg. Illa, jag mår illa, som Uggla skulle sagt. Någon ”puff”  på Hockeyligans startsida för bloggen syntes förresten aldrig till.

Så kom då incidenten som gjorde att Hockeyligan beslutade sig för att lägga ner bloggen. I matchserien mellan Frölunda och Luleå kunde inte domaren Patrik Sjöberg regelboken och lät Jaroslav Obsut sitta i utvisningsbåset 2 minuter för länge. Stor skandal såklart och självklart gick jag in på bloggen för att se vad domarna själva säger om debaclet. Men på bloggen var det tystnad i tre dagar. Då kan jag säga att de få dagar bloggen varit uppe hade det lagts in cirka tre inlägg om dagen. Munkavle på gällde följdaktligen.

Sedan kom ett inlägg där någon domare beklagade sig över att misstag gjorts och dagen efter stängde Hockeyligan bloggen med motiveringen: ”att domarna ska verka utan att synas, för att minska fokus på domarna och för att öka fokus på själva idrotten, säger Tobias Josefsson, chefredaktör för hockeyligans hemsida.”

Jag vet inte om Tobias Josefsson på Hockeyligan var medveten om att man i pressreleasen inför lanseringen sade att man gärna ville ha inblick i deras tankegångar eftersom de ofta är huvudpersonerna i slutspelet. Ja, visst är det dubbla budskap.

Det som stör mig mest är att Hockeyligan inte tänkt två gånger. Hockeyligan kan sin ishockey, men kunskapen kring kommunikation är tydligen bristande. Jag tycker att domarbloggen var en lysande idé. Men de förvaltade den riktigt dåligt. Hela upplägget visade på stora kunskapsbrister om hur bloggvärlden fungerar. När man via medier gör reklam för sin blogg så räknar man med ett visst intresse. Enligt hockeyligan var intresset också överväldigande, men man fick ju ingen uppfattning av det själv när kommentarsfunktionen fattades. Med ökat intresse skapas också två sidor: kritiker och påhejare. Hur skulle de hantera det stora intresset? Det hade man inte tänkt igenom.

Varför har man då inte gjort en riskanalys?

Titta bara på historien. Slutspel gäller så otroligt mycket för klubbarna, med mycket pengar på spel. Domarna får ofta stå i skottlinjen hos det lag som känner sig förfördelat. Hur skulle då medial uppmärksamhet på domare hanteras i bloggen? Det var tydligen en fråga som Hockeyligans kommunikationsansvariga inte hade ställt sig. En fråga som i sammanhanget var väldigt relevant.

Nej, hockeyligan behöver skickligare kommunikatörer. Jag är ledig – jag brinner för ishockey. Vad sägs?

Video Killed the Radio Star

14 mars, 2009 2 kommentarer

Nu har jag äntligen beslutat mig för att skriva ner detta som jag gått och funderat på i några dagar. En sorts sammanställelse. 80-talshiten Video Killed the Radio Star med popgruppen Buggles handlar lite om hur nya medier tar över efter gamla. Därför ställer jag mig nu frågan om journalistiken är på väg att dö ut?

När jag var yngre var min högsta önskan att få vara journalist. Jag ville arbeta på Göteborgs-Posten och bevaka Frölundas matcher. Det skulle vara mitt liv. En dröm jag höll fast vid till jag var ungefär 15 år. Då tyckte jag att sportjournalistik verkade relativt enformigt. Jag ville istället bli en granskande journalist, såsom Janne Josefsson. Men efter några år ville jag istället arbeta med kommunikation och där är jag idag. Det jag funderar på nu är ifall alla de studenter som fortfarande söker sig till JMG kommer att ha ett arbete att gå till om 15-20 år?

Det har en längre tid nu spekulerats i diskussioner om traditionella medier jäntemot bloggar, om det var PR-konsulter som stod bakom mediadrevet mot FRA-lagen osv. Vad händer när journalisterna inte längre sitter på redaktionen och inte längre skriver för en tidning/radioprogram/tv-sändning utan i stället så finns nu journalister överallt. De sitter hemma i köket, arbetar på reklambyrå, PR-byrå eller varför inte som förskollärare?

Jag har skrivit förut att bloggandet håller på att bli mainstream, men är det inte ännu. När det gäller att ta till sig en nyhet så vänder sig de allra flesta till massmedia först. Några av dem går sedan vidare till bloggosfären och läser vidare, skaffar sig nya infallsvinklar eller gräver upp felaktigheter som kan tänkas ha kommit fram. Än färre går sedan och börjar diskutera sakerna på Twitter och där någonstans är vi nu.

Twitter, är dock inte mainstream och forfarande något som man i mediavärlden testar sig fram i. Därför blev det stor uppmärksamhet när Aftonbladets chefredaktör Jan Helin valde att twittra om olika etiska spörsmål på kvällstimmarna med sina följeslagare. Då transparens är ett nyckelord inom den nya sociala medievärlden fick detta till följd att vissa bloggar, exempelvis Mymlan, applåderade tilltaget och beundrade Jan Helins diskussion med Henrik Schyffert om huruvida man skulle publicera bilder på den döda bebisens grav som eventuellt hade fallit offer för en läkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Som sagt, en del bloggare älskade att Jan Helin delade med sig av ”det goda”. Jag är övertygad om att han skulle kunna hantera besluten själv, vilket också Mymlan påpekar, istället för att slänga ut frågan till människor som kanske inte alls har någon som helst erfarenhet av pressetiskt arbete. Brit Stakston på JMW vände sig också emot detta förfarandet och jag tycker att det ligger en hel del i hennes resonemang. Frågan är alltså vad var Jan Helins poäng i det hela?

Men det finns även positiva saker med hur bloggande och mikrobloggande kan stötta de traditionella medierna och där konkurrenter kan enas om att samarbeta för en god sak. Likt den svenska samlingsregeringen under andra världskriget där alla partier, förutom kommunisterna, bjöds in att regera landet har nu flera tidningar startat ett samarbete för att på allvar uppmärksamma frågan kring den sedan 2001 fängslade journalisten Dawit Isaak i Eritrea. Ett mycket lovvärt initiativ förstås som sprids vidare av bloggare, bland annat Mymlan och twittrare. Och så är det nog. Ska Dawit bli fri inom en rimlig framtid så gäller det att driva en stark opinion och att skapa stor uppmärksamhet. Lyckas man med det är Dawit snart en fri man. Men det är inte bara i Sverige det ska finnas en större uppmärksamhet, även i Eritrea måste frågan uppmärksammas på ett tydligare plan än vad som nu är fallet.

Så vad kommer att hända med journalisterna om några år. Kommer vi alla att vara våra egna journalister och sprida våra egna budskap. Det är självfallet bra för det demokratiska samhället att alla som vill komma till tals får det. Sedan är det ju inte så att alla som säger något blir lyssnade på, men det handlar ju om hurpass väl man lyckas med marknadsföringen av sina kommunikationsbudskap.

Vad händer med medierna efter papperstidningen? Vad händer med internetmassmedierna? Kommer källkritiken att försvinna eller kommer källskyddet, som går ut på att en journalist aldrig någonsin röjer sin källa, i all transparensiver att försvinna likväl?

Många frågor. Det mest intressanta är ändå att bloggandet kanske ser en helt ny vår, på journalistikens bekostnad. Jag sade inte vilken vår. Definitivt inte denna i alla fall.

Ring Ring

12 mars, 2009 2 kommentarer

Länge har Telenors olika reklamfilmer på temat ”olika sätt att kommunicera” rullat runt i etern från Garbergs. Och de sätter sig nu. Jag gillar dem! I veckan har jag slösurfat lite på Youtube och fastnat i diverse filmer med reklamblock från svunna tider. De flesta är riktigt dåliga. Men det var ju så länge sedan så man blir allt rätt nostalgisk när man tittar på dem.

Så det som skiljer många av de reklamfilmer som syns nu är framförallt en ökad kreativitet och, det är klart i reklam-tv:ns ungdom misstänker jag att många reklamfilmer dubbades till svenska på grund av resursskäl. Nu ser vi färre tyska reklamfilmer för rengöringsmedel eller kolor dubbade till svenska men de finns.

Förutom Garbergs Telenor-filmer är jag just nu också väldigt förtjust i 3:s en bra deal. Skulle ni mot förmodan ha missat några av filmerna finns de att beskåda här nedan. Njut av reklam med hög kvalitet!

Lite off-topic kan jag ju nämna att Frölunda leder med 3-1 i matcher. Tyvärr begicks det ett riktigt vidrigt domarmisstag i matchen som spelades ikväll. Tänk om Hockeyligan kunde sponsra domarkontrollanten på läktaren med en mobiltelefon. Kanske Telenor kan göra en reklamfilm på ”kommunikation inom Ishockeyn”. Det skulle vara ”en bra deal”.

Men förhoppningsvis hade Frölunda inte haft några problem i att vinna matchen ändå. Det är ändock knappt så jag vågar skriva något om det, för senast jag skrev om Frölunda i SM-slutspelet åkte de på storstryk. Sedan dess har jag inte nämnt det och så har det gått bra. Vi får väl se vad som händer nu, skrockfull som jag är.