Arkiv

Posts Tagged ‘barn’

När det sociala internet riskerar förstöra liv

Eftersom jag arbetar mycket med sociala medier på mitt arbete och samtidigt ständigt försöker se till företagsnyttan med de sociala medierna och hur bland annat organisationer, politiker, och företagsrepresentanter faktiskt skulle kunna tjäna mycket på att föra dialog med sina intressenter, väljare eller kunder är det här ett extra intressant inlägg. Och det är en fantastiskt kommunikationsmöjlighet som det som kallas Web 2.0 har lett till. Men det är lätt att glömma baksidan i all positiv hausse.

Baksidan, som jag tänker ta upp här, har inte alls med att göra när företag misslyckas i de sociala kanalerna, utan detta gäller istället helt på det privata planet. När man snöat in sig som kommunikationsstrateg är det lätt att glömma bort den personliga kommunikationen som de allra flesta faktiskt bedriver i de sociala kanalerna. Vad har egentligen Facebook bidragit med där?

Det helt makalösa med att en ung 20-something Mark Zuckerberg lyckades bygga ett nätverk på internet som stora delar av västvärlden valde att ansluta sig till framför andra är en story i sig. Communities fanns visserligen långt innan Facebook men inget fick sådant genomslag så snabbt som Facebook fick och kontentan är numera att de flesta tonåringar och 20-30 åringar har skaffat sig ett konto på sidan för att kunna kommunicera och dela sina synpunkter och hitta likasinnade. Det är lätt att bygga upp en gräsrotsrörelse på Facebook. Och det har hänt, igen, i Bjästa. Men denna gången har det fått ett gigantiskt mediegenomslag och de sociala medierna är i allra högsta grad representerat.

För er som lyckats missa vad som hände i Bjästa för ett år sedan är det i korta drag så att en ung 15-årig kille våldtog en ett år yngre flicka på en skoltoalett under skoltid. Han erkände brottet och både våldtäktsmannens och offrets separata historier till polisen var ruggigt överensstämmande. Konsekvensen blev dock att ingen ville tro på flickan och pojken fick stort stöd av alla sina klasskompisar trots att han blev dömd och förflyttades till en annan skola hölls det en sorts tyst manifestation för den dömde killen på skolavslutnigen i den lokala kyrkan. På kvällen våldtog han ytterligare en tjej. Denna gången fanns det DNA-bevis som pekade på killens skuld. Trots detta slöt ett helt samhälle upp bakom killen och som hungriga rovdjur gav man sig på de två offrena och anklagade dem för lögner.

På Facebook bildades det grupper till stöd för den unge killen, som nu tagits bort och motgrupper har bildats efter det mediala genomslag fallet fick i SVT:s Uppdrag granskning. Men det är nu (först nu) som jag kommer till det jag egentligen ville skriva lite om. Den otroliga potential som finns i dessa kanaler för att arrangera rena lynchmobbar mot en ensam person.

Visst har det talats om nätmobbning förut, men när man tänker på mobbning är det fortfarande den traditionella bilden om det ensamma barnet på skolgården och belackare som skriker glåpord runt omkring som dominerar sinnebilden. Men där är ingen anonym. På nätet kan vem som helst komma till tals och säga de mest fruktansvärda saker till en person som inte har en möjlighet att försvara sig. Det är också lättare att sprida rykten som ytterligare spär på lynchmobbens åsikter. I anonymitetens skydd är det lättare att säga det som ligger inne och bubblar i oss, det som aldrig skulle sagts om det kom från munnen. Anonymiteten erbjuder dig att skriva i vredesmod utan konsekvenser. Även om jag inte tänker på Facebook nu i första hand utan framförallt Youtube och Bilddagboken. Men med fejkkonton och psudonymnamn kan man vara lika anonym på Facebook för allmänheten som vem som helst.

Interrnet kan verkligen ta fram det sämsta hos oss människor ibland. För det är ändå något obehagligt när vuxna människor sluter upp i grupp tillsammans med barn och ger sig på en stackars flicka som är 14 år.

Att få kritik och glåpord på nätet drabbar många människor dagligen. Det lämnar ingen oberörd inte ens de offentliga personer som är vana vid det efter en lång tid i rampljuset. Men när det slår mot ett barn i mellantonåren, där identitetssökandet pågår för fullt, kan konsekvenserna bli förödande. Tänk er själva in i följande situationer:

  • Du googlar ditt namn (som brukar vara populärt) och det som syns är inget trevligt.
  • Andra lägger ut bilder på dig som du inte kan styra själv, där du hängs ut med namn och personnummer och uppmaningar om att man ska skada dig om man ser dig.

Det är lätt att tänka om och kring att det är dåligt med nätmobbning men otroligt svårt att verkligen se konsekvenserna då det drabbar barn. I nuläget har opinionen vänt i fallet Bjästa. Helt plötsligt står alla på de våldtagna flickornas sida och lynchmobben har istället vänts mot den nu 16-åriga killen och hans familj. Det är inte bättre.

Man kanske säger att han nu får smaka lite på det som tjejerna råkat ut för, men den lynchstämning som lätt kan dras upp på internet unnar jag inte ens en våldtäktsman, särskilt inte när det rör sig om ett barn, som han fortfarande är. Han och hans familj har sedan SVT:s program utsatts för fler hot från allmänheten. Det är ju när vi som inte är med från början beslutar oss för att med hull och hår ge oss in i en lynchmobb och själva ta oss friheten att bete oss lika sviningt som de vi nu fördömer. Vi är ju inte bättre själva då!

Skadan med sociala medier blev nog den dömde killens mamma varse om relativt snabbt då ett Youtubeklipp lades ut under precis den nämnda skolavslutningen. Jag har valt att INTE länka till klippet eftersom det visar den dömde killens ansikte och hans hela namn och jag vill inte riskera uppmana någon till att börja nätmobbas heller. När jag kikar igenom mammans kanal på Youtube finner jag 200 kommentarer till mamman, alla är från de senaste två dagarna och det är inga vackra ord man läser där heller. Det är uppmaningar om att hans mamma borde bli ”brutalt våldtagen själv” eller att killen ska ha ”nackskott”. Jag tror dock inte att hon är en van användare av sådana här kanaler eller anhöriga till henne eftersom videon fortfarande ligger ute på sajten. Den borde naturligtvis plockas ned av flera skäl. Dels för att videon och texten om videon som mamman skrivit, som berättar vilken fin kille den dömde killen visar att han är, är oerhört kränkande för flickorna och deras anhöriga. Men också för att inte fortsätta spä på hatet mot killen och hans familj som når nya höjder dag för dag och kan få oanade konsekvenser.

När jag tittar igenom denna relativt långa postning inser jag att ni kanske tror att jag försvarar honom och hans handlingar. Det gör jag absolut inte. Men jag börjar på allvar bli orolig för nätmobbning och att vuxna beter sig som barn på internet bakom anonymitetens väggar. Vad det verkar har inte den dömde killen själv deltagit i lynchmobben mot de två våldtagna tjejerna. Det är helt och hållet verk av ryktespridning som gjort att en mängd människor vuxna och unga samlats för att förstöra livet för två unga tjejer och nu vill man förstöra livet för ytterligare en familj… och det kommer bara att fortsätta. Ibland är vi människor riktigt fega.

Några som arbetar aktivt mot nätmobbning är Friends som förutom att de gör lysande reklamfilmer också gör ett stort jobb ute i landets skolor och idrottsföreningar. Tack och lov för att det finns vuxna som kan säga ifrån när andra bara rättar in sig i ledet.

Santa Claus is Coming to Town

24 december, 2008 1 kommentar

He sees you when you’re sleeping…
I så fall tittar nog tomten på mig på förmiddagarna eftersom jag har en ohygglig vana att lägga mig senare än vad som anses nyttigt.

Imorgon, fast idag eftersom klockan är över midnatt, är det julafton. Barnens högtid anländer och jag kommer att fira denutan några som helst barn. De fick inte välja annars hade de garaterat velat spendera den med Merkaptan. Det lovar jag.

Ja vad är egentligen julafton? Ett resonemang jag lovar att gå in på tidigare på dagen och med mer batteri i datorn. Nu spelar grannen hög musik igen ovanför, 2 på morgonen. Vid den här tiden förra dygnet pratde jag i telefon. Min julklapp till mig själv ska bli ett jobb efter studierna, hoppas att det går att ordna.

Nej, nu har jag börjat skriva dåliga inlägg igen som inte handlar om någonting.

GOD JUL på er alla. Jag önskar er en trevlig jul med era nära och kära och att ni slipper allt för mycket fylla och meningsskiljaktigheter,

så, ännu en gång….

GOD JUL
önskar Merkaptan (med familj)

Baby, I Love your Way

11 december, 2008 4 kommentarer

Ja, det är ju såhär att den biologiska klockan tickar på och man är 28 år och så. Det kanske är så att man borde stadga sig, skaffa barn och så. Men som ni vet, eller inte vet men får reda på nu, så är jag i det stadiet av livet som man brukar benämna som ”singel”. Detta innebär att jag inte är riktigt nära det där med barn, giftermål och sådant där som folk i min närvaro så smått börjat göra, producera och ta del av.

Jaja, nog snackat om det. Det jag ville komma till var i alla fall att jag skaffat barn. Så nu behöver jag inte oroa mig längre. Och det är inte med vem som helst heller, utan den alltid lika vackra skönheten Sarah Michelle Gellar, ni vet hon Buffy vampyrbruden som är så himla snygg. Och 9 månader gick fort och nedan ser ni resultatet.

Sarah Michelle Gellar + Merkaptan = se ovan

Sarah Michelle Gellar + Merkaptan = se ovan

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och får man säga att ungfan inte är söt? Jag får – inte ni. Då var bebisen jag fick med Keira Knightley mycket sötare. Den ligger på min facebooksida för er som är vän med mig där. Jag ska också säga att detta är fjärde barnet med Sarah Michelle Gellar. Jag var inte nöjd med de tre första heller. Det kan ju inte bero på mig eftersom mina barn med Keira blev så söta 🙂 Eller hur!?

Skämt och sido. Rätt kul det där. Går du in på www.vw.com och väljer Routan Babymaker så sponsrar Volkswagen med resten.

Hade inget att berätta egentligen bara att jag producerat sju barn med tre olika mammor, varav jag tyckt att fyra av dem är rätt fula. Usch – jag blir en usel far. Om jag någonsin blir det vill säga.

Electric

16 november, 2008 Lämna en kommentar

Det finns många sätt att resa från punkt A till B. Ifall punkt A och punkt B är Korpilombolo och Gällivare så finns det inte lika många alternativ som om A och B är Stockholm och Göteborg. Så jag har då haft lite olika färdmedel att välja på, därför blev det flygplan ner och hem blev det buss då det var det billigaste alternativet.

Det finns ett uttryck som lyder något i stil med ibland bedrar snålheten visheten. Detta faktum verkar drabba mig otaliga gånger. Idag var ytterligare en gång av de sedan tidigare många gångerna. Jag har åkt buss långt en gång tidigare, då fanns det ström och eluttag under bussätena. Detta tog jag ju då för givet att det även fanns denna gången.

För så här ligger det till. Flyg går fort, men kostar en del. X2000 går fort men kostar också en del om man inte kommer över de billigt på Tradera. Intercity går långsamt, men är å andra sidan billigare. Buss går allra långsammast men är också billigast. Så mina alternativ var egentligen Intercity eller buss. Då Intercity inte är ett alternativ på grund av två orsaker (1. Hamnar alltid i närheten av skrikande barn och 2. de har ingen el) så valde jag buss eftersom erfarenheten lärt mig att det finns el på bussarna, men ack så fel jag hade.

Så jag satt i över sju timmar i ett trångt bussäte utan möjlighet att varken plugga eller underhålla mig med min dator som är min nästan allra käraste ägodel.

Och jag tänker att nästa gång ska jag vara vis istället för snål. Men då jag har tänkt den tanken alldeles för många gånger och fortfarande inte lärt mig börjar jag tro att detta är lite som dagen efter. Ni vet när man vaknar på morgonen efter en väldigt trevlig kväll och mår så att säga som man förtjänar. Det är ju då man ibland kläcker ur sig: – Nej, jag ska ta mig tusan aldrig mer dricka sprit – och jag MENAR det verkligen. No shit!

Tänk vad lite el kan göra ändå. Vi har två viktiga beroenden i livet: El och vatten. Resten är sekundärt.

Anthem

2 september, 2008 Lämna en kommentar

Läser i skvallerblaskan Aftonbladet (vet att jag borde läsa SvD och DN mer men men) att her Tommy Körberg nu ska bli pappa. Kul för honom, men det finns en sak jag tycker är lite kaiko.

Tommy K är alltså 60 år, lika gammal som min far, men jag är alltså 28 år gammal. När Tommy K:s barn tar studenten kommer Tommy K stå där med studentskylten 78 år gammal, om han lever då. Med största sannolikhet kommer alltså Tommy K inte överleva sitt barns 30 årsdag och då har han ändå trillat av pinn för tidigt.

Eller tänk på när Tommy K:s unge går i lågstadiet och alla hans kompisars föräldrar är mitt uppe i karriären medan Tommy K är (i alla fall till åldern) pensionär.

Kvinnor har något som heter biologisk klocka och klimakterium, vilket gör att de inte kan få barn vid 60 års ålder, det har inte män vilket gör att sådana här saker kan ske.

Jag hade haft visst förståelse om Tommy K nu inte hade haft barn sedan tidigare, men det har han… två stycken! Men det är klart jag hade haft visst förståelse om hans fru på 38 år inte haft barn sedan tidigare, men det har hon!

Så detta barnet tycker jag faktiskt synd om redan innan det fötts.
Snälla alla ni gubbar över 50. Håll på så mycket ni vill (det är bara hälsosamt) men snälla använd gummi, sterilisera er eller gör det med någon som gått igenom klimakteriet så slipper barnet tvivla på skillnaden mellan pappa och farfar/morfar.