Archive

Posts Tagged ‘merkaptan’

Nystart

26 januari, 2010 2 kommentarer

I ett halvår har den här bloggen stått öde, tom och obemannad. Några har ställt sig frågan vad som egentligen hänt här.

Jag behövde en skrivpaus, samtidigt som jag kände att bloggens inlägg inte var tillräckligt intressanta under den sista tiden. Men skrivglädjen som alltid funnits där och fortfarande finns där behövde vakna på nytt. Så jag fick helt enkelt sätta mig ner och fundera. Vad vill jag blogga om: Sociala medier? Frölunda hockey? Mig själv?

Till slut kom jag fram till att det absolut bästa och enklaste för mig är att göra bloggen till min egna lilla tankeverkstad, där jag präntar ner mina tankar och åsikter. Jag vet redan nu att jag inte är, har aldrig varit heller, en bloggare som präntar ner flera inlägg om dagen, inte ens ett om dagen. Men jag har ett mål att skriva regelbundet mina funderingar kring saker och ting.

I och med detta inlägg försöker jag nu ge mig på en återkomst i bloggvärlden.

Kategorier:Allmänt, I bloggvärlden Taggar:,

Nu är jag lite bättre skyddad

I dagarna registrerade jag domännamnen merkaptan.com och merkaptan.se. Jag har inte riktigt fått till det med .se-adressen ännu. Men i nuläget så kan ni som inte regelbundet besöker bloggen lättare komma dit genom att bara skriva in merkaptan.com för att komma hit. Bara så ni vet!

Kategorier:I bloggvärlden Taggar:,

Merkaptan ber om ursäkt. Hade fel om Calle

Ja, så går det när man är stressad och vill få iväg ett inlägg innan man hinner göra grundlig koll. Detta uppmärksammades på både Facebook, Twitter och här i bloggen. Det var inte Calle Boman som fick jobbet utan Calle Enström. Jag beklagar och ber om ursäkt för denna felaktiga upplysning. Anledningen till varför jag trodde det var Calle Boman var att det bara stod Calle i det jag såg och en massa kommentarer från och till en Calle (Boman) i STF:s twitterflöde. Så jag slog ihop ett och ett, men fick uppenbarligen tre.

Lycka till då Calle Enström!

Sveriges svenskaste jobb – STF letar sig ut bland de sociala medierna

Ni som läst Om Merkaptan vet om att jag är en teaterapa som gillar att synas och tycker det är kul att härma olika dialekter. Även om jag inte direkt är någon stjärna på det så är det väldigt roligt och något man kan göra då och då när man har lite tråkigt hemma på kammaren.

Därför kunde jag inte undgå att skicka en in ansökan till Sveriges svenskaste jobb. Bakom den superba idén (Sveriges svenskaste jobb – inte min ansökan, alltså) står Svenska Turistföreningen STF. Föreningen som har som syfte att marknadsföra Sverige för svenska turister vill nu anställa någon person för ett drömjobb i sommar. Man ska alltså slå följe med en kameraman, som heter Filip, och dokumentera en Sverigeresa som ska pågå i två månader. Detta ska man blogga om, lägga upp videor på Youtube och twittra om (under hashtaggen #SSJOBB).

Idén är perfekt. Nu gäller det bara för STF att hitta rätt person. För syftet är ju såklart att få denna internetsatsning att bli viral i de sociala medierna och även nå publicitet i de traditionella medierna. Många är de som sökt tjänsten, jag är en av dem, eftersom jag inte har något annat för mig i sommar. Hård konkurrens med andra ord.

Ansökningsförfarandet i sig är faktiskt värt ett par ord. Glöm CV:t, charma STF genom ett härligt Youtubeklipp och pitcha klippet med en reply till STF på Twitter. Tycker ni att jag lyckats?

Vill förresten beklaga att ljudet är lite dåligt (mobilkamera är inte alltid att lita på) skruva upp högtalarna på högsta volym och ge mig en kommentar om ni vill. Jag vill!

Red Bull tänker ett steg till i de sociala medierna

Jag kollade igenom Facebook lite förstrött och slängde ett, eller två, ög(a)on på de riktade annonserna som syns  i högerspalten. De har nu bytts ut från replokaler i Stockholm, efter det att jag ändrat bostad från Stockholm till Göteborg. Där lade Red Bull ut en annons för alla wanna-be copywriters och AD:ar som finns där ute. Ja, de befintliga också för den delen.

Red Bull Best Ad Contest innebär helt enkelt att de låter vem som helst skissa upp sina idéer på deras nästkommande reklamfilm (med temat ”Red Bull ger dig vingar”). Vinnaren får ett ännu så länge okänt pris, förutom det faktum att filmen kommer att produceras och visas i TV såklart.

Man kan reagera på två sätt inför en sådan här tävling:

  1. Fy bubblan vad elakt. Red Bull försöker fixa gratis arbetskraft genom att utnyttja en massa idéer de inte betalat för… eller:
  2. Fy bubblan vad smart. Red Bull lyckas genom sociala medier nå ut till en målgrupp som är väl bevandrad i deras koncept, många är dessutom väldigt intresserade av marknadskommunikation (eftersom man också startat hashtaggen #redbullbestadcontest på Twitter där det finns en stor representation av kommunikatörer) Man låter dessa göra byråns idéjobb vilket innebär att man sparar åtskilliga tusenlappar. Dessutom ser man till att låta sina kunder vara med i processen att bygga upp deras varumärke. Suveränt. Merkaptan applåderar.

Detta innebär nämligen att Red Bull får en massa reklamidéer utifrån. Och det är viktigt. För på företaget kan man lätt bli kvar i ett särskilt tänk och risken är även att reklambyrån hamnar där till slut. Men här får man reda på hur väl Red Bulls image stämmer överens med företagets profil. Alltså får kunderna som alltid sett produkten från utsidan nu vara med och bestämma (lite) av marknadsföringen från insidan. Dessutom har Red Bull en hoper med idéer att använda sedan när tävlingen är avslutad.

Red Bull vinner mycket på detta. Och nu skriver även jag i positiva ordalag om tävlingen, så de får ytterligare cred.

Red Bull marknadsför sig bland annat via Facebook, Twitter och låter medtävlarna även sätta upp en banner på sin blogg för att promota tävlingen och sitt eget inslag.

Men, det är ju alltid ett men, här kommer min fundering. Man kan nämligen rösta på bidragen i tävlingen. I slutändan är det dock en jury som avgör allt ändå. Min tanke är att man bara delvis vill släppa på kontrollen och friskriva sig ansvaret att låta producera en film där budskapet riskerar att gå stick i stäv med varumärket. Mitt förslag hade varit att göra en lösning a ‘la melodifestivalen. Låt juryn säga sitt och folket sitt. Det är nämligen så att den som får flest röster enbart vinner ”Folkets pris” (vad det nu är). Kanske är det värt att sträva efter, men samtidigt tycker jag att det folket tycker är bäst borde vara det man kör på till viss del. För vilka är det som ska köpa produkten i slutändan, folket eller juryn?

Tidigare har bland annat The Brand-Man skrivit om tävlingen

Happy Birthday, Thank You for the Music & End of an Era

Det har varit väldigt dåligt på bloggfronten på sistone och faktum är att jag lite gått och väntat in detta datumet, den 20:e april Idag fyller nämligen Merkaptan 1 år. Ja, åtminstone i bloggform. Merkaptan, som ett av mina alias, har funnits sedan 2005 tror jag eller något.

Anledningen till att jag gått och väntat in datumet är att jag också beslutat mig för att inte längre använda låttitlar i rubriken. Så detta är alltså sista gången detta sker och då slår jag till med tre stycken på samma gång.

Jag använder ”Thank You for the Music” men egentligen är jag lite pyrak på ABBA nu, eller ska jag säga Björn Ulvaeus i alla fall, på grund av ni vet vad. Artikeln där han tycker att fildelarna är simpla tjuvar har ju kommit till månaderna nu men Björn är väldigt nöjd med domen, i ett mål som egentligen gynnar distributörernas önskan att vi ska återvända till 90-talet och köpa CD-skivor än artisternas rimliga ersättning för sin kreativitet.

Jag är musiker på hobbynivå och självklart tycker jag att musikerna ska få betalt för sitt jobb, men det finns många sätt för dem att få detta. Det jag däremot inte gillar är att skivbolagen är de som skriker högst för artisternas räkning, men vilka kommer att få skadeståndet. Skivbolagen/Filmbolagen eller artisterna?

Skivbolag håller på att bli som räknemaskinstillverkare. Ni vet Facit? De som en gång i tiden tillverkade ”världens bästa räkne- och skrivmaskiner”. När ordbehandlingsprogrammen blev en självklar del av persondatorerna mötte företagsledningen den nya tekniken med attityden att folk kommer inte att överge våra kvalitetsprodukter för ett ordbehandlingsprogram på en dator som inte alls har samma starka varumärke som Facit AB. Facit lades ned 1998.

Skulle Facit ha dragit konkurrenten Olivetti inför domstol för att de istället valde att slopa skrivmaskinerna och börja med persondatorer istället, som marknaden verkade lite mer intresserad av. Ni hör ju hur sjukt det låter men av den fantastiskt roliga artikeln i Svd om forna tiders fildelning för några dagar sedan så märker man att det är skivbolagen som ständigt vill förfäkta teknikens utveckling. Har ni några exempel på andra branscher där man förbudsivrar mot ny teknik så kommentera gärna.

För det är ju så, skivbolagen behövs ju inte längre. Att producera sin egen musik via dator är inte särskilt dyrt. Att lägga ut den och marknadsföra sig på Myspace går alldeles utmärkt och ingenstans finns det ett företag som vill ta den största delen av pengarna som rättmätigen borde gå till musikern. Skivbolagen lyssnade på massor av låtar för att de sedan kunde bestämma vilken musik som skulle släppas, bestämma vilken musik vi skulle få lyssna på! Nu bestämmer artisterna själva om de vill offentliggöra sin musik. Lyssnaren väljer själv vilken musik som intresserar honom/henne. Skivbolagen vill att vi ska köpa album… på CD. Det är inte synd om skivbolagen. De borde göra som Olivetti och bytta till datorer istället för skrivmaskiner.

Where Have All the Flowers Gone

Jag vill börja med att säga att den merkaptanska blomman har varit väl frånvarande från blogghimlen på senaste tiden. Detta beror på att jag har haft en del annat att göra vid sidan av och inte kunnat ha något fokus på bloggandet. Det finns uppslag, men just nu är tiden knapp då saker som att söka arbete och lite avslutande fastekampanjsarbete tagit en hel del tid.

Det finns ju trots allt mycket att göra AFK/IRL också 😉

Jag skulle dock vilja påminna om Svenska kyrkans fastekampanj om rent vatten som en mänsklig rättighet. Ni hittar mina tidigare artiklar om ämnet här, härhär och här. Min insamling hittar ni här. Genom ett enkelt SMS kan du bidra med 50 kronor för att ge människor som har det tufft en drägligare värld. Det går lika bra att starta en egen insamling som att bidra till min eller någon annan.

Två stora orsaker till att vatten är en viktig människorättsfråga:

  1. En del krig har olja som tydlig orsak. Det finns också en hel del krig där vatten är en av orsakerna till strider.  Särskilt tydligt är det på Västbanken.
  2. Om vattentillgången ökar innebär det att fler barn slipper spendera långa dagar med att bära vatten och istället har en möjlighet att gå i skola.

Det är nu bara några dagar kvar på kampanjen. Inte för att jag vill låta sån, men vet du med dig att du röstade på Caroline af Ugglas i melodifestivalen så har du verkligen råd med detta också 🙂

Så, jag beklagar att mitt bloggande nu inte blir så frekvent som tidigare, men jag hoppas snart vara tillbaka i gammal god form.