Arkiv

Posts Tagged ‘Google’

På helgen ska alla ha det roligt, så det så!

19 februari, 2010 1 kommentar

Så det är väl lika bra att vi börjar här. Det är nästan så att man börjar gråta av skratt.

Här kommer en favorit (klicka på bilden om ni inte har falkögon):

Trevlig helg!

Kategorier:Allmänt Taggar:

Nyttan med Google Buzz?!

10 februari, 2010 Lämna en kommentar

I dagarna släppte Facebookkonkurrenten Google sin version av det sociala delandet i Google Buzz. Jag har inte hunnit pröva detta ännu och tänkte återkomma när jag har gjort det, men i nuläget känns det att det är svårt att slå sig in och konkurrera med Facebook som blivit så generiskt för alla åldrar. Man ska aldrig säga aldrig såklart, men något får mig ändå att tro att inte ens Google under den närmaste tvåårsperioden kan utmanövrera Facebook. Det handlar om enkelhet. Google Wave har inte hittills blivit någon succé trots, eller kanske på grund av, höga förväntningar.

Jag återkommer med mer, när jag spanat in Google Buzz lite närmre.

Kategorier:Allmänt Taggar:, ,

Gekås VD talar om det han vet… och inte vet något om

25 maj, 2009 6 kommentarer

I en artikel i Dagens Media berättar Gekås (Det stora shoppingkomplexet i Ullared) VD Boris Lennerhov om vad det kan innebära för varuhuset att Kanal 5 och Strix nu snart ska börja inspelningen av en dokusåpa i butiken och dess tillhörande camping och hotell.

Det finns en hel del intressanta saker att läsa i artikeln, bland annat att Gekås aldrig plöjt ner en krona i marknadsföringsinsatser (vilket i och för sig är något som ofta nämns i dessa sammanhang) men en annan sak som är kul är Boris syn på Gekås image och sociala medier.

Boris, hoppas att dokusåpan ska ge Gekås än stabilare image  och att den allmänna nidbilden av butiken försvinner.

– Många som aldrig har varit här har bilden att Gekås är en lada mitt i skogen, med jättelånga köer och en massa damer som river i backar med varor från konkurspartier. Där har vi en jättemission i att få ut vad Gekås faktiskt är i dag.

Det låter faktiskt spännande då jag är just en av dem som faktiskt funderar på om inte Gekås är precis ett sådant ställe. Jag har dessutom heller aldrig varit där. Så egentligen är jag väldigt representativ för den här målgruppen. Därför kanske det ska bli intressant att se hur det faktiskt ser ut i butiken.

Längre ner i artikeln, berättas det att Boris själv inte tittar på dokusåpor, och sällan på TV över huvudtaget. Han läser många tidningar, men bloggar läser han inte.

– Många är ganska tramsiga och patetiska och handlar bara om att visa upp vad man har gjort under en dag. Det är inte så intressant. De från marknadsavdelningen tjatar om att jag ska börja blogga, men jag har inte varken tid eller behov av att vika ut mig själv på det viset. 

Visst är många bloggar trams men likförbannat, när någon skriver om Gekås hamnar det på Google och folk skriver om Gekås, tro mig. Om man nu dessutom inte plöjer ner några pengar i marknadsföring (starkt jobbat, faktiskt) utan istället är mån om mun till mun-marknadsföringen är det nog dags att börja bevaka det som sägs. För på internet kan man bevaka. På fikarasterna på jobbet är det svårare att göra detsamma.

Därför är det intressant att höra en företagsledare uttala sig så tvärsäkert om något han inte vet något om samtidigt som han försöker kämpa för att motverka de som uttalar sig om Gekås när de i själva verket inte vet något om varuhuset.

Själv ska jag vara stor i sammanhanget och titta på minst ett avsnitt för att åtminstone bilda mig en sorts bild av Gekås som inte framställts av mig själv, för att se om jag ska omvärdera mina fördomar eller behålla dem.


ProMedia Kontor & Data ”bluffar” sig fram till pengarna

28 april, 2009 6 kommentarer

Idag dök det upp en räkning till en vän till mig. Han är egenföretagare och funderade över vad det kan vara för en faktura. När han insåg att han inte beställt produkten Det gällde en CD för Office 9 PRo paketet för Windows för 2390 kronor inklusive moms från avsändaren ProMedia Kontor & Data.

Jag är naturligtvis inte den enda eller ens den första som fått nys om detta tvivelaktiga agerande. Några andra som kommenterat saken är Antigay retorik, Politiskt inkorrekt, Michael Wahlgren, Uppsala.com, Piteå-Tidningen, Örnsköldsviks Allehanda, Nerikes Allehanda, Blekinge Läns Tidning, Jag heter Roger, Gefle Dagblad, Svensk Handels varningslista, Sydöstran, Projektet II, Norran, Borås Tidning, Stil och finess, Jobbdator, Katerina Janouch och många fler… Dessa inlägg började dyka upp i slutet av februari, nu två månader senare och en våg av kritik i tidningar, organisationer och bloggar så har inte ProMedia Kontor & Data ändrat på sin affärstaktik. Låt oss hoppas att de antingen gör det eller så varnar vi alla så mycket så Googleträffarna på företaget liknar Hewal Företagsrådgivarna när det var som värst i december 2008. Då handlade 9 av de 10 första Googleträffarna om Hewals tvivelaktiga beteende. De kände sig såpass kränkta att de till och med övervägde att stämma Joacim Ståhl för förtal för att han uttryckt sina åsikter om företaget. Patetiskt. Vilken tur då att brottsbalken säger att det inte går att förtala ett företag. Även om förtal innebär avsiktlig ärekränkning utan grund. Vilket inte detta var.

Hur som helst, tillbaka till Promedia Kontor & Data. Det faller ju sig naturligt att höra av sig till kundtjänsten och fråga varför de fakturerar min vän. Men! Det gör de inte. De fakturerar inte min vän, de skickar honom ett erbjudande. Ett erbjudande utan flashig färg, ett erbjudande som levereras i ett fönsterkuvert och har ett inbetalningskort samt förfallodatum.

Ja, vad tycker ni det ser ut som: faktura eller ett oemotståndligt erbjudande som man kan köpa om man vill? Jag har rödcirklat texten där det står att det är ett erbjudande. Och visst, om man läser så märker man ju det. Men frågan är… tycker ni att det här är ett schysst sätt att skicka ut ett produkterbjudande till småföretagare?

promedia-kontor-data1

FYI: Överstrukna uppgifter är enbart adress till min vän och OCR-nummer.

Jag blev publicerad… och gick på mässa

25 april, 2009 3 kommentarer

Idag har det varit en händelserik dag minst sagt. I torsdags kom artikeln i LO-tidningen om mig, som var en spin-off på den artikeln jag fick i Aftonbladet tidigare i månaden om hur man kan använda sig av sociala medier som kontaktkanal när man söker arbete. Det var trevligt på många de sätt, men själv är jag inte så förtjust i delar av artikeln för att den riskerar att underminera det faktum att alltid lönar sig att synas oavsett som offentlig person eller anonym om man vill bli påtänkt i en sitaution.

Citatet kommer från Per Ottahal, rekryteringskonsult på Proffice:

”Men söker du jobb som till exempel chefsassistent, där integritet värdesätts mer, kan bloggandet i stället ses som en svaghet. Arbetsgivaren kanske söker en mer ”neutral” och anonym person. Per Ottahal berättar om när bloggandet faktiskt ledde till att personen inte fick en tjänst: En tjej sökte jobb som barnvakt hos en överklassfamilj. På sin blogg hade hon skrivit om hur hon gillade att röka marijuana.”

Ok, min gissning är att de flesta människor vet om att det som man skriver på nätet kan läsas, sökas och tas in av andra människor om man valt det så. För faktum är att man kan låsa sin blogg från att synas i sökmotorer, man kan göra den helt privat om man vill där man måste ha lösenord för att läsa den och framför allt: Man kan vara anonym. Jag kan ju tycka att det är ganska så korkat att gå ut offentligt med sin drogliberalism om man inte är anonym bloggare och sedan inte räkna med att folk kan kolla upp en på internet. Sen att man ens vill använda ordet ”överklassfamilj” får stå för journalisten. Jag kan hålla med om att vi har ett samhälle idag som består av så kallade klasser. Men i det här sammanhanget tyckte jag ordvalet var irrelevant. Dessutom kan jag faktisk tycka att en sådan kommentar misstänkliggör bloggande som artikeln ändå ska handla om i positiva ordalag.

Mitt råd är, tänk på vad du stoppar ut på nätet och var anonym om du tror att din arbetsgivare kan tänkas Googla på dina eventuella drogvanor.

Dessutom så var jag och besökte Marknadsföringens dag på Svenska Mässan i Göteborg idag. Jag skulle kunna skriva om vad som hände där, men det orkar jag inte. Dessutom är det onödigt för Mattias ”Please copy me” Åkerberg har redan gjort jobbet på ett utmärkt sätt, så läs hans dragning istället. Missade förresten att hälsa på honom när jag var där, dumt 😦 Dessutom har han den goda smaken att publicera foto från min Stendahlkollega Christer Hedberg, som har ett grymt vasst avtryckarfinger när det kommer till fotografering. Många bilder blir det, och snygga!

Några jag hälsade på och växlade några ord med var i alla fall Niclas Strandh, Brit Stakston och Fredrik Olsson. Varav jag lyckades locka de två förstnämnda att ställa upp på bild. Ja, jag hade säkert fått Fredrik också, om det inte vore så att mitt sällskap redan var halvägs utanför lokalerna 🙂

20090424156 

Emellan föreläsningarna kom en improvisationsteatergrupp från Atelierteatern och underhöll på ett underfundigt sätt. För sent slängde jag upp mobilen och filmade det de framförde, men detta i mitt nästa inlägg ska jag hänvisa till Youtubeklippet jag håller på att slänga upp i skrivande stund.

Lite intressanta fakta kring skadestånd

21 april, 2009 6 kommentarer

Första blogginlägget på bloggen (borträknat det första) som saknar en låttitel som rubrik.

Nu till ämnet. Jag gjorde lite Google-research så här på måndagskvällen och natten när jag funderade lite på det där med det utdömda skadeståndet i The Pirate bay-rättegången. De fyra åtalade dömdes att betala totalt 30 miljoner till sina offer.

Efter lite research kom jag fram till följande:

  • Niklas ”Hagamannen” Lindgren dömdes för nio olika våldtäkter på kvinnor att sammanlagt betala ett skadestånd på 850.000 kronor.
  • Anders ”Engla- & Pernillamördaren” Eklund dömdes att betala skadestånd till sina offers anhöriga på 860.000 kronor.
  • Helge Fossmo och Sara Svensson ”Knutbymorden” dömdes att tillsammans betala skadestånd på 867.000 kronor.
  • John ”Lasermannen” Ausonius dömdes för 10 mordförsök och ett mord till ett skadestånd på 1,9 miljoner kronor.

Ja, jag tycker i alla fall att ovanstående män och kvinna begått avskyvärda handlingar oavsett om man våldtagit kvinnor, våldtagit barn eller mördat människor så är det vårdslösa handlingar. Efter lite läsning hittade jag uppgifter som gjorde gällande att det totala skadeståndet som betalats ut till offrens familjer för brandkatastrofen i Göteborg 1998 rörde sig i 50-miljonersklassen. I branden dödades 63 ungdomar och 200 ungdomar skadades många av dem så allvarligt att de fått fysiska men för livet. Alla har de fått psykiska men.

Ja, så beslutade sig då tingsrätten att belägga Fredrik Neij, Gottfrid Svartholm Warg, Peter Sunde och Carl Lundström med ett skadeståndskrav på 30 miljoner kronor för medhjälp till upphovsrättsbrott. Medhjälp till upphovsrättsbrott. Inga döda, inga våldtagna (ja, det skulle vara skivbranschen som känner sig sådan då). De har inte ens begått upphovsrättsbrottet själva, men lik förbannat ska dessa fyra herrar betala summor som John Ausonius, Tommy Zethraeus, Jackie Arklöv, Anders Eklund, Mattias Flink inte ens når ihop till om man sammanslår alla deras skadestånd till ett jätteskadestånd.

Något är sjukt med det, eller är det bara jag som tycker så?

Disclaimer: Jag har inte exakta skadeståndssiffror på brottslingar jag inte skrivit något belopp på. Det var svårare än vad jag trodde att hitta dömda skadestånd på Google. Jag hittade däremot lite intressanta uppgifter om brottslingarnas skulder efter skadestånd i denna Expressenartikel.

Sexcrime

14 februari, 2009 Lämna en kommentar

Jag har funderat i några dagar nu. Snart är jag färdig med funderandet och då jag kan berätta om det är huruvida det är något intressant att säga om Cathoogle. Nu har jag funderat klart och kommit fram till att det är tillräckligt intressant för att diskutera saken.

Vi har länge hört hur den kinesiska regimen blockerat vissa känsligare delar av internet för sin befolkning. De har inget val. Befinner man sig i Kina är vissa delar helt enkelt förbjudet område. Om man befinner sig i Västeuropa, Sydamerika eller på Irland så går man istället in på Cathoogle och frivilligt censurerar det man inte vill se.

Cathoogles payoff är: ”The best way for good Catholics to surf the web” Vad innebär detta då kan man undra?

Låt oss jämföra Cathoogle med Google med tre enkla sökord


Sökord: Porn
Cathoogle: 0 träffar
Google: Ungefär 243 miljoner träffar

Sökord: Birth Control
Cathoogle: 8 av de 10 första träffarna kommer från uttalat katolska sidor på nätet
Google: En rätt adekvat blandning av träffar

Sökord: Homosexual
Cathoogle: Träff #1 berättar om Vatikanens fördömande syn, men annonserna sponsrade av Google är lite felplacerade där va?
Google: Inget speciellt att kommentera, men lite blandat för och emot är det man ser först


Självklart har jag vinklat detta ovan också. Men principen är densamma. Nu kan jag bara tänka mig hur det kan tänkas gå till i de troende katolska hemmen:

Mamman till tonårssonen: Du surfar väl bara utifrån Cathoogle?
Tonårssonen: Ja, mamma!

För även om tonårssonen blir besviken när det inte dyker upp något snaskigt på ”porn” så har han säkert lärt sig namnet på några av de personer som syns i filmerna:

”Sök på porr och träffarna är noll. Söker man dock på klassiska porrfilmer som Långt ner i halsen  eller porrskådisen Ron Jeremy blir träffarna många även i Cathoogle. Så vad är meningen med det här?”

Brit Stakston på JMW kommunikation.

Vi har nått dubbelmoralens mecka. Så vem kommer egentligen att använda Cathoogle i seriöst syfte? Google finns och Cathoogles censureringsfilter går att frångå…

Ja, den frågan får jag nog fundera på ett tag till…