Vila Vid Denna Källa

När hon hade gått i en dryg timma i den tryckande värmen var det fortfarande en bit kvar att gå. Det var ett tag sedan hon hade bytt skor. De flip-flopsen som hon nu hade på sig var på gränsen till utslitna. Hennes tre barn följde i släptåg efter, en pojke på fem och två flickor sex och åtta år gamla. De hade inga skor eller sandaler på fötterna. Stenarna stack mot deras bara fötter. Det var inte ovanligt att de skar sig på antingen stenar eller glasbitar på vägen dit.

Efter en promenad på nästan 90 minuter så kom de fram till brunnen. Nu skulle här äntligen fyllas på med rent vatten! Hon började med att ta lite vatten i ansiktet på sig själv och sina barn. Det svalkade skönt i den starka hettan efter en sådan lång promenad. Sedan fyllde hon kärlen. Sitt med tio liter och barnen med fem liter var. Mer kunde de inte bära. Men 25 liter vatten var välbehövligt i deras hem. Hennes make var ute och arbetade tillsammans med hennes äldsta son, som var 11 år ganmal. Ingen av dem hade någonsin satt en fot i skolan. Det fanns helt enkelt inte tid. En familj på sex personer måste försörjas och för att kunna laga mat och överleva behövdes också rent vatten.

Hon tänkte ett tag på om de skulle vänta ett slag, där vid brunnen. De hade redan gått långt och det behövdes en paus. De satte sig ner för en stund, pustade ut och tittade på varandra. Sedan så skrattade de. Det var ett sådant där härligt skratt, ett lättat skratt. De hade äntligen kommit fram (idag med). Den äldsta flickan hade tagit med sig en kortlek hon köpt på marknaden för två år sedan. Korten var slitna och väl märkta, inga casinokort från Las Vegas direkt men de fick duga. Tillsammans lade dem ett par patienser där på marken vid brunnen.

Efter ett tag bestämde de sig för att återvända hem igen. Vattnet måste ju trots allt transporteras tillbaka igen. Vägen tillbaka var inte längre än vägen dit, men desto jobbigare. Med 25 liter vatten i armarna gick de den långa vägen tillbaka igen.

Väl hemma, så var alla barnen trötta. De ville så gärna vila, men det hanns inte med. Ibland funderade de på hur det skulle vara att gå i skolan om dagarna. De kände inga andra barn som gjorde det, men de hade hört talas om att det var något som inte var lika jobbigt som att bära vatten. På kvällen drömde den åttaåriga flickan sig bort medan hon låg på golvet och tittade upp mot taket. Skolan – det skulle vara roligt, att äntligen få vila sig lite grand om dagarna. Sedan somnade hon. Imorgon skulle hon bära vatten igen. Hon fick, tillsammans med så många andra barn, aldrig gå i skolan.

En historia som denna är inte på något sätt ovanlig i länder där det råder stor vattenstress. Enligt FN (WHO) ska varje person ha tillgång till minst 20 liter rent vatten om dagen för att sköta basal mat- och kroppshygien. I Sverige förbrukar vi det tiodubbla.  Även om karaktärerna i berättelsen är påhittade finns det många barn och kvinnor som är ”fast” i ett liv att ständigt bära vatten om dagarna. Ingen kan göra allt men alla kan göra lite: Stöd Svenska kyrkans Fastekampanj 2009 om vatten – en mänsklig rättighet!

Update: Ni kan läsa mer om mitt engagemang för Fastekampanjen 2009 genom att klicka här