Archive

Archive for the ‘I bloggvärlden’ Category

När det sociala internet riskerar förstöra liv

Eftersom jag arbetar mycket med sociala medier på mitt arbete och samtidigt ständigt försöker se till företagsnyttan med de sociala medierna och hur bland annat organisationer, politiker, och företagsrepresentanter faktiskt skulle kunna tjäna mycket på att föra dialog med sina intressenter, väljare eller kunder är det här ett extra intressant inlägg. Och det är en fantastiskt kommunikationsmöjlighet som det som kallas Web 2.0 har lett till. Men det är lätt att glömma baksidan i all positiv hausse.

Baksidan, som jag tänker ta upp här, har inte alls med att göra när företag misslyckas i de sociala kanalerna, utan detta gäller istället helt på det privata planet. När man snöat in sig som kommunikationsstrateg är det lätt att glömma bort den personliga kommunikationen som de allra flesta faktiskt bedriver i de sociala kanalerna. Vad har egentligen Facebook bidragit med där?

Det helt makalösa med att en ung 20-something Mark Zuckerberg lyckades bygga ett nätverk på internet som stora delar av västvärlden valde att ansluta sig till framför andra är en story i sig. Communities fanns visserligen långt innan Facebook men inget fick sådant genomslag så snabbt som Facebook fick och kontentan är numera att de flesta tonåringar och 20-30 åringar har skaffat sig ett konto på sidan för att kunna kommunicera och dela sina synpunkter och hitta likasinnade. Det är lätt att bygga upp en gräsrotsrörelse på Facebook. Och det har hänt, igen, i Bjästa. Men denna gången har det fått ett gigantiskt mediegenomslag och de sociala medierna är i allra högsta grad representerat.

För er som lyckats missa vad som hände i Bjästa för ett år sedan är det i korta drag så att en ung 15-årig kille våldtog en ett år yngre flicka på en skoltoalett under skoltid. Han erkände brottet och både våldtäktsmannens och offrets separata historier till polisen var ruggigt överensstämmande. Konsekvensen blev dock att ingen ville tro på flickan och pojken fick stort stöd av alla sina klasskompisar trots att han blev dömd och förflyttades till en annan skola hölls det en sorts tyst manifestation för den dömde killen på skolavslutnigen i den lokala kyrkan. På kvällen våldtog han ytterligare en tjej. Denna gången fanns det DNA-bevis som pekade på killens skuld. Trots detta slöt ett helt samhälle upp bakom killen och som hungriga rovdjur gav man sig på de två offrena och anklagade dem för lögner.

På Facebook bildades det grupper till stöd för den unge killen, som nu tagits bort och motgrupper har bildats efter det mediala genomslag fallet fick i SVT:s Uppdrag granskning. Men det är nu (först nu) som jag kommer till det jag egentligen ville skriva lite om. Den otroliga potential som finns i dessa kanaler för att arrangera rena lynchmobbar mot en ensam person.

Visst har det talats om nätmobbning förut, men när man tänker på mobbning är det fortfarande den traditionella bilden om det ensamma barnet på skolgården och belackare som skriker glåpord runt omkring som dominerar sinnebilden. Men där är ingen anonym. På nätet kan vem som helst komma till tals och säga de mest fruktansvärda saker till en person som inte har en möjlighet att försvara sig. Det är också lättare att sprida rykten som ytterligare spär på lynchmobbens åsikter. I anonymitetens skydd är det lättare att säga det som ligger inne och bubblar i oss, det som aldrig skulle sagts om det kom från munnen. Anonymiteten erbjuder dig att skriva i vredesmod utan konsekvenser. Även om jag inte tänker på Facebook nu i första hand utan framförallt Youtube och Bilddagboken. Men med fejkkonton och psudonymnamn kan man vara lika anonym på Facebook för allmänheten som vem som helst.

Interrnet kan verkligen ta fram det sämsta hos oss människor ibland. För det är ändå något obehagligt när vuxna människor sluter upp i grupp tillsammans med barn och ger sig på en stackars flicka som är 14 år.

Att få kritik och glåpord på nätet drabbar många människor dagligen. Det lämnar ingen oberörd inte ens de offentliga personer som är vana vid det efter en lång tid i rampljuset. Men när det slår mot ett barn i mellantonåren, där identitetssökandet pågår för fullt, kan konsekvenserna bli förödande. Tänk er själva in i följande situationer:

  • Du googlar ditt namn (som brukar vara populärt) och det som syns är inget trevligt.
  • Andra lägger ut bilder på dig som du inte kan styra själv, där du hängs ut med namn och personnummer och uppmaningar om att man ska skada dig om man ser dig.

Det är lätt att tänka om och kring att det är dåligt med nätmobbning men otroligt svårt att verkligen se konsekvenserna då det drabbar barn. I nuläget har opinionen vänt i fallet Bjästa. Helt plötsligt står alla på de våldtagna flickornas sida och lynchmobben har istället vänts mot den nu 16-åriga killen och hans familj. Det är inte bättre.

Man kanske säger att han nu får smaka lite på det som tjejerna råkat ut för, men den lynchstämning som lätt kan dras upp på internet unnar jag inte ens en våldtäktsman, särskilt inte när det rör sig om ett barn, som han fortfarande är. Han och hans familj har sedan SVT:s program utsatts för fler hot från allmänheten. Det är ju när vi som inte är med från början beslutar oss för att med hull och hår ge oss in i en lynchmobb och själva ta oss friheten att bete oss lika sviningt som de vi nu fördömer. Vi är ju inte bättre själva då!

Skadan med sociala medier blev nog den dömde killens mamma varse om relativt snabbt då ett Youtubeklipp lades ut under precis den nämnda skolavslutningen. Jag har valt att INTE länka till klippet eftersom det visar den dömde killens ansikte och hans hela namn och jag vill inte riskera uppmana någon till att börja nätmobbas heller. När jag kikar igenom mammans kanal på Youtube finner jag 200 kommentarer till mamman, alla är från de senaste två dagarna och det är inga vackra ord man läser där heller. Det är uppmaningar om att hans mamma borde bli ”brutalt våldtagen själv” eller att killen ska ha ”nackskott”. Jag tror dock inte att hon är en van användare av sådana här kanaler eller anhöriga till henne eftersom videon fortfarande ligger ute på sajten. Den borde naturligtvis plockas ned av flera skäl. Dels för att videon och texten om videon som mamman skrivit, som berättar vilken fin kille den dömde killen visar att han är, är oerhört kränkande för flickorna och deras anhöriga. Men också för att inte fortsätta spä på hatet mot killen och hans familj som når nya höjder dag för dag och kan få oanade konsekvenser.

När jag tittar igenom denna relativt långa postning inser jag att ni kanske tror att jag försvarar honom och hans handlingar. Det gör jag absolut inte. Men jag börjar på allvar bli orolig för nätmobbning och att vuxna beter sig som barn på internet bakom anonymitetens väggar. Vad det verkar har inte den dömde killen själv deltagit i lynchmobben mot de två våldtagna tjejerna. Det är helt och hållet verk av ryktespridning som gjort att en mängd människor vuxna och unga samlats för att förstöra livet för två unga tjejer och nu vill man förstöra livet för ytterligare en familj… och det kommer bara att fortsätta. Ibland är vi människor riktigt fega.

Några som arbetar aktivt mot nätmobbning är Friends som förutom att de gör lysande reklamfilmer också gör ett stort jobb ute i landets skolor och idrottsföreningar. Tack och lov för att det finns vuxna som kan säga ifrån när andra bara rättar in sig i ledet.

Inget avdrag – mer bidrag.

3 mars, 2010 3 kommentarer

Läser i dagens tidningar att den rödgröna alliansen har beslutat sig för att ta bort det så kallade RUT-avdraget, ett namn jag inte gillar särskilt mycket alls, om de kommer till makten i höst.

Med tanke på vad det har bevisat att avdraget för hushållsnära tjänst har bidragit med i form av arbete åt flera, mindre svarta pengar och att dessutom avdraget dras av direkt på fakturan utan krångel med deklarationen. Så måste man ju säga att det är en rätt bra grej de har infört här.

Det tycker ju uppenbarligen inte de rödgröna i alla fall. Eftersom de envisas med att de bara är ”de rika” som har råd med städtjänst så vill man nu ta bort den. Ett otroligt korkat resonemang.

Det säger ju sig själv att de som hade råd med hushållsnära tjänster före skattereduktionen är färre och förmodligen tjänar mer än de som nu har valt att utnyttja dessa tjänster. Men enligt den socialdemokratiskt ledda oppositionen är det inte OK att anlita städhjälp privat. Det är något som vi ska ta hand om själva.

Hela vårt samhälle bygger på att om du inte kan eller hinner göra något bra och någon annan kan göra det bättre kanske den personen kan göra det mot ersättning. Det är så vi har skapat arbeten i tjänstesektorn. Alla kan inte vara experter på allt.

Vet du inte hur man bygger ett hus själv så får man anlita hantverkare. Om man inte kan reparera sin bil själv så anlitar man en mekaniker och om man inte hinner städa sitt hus själv (man kan faktiskt vara dålig på det också) så kan man anlita en städare.

Men det är inte OK tydligen. Vad ska man ta sig till om alliansen förlorar valet och vi får in en annan allians bestående av avdragshatare och bidragsivrare.

Två duktiga bloggare

3 februari, 2010 3 kommentarer

Ikväll delades Aftonbladets stora bloggpris ut och det roligaste man kan hitta där är ju att Abbes pappa, Gunnar,  från de västra delarna av landet, och en av Göteborgs reklamvärlds ansikten lyckades ta hem priset i kategorin Vardagsliv och fritid. Ni kan läsa hans blogg här, den är riktigt bra och tänkvärd.Stort grattis till Gunnar!

Huruvida bloggosfären är ett stinkande träsk av näthat vet jag inte men en sak är säker: Anjo borde nomineras till Bloggpriset han också för han skriver helt fantastiskt om Olskrokslivet (en stadsdel i Göteborg). Den bloggen kan ni läsa här,

Så när inte läser Merkaptans reflektioner kan det vara på sin plats att spana in dessa två vardagsbloggarna. Båda arbetar alltså inom reklambranschen, men det är inget som dominerar deras bloggar på något sätt.

Nystart

26 januari, 2010 2 kommentarer

I ett halvår har den här bloggen stått öde, tom och obemannad. Några har ställt sig frågan vad som egentligen hänt här.

Jag behövde en skrivpaus, samtidigt som jag kände att bloggens inlägg inte var tillräckligt intressanta under den sista tiden. Men skrivglädjen som alltid funnits där och fortfarande finns där behövde vakna på nytt. Så jag fick helt enkelt sätta mig ner och fundera. Vad vill jag blogga om: Sociala medier? Frölunda hockey? Mig själv?

Till slut kom jag fram till att det absolut bästa och enklaste för mig är att göra bloggen till min egna lilla tankeverkstad, där jag präntar ner mina tankar och åsikter. Jag vet redan nu att jag inte är, har aldrig varit heller, en bloggare som präntar ner flera inlägg om dagen, inte ens ett om dagen. Men jag har ett mål att skriva regelbundet mina funderingar kring saker och ting.

I och med detta inlägg försöker jag nu ge mig på en återkomst i bloggvärlden.

Kategorier:Allmänt, I bloggvärlden Taggar:,

Nu är jag lite bättre skyddad

I dagarna registrerade jag domännamnen merkaptan.com och merkaptan.se. Jag har inte riktigt fått till det med .se-adressen ännu. Men i nuläget så kan ni som inte regelbundet besöker bloggen lättare komma dit genom att bara skriva in merkaptan.com för att komma hit. Bara så ni vet!

Kategorier:I bloggvärlden Taggar:,

Aj då Noblessa Kök, det där var kanske inte så smart

På sajten Fairshopping (en sajt där konsumenter tycker till om företag och ger företagen en möjlighet att kommentera detta) har kökstillverkaren Noblessa hamnat i transparent trubbel. Det visar sig att anställda på företaget själva gått in och skrivit positiva omdömen om sig själva och gett sken av att det kommer från konsumenter.

VD:n Mikael Bönnemark, försvarar tilltaget med att det är autentiska kundåsikter som de lagt upp på sajten ovetandes om Fairshoppings policy att företag inte själva ska lägga ut sån info. Ja, man kan tro på Mikael, men dessvärre för Noblessa så är inte deras trovärdighet den bästa efter tidigare kritik (medverkan i PLUS bland annat) och dessutom blir det svårt att förklara det faktum att Noblessa:s egna anställda även bemött kritik på hemsidan i skepnaden av att vara en nöjd kund. (Se kommentar från ”renoverar”) Ska detta också vara någon som lagt upp kritiken till Noblessa först och sedan fanns det en kund som svarade på den kritiken (internt, eller vad?) för att Noblessa sedan kände sig manade att vidarebeforda svaret på Fairshopping. Nej, skulle inte riktigt tro på det.

Så, Noblessa, så här fungerar företagskommunikation i Sociala medier om man vill lyckas:

Sociala medier kan verkligen skada ett företags varumärke. De anställda ska bevaka diskussionerna som går kring varumärket. Ger de sig in i diskussionen måste de ske öppet. De måste visa att de är en representant för företaget och inte vara anonyma.

Varför?

Jo, om en representant för företaget öppet svarar på kritik finns absolut möjligheten att vända den kritiska stormen till något positivt. I nuläget är det för sent.

Vad ska Noblessa göra nu?

I nuläget är det nog pudeln som gäller, dessvärre. Man har gjort ett stort misstag. Dessvärre har VD:n gått ut med info nu som troligen inte är sant, då blir det ytterligare en lögn att göra sig fri från. Därför blir pudeln enda alternativet. Så, erkänn att detta har gått fel till. Detta kan bero på att det inte finns en tydlig policy i företaget till hur ni ska förhålla er till webbaserad kommunikation. Sedan är det dags att sätta upp en tydlig marknadspolicy för denna typ av kommunikation och satsa hårt på den. Använd internet, bli exakt så transparenta som ni kan. Visa på att det ni gjorde tidigare var fel, nu är det öppna kort som gäller och ni bemöter allt. Sedan kan ni komma med säljargumenten, inte tidigare – för då försvinner förtroendet igen.

Eftersom jag själv inte är en flitig besökare av Fairshopping så vill jag rikta ett tipstack till Doktor Spinn och Dagens Media för deras kommentarer i ämnet.

Och så en sak till: VD:n Mikael Bönnemark vill gärna att man kommer med all kritik till honom personligen genom att maila honom till Noblessas info-adress. Är det bara jag som tycker det är konstigt att VD:n inte ger ut sin officiella företags e-postadress i en sådan här situation?

Gekås VD talar om det han vet… och inte vet något om

25 maj, 2009 6 kommentarer

I en artikel i Dagens Media berättar Gekås (Det stora shoppingkomplexet i Ullared) VD Boris Lennerhov om vad det kan innebära för varuhuset att Kanal 5 och Strix nu snart ska börja inspelningen av en dokusåpa i butiken och dess tillhörande camping och hotell.

Det finns en hel del intressanta saker att läsa i artikeln, bland annat att Gekås aldrig plöjt ner en krona i marknadsföringsinsatser (vilket i och för sig är något som ofta nämns i dessa sammanhang) men en annan sak som är kul är Boris syn på Gekås image och sociala medier.

Boris, hoppas att dokusåpan ska ge Gekås än stabilare image  och att den allmänna nidbilden av butiken försvinner.

– Många som aldrig har varit här har bilden att Gekås är en lada mitt i skogen, med jättelånga köer och en massa damer som river i backar med varor från konkurspartier. Där har vi en jättemission i att få ut vad Gekås faktiskt är i dag.

Det låter faktiskt spännande då jag är just en av dem som faktiskt funderar på om inte Gekås är precis ett sådant ställe. Jag har dessutom heller aldrig varit där. Så egentligen är jag väldigt representativ för den här målgruppen. Därför kanske det ska bli intressant att se hur det faktiskt ser ut i butiken.

Längre ner i artikeln, berättas det att Boris själv inte tittar på dokusåpor, och sällan på TV över huvudtaget. Han läser många tidningar, men bloggar läser han inte.

– Många är ganska tramsiga och patetiska och handlar bara om att visa upp vad man har gjort under en dag. Det är inte så intressant. De från marknadsavdelningen tjatar om att jag ska börja blogga, men jag har inte varken tid eller behov av att vika ut mig själv på det viset. 

Visst är många bloggar trams men likförbannat, när någon skriver om Gekås hamnar det på Google och folk skriver om Gekås, tro mig. Om man nu dessutom inte plöjer ner några pengar i marknadsföring (starkt jobbat, faktiskt) utan istället är mån om mun till mun-marknadsföringen är det nog dags att börja bevaka det som sägs. För på internet kan man bevaka. På fikarasterna på jobbet är det svårare att göra detsamma.

Därför är det intressant att höra en företagsledare uttala sig så tvärsäkert om något han inte vet något om samtidigt som han försöker kämpa för att motverka de som uttalar sig om Gekås när de i själva verket inte vet något om varuhuset.

Själv ska jag vara stor i sammanhanget och titta på minst ett avsnitt för att åtminstone bilda mig en sorts bild av Gekås som inte framställts av mig själv, för att se om jag ska omvärdera mina fördomar eller behålla dem.