Hem > I Nyheterna > Lite intressanta fakta kring skadestånd

Lite intressanta fakta kring skadestånd

Första blogginlägget på bloggen (borträknat det första) som saknar en låttitel som rubrik.

Nu till ämnet. Jag gjorde lite Google-research så här på måndagskvällen och natten när jag funderade lite på det där med det utdömda skadeståndet i The Pirate bay-rättegången. De fyra åtalade dömdes att betala totalt 30 miljoner till sina offer.

Efter lite research kom jag fram till följande:

  • Niklas ”Hagamannen” Lindgren dömdes för nio olika våldtäkter på kvinnor att sammanlagt betala ett skadestånd på 850.000 kronor.
  • Anders ”Engla- & Pernillamördaren” Eklund dömdes att betala skadestånd till sina offers anhöriga på 860.000 kronor.
  • Helge Fossmo och Sara Svensson ”Knutbymorden” dömdes att tillsammans betala skadestånd på 867.000 kronor.
  • John ”Lasermannen” Ausonius dömdes för 10 mordförsök och ett mord till ett skadestånd på 1,9 miljoner kronor.

Ja, jag tycker i alla fall att ovanstående män och kvinna begått avskyvärda handlingar oavsett om man våldtagit kvinnor, våldtagit barn eller mördat människor så är det vårdslösa handlingar. Efter lite läsning hittade jag uppgifter som gjorde gällande att det totala skadeståndet som betalats ut till offrens familjer för brandkatastrofen i Göteborg 1998 rörde sig i 50-miljonersklassen. I branden dödades 63 ungdomar och 200 ungdomar skadades många av dem så allvarligt att de fått fysiska men för livet. Alla har de fått psykiska men.

Ja, så beslutade sig då tingsrätten att belägga Fredrik Neij, Gottfrid Svartholm Warg, Peter Sunde och Carl Lundström med ett skadeståndskrav på 30 miljoner kronor för medhjälp till upphovsrättsbrott. Medhjälp till upphovsrättsbrott. Inga döda, inga våldtagna (ja, det skulle vara skivbranschen som känner sig sådan då). De har inte ens begått upphovsrättsbrottet själva, men lik förbannat ska dessa fyra herrar betala summor som John Ausonius, Tommy Zethraeus, Jackie Arklöv, Anders Eklund, Mattias Flink inte ens når ihop till om man sammanslår alla deras skadestånd till ett jätteskadestånd.

Något är sjukt med det, eller är det bara jag som tycker så?

Disclaimer: Jag har inte exakta skadeståndssiffror på brottslingar jag inte skrivit något belopp på. Det var svårare än vad jag trodde att hitta dömda skadestånd på Google. Jag hittade däremot lite intressanta uppgifter om brottslingarnas skulder efter skadestånd i denna Expressenartikel.

Annonser
  1. Tor
    21 april, 2009 kl. 07:36

    I domen står:
    “Rätten till denna ersättning är alltså inte beroende av att det visas att målsägandebolagen lidit någon faktisk skada och att det olovliga förfogandet därmed orsakat skada.”

  2. 21 april, 2009 kl. 07:40

    @Tor Ok, om jag tolkat det du skriver och domen rätt innebär det. Att skadestånd dömts även om man inte kan bevisa att målsäganden lidit någon faktisk skada, men att de tilltalades agerande orsakat en skada som man inte kan bevisa.

    Känns otroligt snurrigt, eller har jag trasslat till mig i formuleringen?

  3. Tor
    21 april, 2009 kl. 09:30

    ”men att de tilltalades agerande orsakat en skada som man inte kan bevisa.”

    Nja, jag vet inte riktigt vad du menar med det. Jag antar att resonemanget går mer i stil med att man inte ska komma undan lindrigare genom att bryta mot lagen än att följa den. Hade TPB följt lagen hade de behövt betala X kronor i licensavgifter och nu har de inte gjort det. Alltså kan man fastställa att skadeståndet ska ligga på minst X kronor utan att göra någon analys av den faktiska skadan.

    Jag tycker på sätt och vis att det ligger någonting i det, men har ändå svårt att tycka att följden blir särskilt rättvis. Sedan tillkommer ju frågor om huruvida detta tillgängliggörande verkligen kan behandlas på samma sätt i dagens samhälle där distributionsmekanismerna i praktiken är demokratiserade och i vilken grad man verkligen kan anse att TPB har medverkat. Om en TV-kanal gör en TV-serie tillgänglig för allmänheten utan tillstånd och om en nioårig grabb vars föräldrar inte har så koll på vad han gör på internet gör samma serie tillgänglig via internet, kan man då verkligen behandla det på samma sätt? Dagens lagstiftning verkar ju i princip göra det.

  4. 21 april, 2009 kl. 11:54

    @Tor Jag tyckte det som du skrev i början lät dubbeltydigt därför blev min tolkning också dubbeltydig 🙂

    Jo, jag förstår att man sätter skadeståndet i relation till vad närningsverksamheterna skulle ha ansetts att tjäna på Pirate Bays verksamhet. Men problemet med detta är att man då resonerar som så att bara för att du laddat ner en eller två låtar från ett album betyder det att du skulle köpt albumet om du inte laddat hem det. Detta stämmer inte alls. Med denna logik skulle all minskad nedladdning till följd av IPRED-lagen och Pirate Bay domen (som egentligen har någon betydelse för sajten och användarna av den) likställas med motsvarande ökade intäkter på köpta CD-skivor. Men så är ju inte fallet, eller hur!?

    Sedan är det ju precis som du säger. TPB är ju egnentligen bara Google, fast specialiserat på att söka efter torrentfiler, och katalogisera sökresultaten bättre.

    Angående det där med TV-kanaler kan man se hur SVTplay lägger ut sina program på nätet samtidigt som de kan laddas hem från TPB. Begår den som laddar hem serien ett brott. Att ladda ned något från SVT:s sajt är ju hur lätt som helst annars.

    Och så tillbaka till det jag skrev i inlägget. I en sådan här dom är det naturligt att utdöma skadestånd, men man kan inte annat tycka att skadestånd som dessa och de hutlösa summor som skivbolag nu, med hjälp av IPRED, har rätt att kräva i sina kravbrev till tonårspojkar kanske ska ligga lite mer i paritet för den ”faktiska” skada som ynglingen gjort mot artisten. På det sättet tycker jag att det sticker i ögonen när man läser om folk som gjort verklig skada mot många offer, som exempelvis Hagamannen, döms till skadestånd som är mer än 30 gånger så låga.

  5. kelaren
    21 april, 2009 kl. 16:21

    ”inga våldtagna (ja, det skulle vara skivbranschen som känner sig sådan då)”

    Jag tycker att du ska vara försiktig med att skriva hur man känner sig som våldtagen, hade de känt sig så hade de inte brytt sig om så banala saker som upphovsrätt och pengar.

  6. 21 april, 2009 kl. 19:49

    @kelaren I citatet du skriver, fungerar ordet våldtäkt som en metafor för att ha blivit utsatt för ett fruktansvärt brott. Man kan ju inte våldta en bransch på det sätt man kan våldta en person, eller hur?!

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: