Arkiv

Inlägg taggade med ‘Sverige’

Svenskar i Afghanistan

12 februari, 2010 Lämna en kommentar

För ett tag sedan drabbades Sverige av kriget på nära håll och för första gången på evigheter drabbades man av krigsförluster när två svenskar blev dödade av vad man trodde var en polis i Afghanistan.

Helt plötsligt blommade debatten om den svenska truppnärvaron upp på allvar och kan bli en het valfråga. Alliansregeringe, vilken jag brukar stödja, vill se till att Sverige fortsätter ha sina fredsbevarande trupper kvar i landet medan oppositionen är splittrad främst inom Socialdemokraterna.

Men, detta är inte Sveriges krig. Detta är resultatet av den amerikanska vedergällningen för 11 september som faktiskt fick stöd i FN:s säkerhetsråd. Kriget i Afghanistan blev ett krig mot Talibanregimen och inledningen på det amerikanska kriget mot terrorismen.

När George W. Bush drog igång Irakkriget hamnade Afghanistanktiget i skymundan. Det som såg ut som en stabil insats i Afghanistan förvandlades snabbt till en mardröm i takt med att man aldrig lyckades komma åt kärnan i terrornätverket Al Qaida.

Tillbaka till svenskarna dock. Nu har den amerikanskdtödda invasionen av Afghanistan lagts över på NATO och där är Sverige inte medlemmar. Det är sedan länge känt att de borgerliga vill ansluta Sverige till Atlantpakten, vilket jag själv är starkt kritisk mot.

Regeringen Reinfeldt riskerar att tappa i förtoende i valet i höst om man inte se situationen ur ett annat perspektiv.

Detta är inte Sveriges krig. Det är inte ett krig Sverige kan vinna, bara förlora.

Svenskar i utlandstjänst bör endast agera under FN-flagg, aldrig under NATO-flagg.

Se till individen när det blåser upp till storm

12 juli, 2009 2 kommentarer

Imorgon drar Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete igång sin kampanj med temat sommarplågan. I TV och radio kommer man att få ta del av hur skillnaden är mellan sommarplågan i Sverige som oftast är en käck låt som spelas alltför ofta till vad en sommarplåga är i översvämningsutsatta länder såsom exempelvis Indien och Bangladesh.

Cyklonen Aila som i våras drog in över Bangladesh och Indien spolade bort hela byar och försatte hundratusentals människor på flykt undan från sina egna hem. Svenska kyrkan arbetar aktivt för att stödja de drabbade med rent vatten och tak över huvudet för att i ett senare skede sedan vara med och hjälpa till under återuppbyggnadsarbetet.

Tidigare i vår hade Svenska kyrkans internationella arbete en insamling för att hjälpa de regioner i världen som lider av brist på rent vatten. Många av dessa regionerna lider också stora problem med både torka och översvämningar som förhindrar att människorna som bor där kan leva ett drägligt liv.

Ständigt möts vi på nyheterna om nya rapporter om hur vi ska arbeta med klimatet i världen och G8-mötet som avslutas i L’Aquila i dagarna hade klimatfrågan som prioritet nummer ett i en artikel som underteckandes av EU:s ordförande Fredrik Reinfeldt och EU-kommmisionens dito José Manuel Barosso.

Det är idag en realitet att medeltemperaturen höjs i världen. Det är också idag en realitet att ställen med stor torka förmodligen går en ännu torrare tid till mötes i samband med att öknarna breder ut sig. Det är också en realitet att monsunregnen över den Indiska regionen förstärks av kraftiga cykloner som skapar översvämningar och driver tusentals människor på flykt undan sina hem.

Men allt det där är egentligan bara nyheter för oss. Det är först när vi tittar på den enskilda individen, den drabbade människan, dennes familj och anhöriga som vi kan försöka att sätta os in i situationen. När tsunamin drabbade sydostasien  under julen 2004 reagerade många svenskar med bestörtning, och det med rätta såklart. Även om det skedde långt bort så drabbade det många svenskar. Flera var de som aldrig kom hem från semestern. Det är när vi tänker i dem banorna som man kan börja fundera över konsekvenserna för hur de drabbade människorna har det i länder och regioner vi sällan besöker. Det får man aldrig reda på på nyheterna.

Jag tänker inte hymla denna kampanjen heller. Jag är anställd av Svenska kyrkan för att hjälpa dem att sprida uppmärksamhet kring kampanjen i sociala medier. Men det är ändå speciellt på något sätt. Att få arbeta med något som betyder såpass mycket och få vara med att påverka och hjälpa människor och miljöarbetet i rätt riktning. Det är något som betyder mycket för mig som person också.

Till den här kampanjen har Svenska kyrkan faktiskt satsat en hel del på den sociala webben. Ni kan exempelvis:

  • Besöka kampanjsajten här och där ta del av ett Twinglyflöde samt ett Twitterflöde
  • Bli ett fan till Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbetes på deras officiella Facebooksida här
  • Följa Helavarlden på Twitter eller sätta uppen sökning på hashtaggen #framtid
  • Hitta intressanta länkar via Digg och Delicious
  • Spana in om det finns några nya filmer som lagts upp på Youtube

Svenska kyrkan försöker att nå sina medlemmar där de befinner sig. Att synas i de vanligaste kanalerna på webben ska därför vara en självklarhet för en såpass stor organisation som Svenska kyrkan är. Följ gärna kampanjen, SMS:a ”FRAMTID” till 72950 för att donera 50 kronor till återuppbyggnadsarbete och förebyggande arbete för att förhindra katastrofer. Har du en egen blogg får du gärna vara med och sprida vårt budskap vidare genom den. Det är först när man ser den drabbade människan som individ vi här uppe i det trygga Sverige på allvar kan förstå konsekvenserna av att få lämna allt bakom sig och varför det behövs hjälp och stöd för att förhindra att sådant här inte sker igen och igen och igen.

Svenska kyrkan arbetar enligt konceptet hjälp till självhjälp och stöder mikrolånsverksamhet. Detta för att inte göra någon beroende av biståndsverksamhet. För det är inte ett biståndsberoende vi vill skapa i världen. Utan hjälpa till att bygga upp den värld där alla själv kan sköta om sitt eget. Det förbättrar situationen allra bäst.

Tvåpartisystem? – Ja tack!

18 juni, 2009 3 kommentarer

Detta inlägget skrevs delvis i april så det finns en del länkar till tidigare artiklar som inte är publicerade nyligen. Men ämnet är alltid aktuellt, så nu kör vi:

———————————————

Från april:

Är det inte dags att vi på allvar börjar fundera över ett tvåpartisystem i Sverige nu?

Jag vet att motargumenten blir följande:

  • För demokratins skull är det viktigt för Sverige att behålla sin mångfald med flera partier
  • Detta utesluter den fina möjligheten att småpartier också kan få makt i detta landet

Finns det andra får ni gärna tilläga några…

Men i och med Socialdemokraternas officiella samgående med Miljöpartiet och Vänsterpartiet i höstas så tog vi det sista steget mot det inofficiella tvåpartisystemet. Nu behöver det bara bli officiellt också.

Fördelarna med tvåpartisystemet är att de fem mindre partier som nu samarbetar med Socialdemokraterna och Moderaterna slipper oroa sig förfyraprocentspärren. Eftersom jag är liberal är detta särskilt viktigt för mig att Centerpartiet och Kristdemokraterna inte halkar ur riksdagen. Jag är inte särskilt förtjust i Kristdemokraterna men de behövs för koalitionssamarbetet.

Dessutom så stänger systemet ute Sverigedemokraterna, som jag anser absolut inte har i Riksdagen att göra, då det står för ett föråldrat och bakåtssträvande tänkande. Att partiet sedan har en skev syn på människor från främmande länder är också något man ska oroa sig för. Sverigedemokraterna är inte öppet rasistiska officiellt, men flera av deras väljare är det både officiellt och inofficiellt. Därför kommer inte partiet lida särskilt stor skada av Kalibers granskning av partiet i P1. Off topic kan jag nog säga att vi dessvärre säkert kan höra främlingsfientliga kommentarer hos de flesta partier, men förhoppningsvis i en bra mycket mer begränsad upplaga.

Visst detta kommer också att drabba mindre partier som växer sig starkare såsom tjejtjusaren Falkvinges Piratparti. Anledningen till att jag vill skapa ett tvåpartisystem är helt enkelt för att småpartier inte ska få oproportionerlig stor makt. Såsom vi såg Ian och Bert dansa in i Riksdagen med buller och bång 1991.

Tycker du det då är rätt att små partier som KD och Centerpartiet ska få mycket större makt än de förtjänar?

Ett tvåpartissystem behöver inte innefatta de partierna, troligt är att det blir så, men det är ju partierna själva som bestämmer. Piratpartiet, som med sina åsikter står för mindre statlig kontroll lockar väljare från både höger och vänster. Och självklart är vi många som är besvikna på regeringens sätt att sköta IPRED och FRA-frågan.

———————–

Från idag:

 Men flera vill absolut inte införa ett tvåpartisystem. I gårdagens Svenska Dagbladet höjs några röster för att fler partier ska ta större plats på den politiska arenan. Detta kommer inte att hjälpa. Man letar efter saker som skiljer partierna åt, men istället för att Riksdagen ska bestå av enbart småpartier (vilket inte kommer att hända, de närmaste decennierna) så är det bättre med ett tydligt höger respektive vänsteralternativ. Men när nu de två koalitionerna debatterar så är det under två olika allianser. Det som sker nu är att jag, som då inte är Kristdemokrat till exempel, hoppas på att det ska gå tillräckligt bra för partiet i nästa val så att de behåller sin Riksdagsplats och därmed hjälper fram alliansen till ytterligare en valseger. Men jag vill hellre att jag röstar på ett liberalt alternativ som istället kämpar mot ett socialistiskt.

Så, småpartierna kommer att drabbas, men desto fler kommer att gynnas och Sverige slipper få en rörig demokrati med nya inofficiella sammangåenden och interna stridigheter. Självklart kommer de interna stridigheterna aldrig att upphöra. Men under gemensam flagg är det enklare att motivera fram en lösning. Med olika partier är det fortfarande partiets åsikt som gärna vill stå över alliansens.

Jag tror inte att det hotar demokratin, vad tror du?

Sveriges svenskaste jobb – STF letar sig ut bland de sociala medierna

Ni som läst Om Merkaptan vet om att jag är en teaterapa som gillar att synas och tycker det är kul att härma olika dialekter. Även om jag inte direkt är någon stjärna på det så är det väldigt roligt och något man kan göra då och då när man har lite tråkigt hemma på kammaren.

Därför kunde jag inte undgå att skicka en in ansökan till Sveriges svenskaste jobb. Bakom den superba idén (Sveriges svenskaste jobb – inte min ansökan, alltså) står Svenska Turistföreningen STF. Föreningen som har som syfte att marknadsföra Sverige för svenska turister vill nu anställa någon person för ett drömjobb i sommar. Man ska alltså slå följe med en kameraman, som heter Filip, och dokumentera en Sverigeresa som ska pågå i två månader. Detta ska man blogga om, lägga upp videor på Youtube och twittra om (under hashtaggen #SSJOBB).

Idén är perfekt. Nu gäller det bara för STF att hitta rätt person. För syftet är ju såklart att få denna internetsatsning att bli viral i de sociala medierna och även nå publicitet i de traditionella medierna. Många är de som sökt tjänsten, jag är en av dem, eftersom jag inte har något annat för mig i sommar. Hård konkurrens med andra ord.

Ansökningsförfarandet i sig är faktiskt värt ett par ord. Glöm CV:t, charma STF genom ett härligt Youtubeklipp och pitcha klippet med en reply till STF på Twitter. Tycker ni att jag lyckats?

Vill förresten beklaga att ljudet är lite dåligt (mobilkamera är inte alltid att lita på) skruva upp högtalarna på högsta volym och ge mig en kommentar om ni vill. Jag vill!

Lidls reklam säger egentligen ingenting

17 maj, 2009 5 kommentarer

Överallt på Sveriges gator och torg har Lidl pyntat med reklambudskapet att 2/3 av deras sortiment faktiskt kostar under 20 kronor. Vilket kanske får en att haja till, men vad betyder det egentligen?

Jo, det innebär såklart att när man går in i en Lidlbutik så kommer två varor av tre kosta under Selmalappen. Men det säger ju ingenting egentligen om vilket sortiment Lidl har.

Mina första tankar när jag såg detta var:

  1. Jaha, men i en godisbutik kanske 7/8 av sortimenet kostar under 20 kronor.
  2. Men, vilket sortiment har Lidl egentligen om man jämför med en vanlig livsmedelsbutik?
  3. Kvalitet?

Och nu tror jag att motståndarna till min argumentation kommer att bemöta mina argument med:

  1. Men att jämföra Lidl med en godisaffär är ju som att jämföra äpplen och päron. Det är ju inte samma typ av butik
  2. Lidl har ett fullgott sortiment där man kan handla det mesta som man vill ha i matväg.
  3. De som söker efter högsta kvailtet i maten är inte Lidls målgrupp och kommer därför inte att handla på Lidl ändå.

Men låt mig reflektera över det faktum att man jämför äpplen och päron. Är det inte så att exempelvis kryddor som man har mycket av, mjöl olika sorter med mera finns det mängder av medan DVD-spelare, TV-apparater och annat konstigt de har på Lidl inte finns i lika stort antal. Jämför man priset på en burk salt och ett paket ryggbiff rätt av så får man ju en siffra men, mer intressant skulle ju vara att räkna utt vad snittpriset ligger på för en samling varor, såsom redan görs och använda det i marknadsföringen. För eftersom ingen annan gjort en liknande (konstig) marknadsföringskampanj så säger ju inte två tredjedelar någonting egentligen.

Och så det här med sortimentet. Vi vet ju att Lidl de facto har ett sortiment som till största delen består av ”färdig mat”. Detta innebär att priserna sjunker då man inte har ett större sortiment vad gäller färska varor i kött-, fisk- och fågelväg. Därför blir det också väldigt enkelt att hålla nere prisnivån. Och jag tycker personligen att matvaror under 20 kronor, som inte ska kosta så lite, (i den mån det finns just sådana på Lidl) säger något om kvalitet, masstransport och miljöutsläpp och det känns inte riktigt lika roligt att stoppa sådant i munnen. Då och då går jag förbi en restaurant som skyltar ut en trerätters söndagsmeny för 99 kronor. Det känns på något sätt som om man inte kommer att få den bästa maten, inte heller den bästa servicen på ett sådant ställe. Men för all del, jag kan ha fel.

Man kan handla mycket konstiga saker på Lidl och Netto. Jag läste för några år sedan i ett musikerforum (hittade inte länken nu) om en person som funderade på att köpa en mässingstrumpet på Netto för 300 kronor. Det är ju faktiskt ett helt ok pris för någon som aldrig tidigare spelat trumpet och vill ha en att testa på. Men det är lite humor på något sätt. Att skriva shoppinglistan: smör, bröd, kaviar, tvättmedel, mässingstrumpet…. och sedan gå och handla och där bredvid Djungelvrålen så ligger den glänsande trumpeten för 300 kronor, vilket kap…. Bara i lågprisbutiker. :-)

Com Hem, vi börjar om igen.

5 maj, 2009 3 kommentarer

Åh, en låttitel smög sig in i titeln igen. Denna gången bara för att jag ville sprida vidare några visa ord som Hans Kullin skrivit om ett av de mest *host* populära och uppskattade varumärkena i Sverige. Tänk ändå vad viktigt det är för företag att hinna före på Twitter innan deras varumärken kapas. Com Hem är så sena. Som Kullin skriver kommer inte folkstormen mot Com Hem att upphöra om företaget Twittrar med kunderna, men det lär lugna ner en del av dem som just nu ondgör sig över företaget på internet.

Kom ihåg: Det som skrivs på internet, stannar på internet. Att många trashar ett varumärke på nätet innebär att det syns i sökmotorerna även för den ”vanlige” som inte är så insatt i bloggar och Twitter. Så det är inte bara Twittrare och bloggare som skapar en klubb för inbördes beundran och avsky mot Com Hem som får del av budskapet.

Com Hem har stora imageproblem och är ett väldigt illa omtyckt varumärke generellt. Men nu är det dags att se om de kan göra något åt situationen och inte bara sprida sitt budskap med dysfunktionella dockor i det där Com Hem-huset som ingen egentligen vill bo i.

SJ SJ Gamle Vän

26 mars, 2009 3 kommentarer

…Festligt att du lever än, men du ser rätt krasslig ut snart hörs ditt sista tut.

Infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) håller alldeles strax en presskonferens om konkurrens på spåret. Och jag tycker om det, mycket. Alldeles för länge har Johan Wester, Stefan Holm och allt vad de heter fått härja fritt utan vad det verkar någon som helst konkurrens i På spåret.

Nej, skämt och sido. Det rör sig om att Åsa vill att Sverige ska lätta på järnvägsmonopolet som SJ har för persontrafik på vissa sträckor i Sverige. Självklart tycker oppositionen annorlunda. Det känns som om det är samma visa utan att ordentligt ha tänkt ut varför, för deras argument är nämligen risken för de ökade priserna. Men då har de inte riktigt tänkt längre än till Kungsbacka, om man åker från Göteborg. Något som även CUF-orföranden Magnus Andersson är inne på.

Det som slår mig mest i detta är att jag när jag läste på IHM, hade besök av en från SJ som gästeföreläsare. Självklart kom de sjuka priserna upp, särskilt de mellan Göteborg och Stockholm, där studentpriset för X2000 mellan städerna lätt kan ligga på 850 kronor en populär avgång. Detta medan flyget kostar 400 kronor alla avgångar, studentpriset alltså.

Hans svar på detta var, som vilket företag som helst skulle svarat. ”Vi har ingen anledning att sänka priserna, för vi har ändå sån stor beläggning att vi tjänar mycket pengar på det”

Fine, så kan ju ett företag resonera om de kan. Men det sticker i ögonen att SJ gör det med tanke på att det inte tillåts någon konkurrens på sträckan Stockholm-Göteborg. Det kan ju oppositionen fundera på den prisbilden.

SJ är bra, på att köra tåg. När de fungerar, kommer i tid, stänger dörrarna 30 sekunder före avgång och undviker en mängd orsaker som verkar uppehålla dem på vägen. Med ökad konkurrens ser jag fallande priser. För det är bättre att åka tåg än flyg. Egentligen både för miljöns skull och bekvämlighet. Men utan konkurrens kommer inte SJ sänka priserna.

Dessutom behövs det en utveckling av järnvägstrafiken. Det nyaste vi har att erbjuda är X2000-tågen och de är snart 19 år gamla. Det sägs att det inte går att köra fler tåg på sträckan Göteborg-Stockholm på grund av platsbrist på spåren, men det är ju knappast ett skäl till varför man ska hålla ute konkurrens, eller?

Nej, kör på Åsa, fram för  full konkurrens inom tågtrafiken. Det skulle verkligen behövas.

Video Killed the Radio Star

14 mars, 2009 2 kommentarer

Nu har jag äntligen beslutat mig för att skriva ner detta som jag gått och funderat på i några dagar. En sorts sammanställelse. 80-talshiten Video Killed the Radio Star med popgruppen Buggles handlar lite om hur nya medier tar över efter gamla. Därför ställer jag mig nu frågan om journalistiken är på väg att dö ut?

När jag var yngre var min högsta önskan att få vara journalist. Jag ville arbeta på Göteborgs-Posten och bevaka Frölundas matcher. Det skulle vara mitt liv. En dröm jag höll fast vid till jag var ungefär 15 år. Då tyckte jag att sportjournalistik verkade relativt enformigt. Jag ville istället bli en granskande journalist, såsom Janne Josefsson. Men efter några år ville jag istället arbeta med kommunikation och där är jag idag. Det jag funderar på nu är ifall alla de studenter som fortfarande söker sig till JMG kommer att ha ett arbete att gå till om 15-20 år?

Det har en längre tid nu spekulerats i diskussioner om traditionella medier jäntemot bloggar, om det var PR-konsulter som stod bakom mediadrevet mot FRA-lagen osv. Vad händer när journalisterna inte längre sitter på redaktionen och inte längre skriver för en tidning/radioprogram/tv-sändning utan i stället så finns nu journalister överallt. De sitter hemma i köket, arbetar på reklambyrå, PR-byrå eller varför inte som förskollärare?

Jag har skrivit förut att bloggandet håller på att bli mainstream, men är det inte ännu. När det gäller att ta till sig en nyhet så vänder sig de allra flesta till massmedia först. Några av dem går sedan vidare till bloggosfären och läser vidare, skaffar sig nya infallsvinklar eller gräver upp felaktigheter som kan tänkas ha kommit fram. Än färre går sedan och börjar diskutera sakerna på Twitter och där någonstans är vi nu.

Twitter, är dock inte mainstream och forfarande något som man i mediavärlden testar sig fram i. Därför blev det stor uppmärksamhet när Aftonbladets chefredaktör Jan Helin valde att twittra om olika etiska spörsmål på kvällstimmarna med sina följeslagare. Då transparens är ett nyckelord inom den nya sociala medievärlden fick detta till följd att vissa bloggar, exempelvis Mymlan, applåderade tilltaget och beundrade Jan Helins diskussion med Henrik Schyffert om huruvida man skulle publicera bilder på den döda bebisens grav som eventuellt hade fallit offer för en läkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Som sagt, en del bloggare älskade att Jan Helin delade med sig av ”det goda”. Jag är övertygad om att han skulle kunna hantera besluten själv, vilket också Mymlan påpekar, istället för att slänga ut frågan till människor som kanske inte alls har någon som helst erfarenhet av pressetiskt arbete. Brit Stakston på JMW vände sig också emot detta förfarandet och jag tycker att det ligger en hel del i hennes resonemang. Frågan är alltså vad var Jan Helins poäng i det hela?

Men det finns även positiva saker med hur bloggande och mikrobloggande kan stötta de traditionella medierna och där konkurrenter kan enas om att samarbeta för en god sak. Likt den svenska samlingsregeringen under andra världskriget där alla partier, förutom kommunisterna, bjöds in att regera landet har nu flera tidningar startat ett samarbete för att på allvar uppmärksamma frågan kring den sedan 2001 fängslade journalisten Dawit Isaak i Eritrea. Ett mycket lovvärt initiativ förstås som sprids vidare av bloggare, bland annat Mymlan och twittrare. Och så är det nog. Ska Dawit bli fri inom en rimlig framtid så gäller det att driva en stark opinion och att skapa stor uppmärksamhet. Lyckas man med det är Dawit snart en fri man. Men det är inte bara i Sverige det ska finnas en större uppmärksamhet, även i Eritrea måste frågan uppmärksammas på ett tydligare plan än vad som nu är fallet.

Så vad kommer att hända med journalisterna om några år. Kommer vi alla att vara våra egna journalister och sprida våra egna budskap. Det är självfallet bra för det demokratiska samhället att alla som vill komma till tals får det. Sedan är det ju inte så att alla som säger något blir lyssnade på, men det handlar ju om hurpass väl man lyckas med marknadsföringen av sina kommunikationsbudskap.

Vad händer med medierna efter papperstidningen? Vad händer med internetmassmedierna? Kommer källkritiken att försvinna eller kommer källskyddet, som går ut på att en journalist aldrig någonsin röjer sin källa, i all transparensiver att försvinna likväl?

Många frågor. Det mest intressanta är ändå att bloggandet kanske ser en helt ny vår, på journalistikens bekostnad. Jag sade inte vilken vår. Definitivt inte denna i alla fall.

Vila Vid Denna Källa

7 mars, 2009 3 kommentarer

När hon hade gått i en dryg timma i den tryckande värmen var det fortfarande en bit kvar att gå. Det var ett tag sedan hon hade bytt skor. De flip-flopsen som hon nu hade på sig var på gränsen till utslitna. Hennes tre barn följde i släptåg efter, en pojke på fem och två flickor sex och åtta år gamla. De hade inga skor eller sandaler på fötterna. Stenarna stack mot deras bara fötter. Det var inte ovanligt att de skar sig på antingen stenar eller glasbitar på vägen dit.

Efter en promenad på nästan 90 minuter så kom de fram till brunnen. Nu skulle här äntligen fyllas på med rent vatten! Hon började med att ta lite vatten i ansiktet på sig själv och sina barn. Det svalkade skönt i den starka hettan efter en sådan lång promenad. Sedan fyllde hon kärlen. Sitt med tio liter och barnen med fem liter var. Mer kunde de inte bära. Men 25 liter vatten var välbehövligt i deras hem. Hennes make var ute och arbetade tillsammans med hennes äldsta son, som var 11 år ganmal. Ingen av dem hade någonsin satt en fot i skolan. Det fanns helt enkelt inte tid. En familj på sex personer måste försörjas och för att kunna laga mat och överleva behövdes också rent vatten.

Hon tänkte ett tag på om de skulle vänta ett slag, där vid brunnen. De hade redan gått långt och det behövdes en paus. De satte sig ner för en stund, pustade ut och tittade på varandra. Sedan så skrattade de. Det var ett sådant där härligt skratt, ett lättat skratt. De hade äntligen kommit fram (idag med). Den äldsta flickan hade tagit med sig en kortlek hon köpt på marknaden för två år sedan. Korten var slitna och väl märkta, inga casinokort från Las Vegas direkt men de fick duga. Tillsammans lade dem ett par patienser där på marken vid brunnen.

Efter ett tag bestämde de sig för att återvända hem igen. Vattnet måste ju trots allt transporteras tillbaka igen. Vägen tillbaka var inte längre än vägen dit, men desto jobbigare. Med 25 liter vatten i armarna gick de den långa vägen tillbaka igen.

Väl hemma, så var alla barnen trötta. De ville så gärna vila, men det hanns inte med. Ibland funderade de på hur det skulle vara att gå i skolan om dagarna. De kände inga andra barn som gjorde det, men de hade hört talas om att det var något som inte var lika jobbigt som att bära vatten. På kvällen drömde den åttaåriga flickan sig bort medan hon låg på golvet och tittade upp mot taket. Skolan – det skulle vara roligt, att äntligen få vila sig lite grand om dagarna. Sedan somnade hon. Imorgon skulle hon bära vatten igen. Hon fick, tillsammans med så många andra barn, aldrig gå i skolan.

En historia som denna är inte på något sätt ovanlig i länder där det råder stor vattenstress. Enligt FN (WHO) ska varje person ha tillgång till minst 20 liter rent vatten om dagen för att sköta basal mat- och kroppshygien. I Sverige förbrukar vi det tiodubbla.  Även om karaktärerna i berättelsen är påhittade finns det många barn och kvinnor som är ”fast” i ett liv att ständigt bära vatten om dagarna. Ingen kan göra allt men alla kan göra lite: Stöd Svenska kyrkans Fastekampanj 2009 om vatten – en mänsklig rättighet!

Update: Ni kan läsa mer om mitt engagemang för Fastekampanjen 2009 genom att klicka här

Hail to the Chief

3 mars, 2009 9 kommentarer

Som bekant, så är ju inte jag en stor fan av vänterpolitik. Men detta är riktigt intressant. Han kallas kampanjguru, Thomas Gensemer, han som sägs vara en av de bidragande orsakerna till att Obama tog hem valet i USA. Och säga vad man vill om Socialdemokraterna, men de är bra med vad gäller sociala medier. Jag följer samtliga partier på Twitter och Socialdemokraterna är de som twittrar allra mest. De brukar till och med vara bra på att önska sina följeslagare en god morgon, vilket självklart uppskattas, även av en sån dära liberal typ som jag är.

Hur som helst, nu ska Thomas Gensemer, som arbetar på Blue State Digital, arbeta för att Mona Sahlin ska bli Sveriges nästa statsminister. Jag kanske är en inskränkt person som inte tycks förstå det geniala här. Men så här ser jag det: Det skiljer sig rätt mycket på amerikansk och svensk politik (vi har till exempel två olika statsskick), det skiljer sig, ännu, väldigt mycket mellan svenskt och amerikanskt kampanjarbete och kampanjande. Det skiljer sig mycket i personkulten som är ett stort signum i amerikansk politik. En amerikansk president skall inte uppfattas som en ”vanlig människa”. Han får gärna ha varit en vanlig människa, som Barack Obama var. Men en president är något speciellt, så vill folket se honom också, i USA. I Sverige är vi tvärtom, här älskar våra politiker att uppfattas som ”vanliga människor”, faktum är att Mona hör till en av dem ”vanligaste” i sin genre.

Så vad är grejen? Jo, jag tror att nämnde Gensemer kommer att få göra en hel del researcharbete för att bara anpassa sina teorier till den svenska politiska agendan vad gäller valkampanjande, och är det värt det? Jag skulle hellre anlitat en svensk PR-byrå med ett brett kontaktnät, där man redan känner till spelreglerna i den svenska politiken. Även de börjar bli lätt duktiga på marknadsföring vad gäller att engagera gräsrötterna (Ja, jag vet – stor debatt, mer om det längre ned) Kort sagt: Kul initiativ från innovativa Socialdemokraterna men jag tror inte att det är rätt väg att gå. Om jag har fel så får jag väl krypa till korset. Men för att kunna njuta av ”Vad var det jag sa” måste man tycka något och riskerar också att få stå med mössan i handen och säga ”glöm det jag sa”. Men om Socialdemokraterna vinner valet så ser jag inte det som en effekt av amerikansk PR, i alla fall inte i nuläget, eftersom de har en trygg ledning i opinionsmätningarna.

Ja, vi byter ämne och lite snabbt vill jag då kommentera gräsrots-PR. Det har ju blivit en het debatt där de flesta bloggare upprörs över att DN hävdar att det var PR-byråer som lanserade den stora folkstormen mot FRA-lagen. Många bloggare känner inte alls igen sig i DN:s version. Själv känner jag att det finns en viss naivitet i det hela. Jag har inga väl underbyggda argument i detta fallet, men vi har skickliga PR-byråer som jobbar i det tysta. PR-branschen kryllar av människor med stor politisk erfarenhet. Att se ett visst samband mellan den massiva proteststormen som drog över Sverige i somras och möjligheten att den inledande lobbningen i frågan kom från PR-byråer tycker jag på inget sätt är orimligt.

Och självklart vet jag att bloggarna är stora opinionsbildare, och att de bidrog med sitt strå till stacken i frågan, men de traditionella medierna är fortfarande starkast ute bland allmänheten, och det är där man snarare kan påverka ”gräsroten” från början. Detta är i alla fall min hållpunkt efter att jag läst lite artiklar i ämnet.

Avslutningsvis, något som inte har med något att göra. Frölunda valde Luleå som kvartfinalmotståndare. Det kändes dumt, men vem är jag att ifrågasätta Ulf Dahlén när jag redan ifrågasatt en mängd välkända bloggare?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.