Nyhetstorka och våtrumsetikett

Lite off-topic.

Min blogg har tagit sommarledigt med mig och hela mitt deltagande i den sociala mediavärlden har gått ner på sparlåga. Man säger ju att det råder nyhetstorka under sommaren, åtminstone skriver de traditionella medierna om saker man kanske inte hade läst eller höjt märkbart på ögonbrynen för under höst, vinter och vår. Exempelvis att En polsk kvinna stämmer ett egyptiskt hotell för att dottern blivit gravid av hotellpoolen eller varför inte att fotbollsprofilen Glenn Hysén beökt arbetsförmedlingen och därmed kvitterar ut a-kassa. Resumé berättar att Appelbergs VD:s hund Tilda blev biten av en grävling inför ögonen på flera ”chockade” mediepersonligheter eller varför inte gissa vem som är vem av kändisarna som datoranimerats tilll att se ut som om de vore 180 år gamla. Avslutningsvis kan jag förmedla att en man i Trollhättan siktade en varg och den verkade arg för den morrade nämligen.

Även i bloggvärlden börjar det bli mindre nu till sommaren. Det är ju helt naturligt i sig att man gärna hittar på andra saker än att sitta framför datorn hela tiden när solen (hrm, nåja) strålar utanför. Apropå det kan jag dela med mig av denna trevliga upptäckt från Expressen att solen är på väg tillbaka igen. Min glädje varade ända tills jag läste vad som stod i Svenska Dagbbladet att jag skulle räkna med fortsatt regn. Hm, intressanta vinklar på sommarvädret. Det känns som någon av dem kommer att ha fel. För en gång skull hoppas jag på Svenskan.

Så även om jag inte deltar lika mycket som tidigare så har min bevakning av den sociala medievärlden inte minskat, snarare tvärtom. Mer och mer tid av mitt arbete går åt till att bevaka och komma med förslag och taktiker för att lyckas med sociala medier. Som många säkert vet om är den sociala webben något som fungerar som ett utmärkt komplement till den autentiska världen. Något jag däremot inte riktigt förstår är när människor gör (för mig) konstiga saker i den autentiska världen.

Jag skulle vilja ta ett exempel på något jag anser vara lite udda beteende. I nuläget ligger jag i full träning för att fysiskt klara av två triathlon som ska gå av stapeln i mitten av augusti. En del av träningen inbegriper att jag simmar någon kilometer i Valhalla Simhall här i Göteborg ett par gånger i veckan. Men låt mig nu ta er med in i herrarnas våtutrymmen. För det verkar nämligen som om de herrar som behagar att använda duschrummet samtidigt som jag själv beter sig väldigt mycket som om de duschade hemma och inte framför andra människor.

Jag kanske är känslig, men de gånger jag duschar offentligt föredrar jag att inte stå bredvid någon som:

• pratar med sig själv
• sjunger, trallar, nynnar
• borstar tänderna
• rakar sig
• snyter sig högt och ljudligt
• ”lättar på trycket”

Kanske det är för mycket att begära att man gör sånt i duschkabinen hemma istället. Det skulle göra mig så mycket bättre till mods i alla fall. Vad säger ni?

Kommer strax tillbaka…

Jag beklagar att det skrivits lite på bloggen den senaste månaden. Detta beror på flera faktorer.

• Under sommarmånaderna minskar min aktivitet kring datorn betänkligt. Trots att jag är mycket intresserad av sociala medier så finns det inget som slår andra sommaraktiviteter som att sitta ute och njuta i solskenet.
• Jag har fått lite mindre tid att både skriva och läsa bloggar på sistone. Jobbet tar mycket tid och mitt nyvunna intresse för träning och två kommande triathlon i augusti har gjort att de flesta kvällar efter jobbet spenderas på gymmet, i löparspåret eller i simbassängen.

Men, bear with me. Under högsommaren i juli kommer jag att sköta de sociala medierna kring Svenska kyrkans kommande kampanj. Då kommer det säkert komma upp en not här också. Men i nuläget har jag tagit lite semester.

Kommer strax tillbaka…

Social Media Lunch Club Göteborg igång

Så här strax innan sommartiderna börjar starta på allvar för alla i jobbsvängen (eller praktiksvängen som jag) så har jag nu startat Social Media Lunch Club Göteborg. Som är en systergrupp till Stockholm Social Media Lunch Club och Social Media Lunch Club Skåne.

Gruppen har precis börjat få sina första trevande medlemmar, men meningen är att vi ska ha samlat några stycken så att vi sedan, sista fredagen i varje månad med start i höst, kan träffas och diskutera de sociala medierna lite mer ingående och mer utmanande för oss som ständigt arbetar med dem.

Mitt syfte är att det vi spanar oss fram till blir något vi kan ha som diskussionsunderlag när vi diskuterar sociala medier och dessutom då låta företag som är intresserade ta del av våra spaningar, exempelvis genom nyhetsbrev. Jag siktar på att sälja in denna idén till företag som kan tänkas vara intresserade och som kanske vill delta.

Så, en uppmaning till alla er som verkar i Göteborg och som tror att ni kan avvara en lunch varje månad till att diskutera något som verkligen är på väg att bli den nya formen av vardagskommunikation mellan företag/organisationer och dess kunder/medlemmar, hör upp. Jag tycker att ni ska signa upp som medlemmar i gruppen, och vänta på evenemangsinbjudan som dyker upp framåt slutet på semestertiderna. Min förhoppning är att varje lunchinbjudan ska delas ut ungefär tre veckor före tillfället för att så många som möjligt ska kunna ha möjlighet att närvara.

Välkommen till ett socialare Göteborg.

Stockholm Social Media Lunchclub i Humlegården. Göteborg nästa?

Det har varit en spännande dag. I samband med att jag ska lämna bort min andrahandsägenhet i Nacka till dess förstahandsägare har jag begett mig upp till Stockholm över helgen. Och under dagens lunch besökte jag Stockholm Social Media Lunch Club tillsammans med Jerry Silfwer som jag slöt upp med innan för den avstämda lunchen vi skulle ha. Det var intressant på många sätt och vis.

En hel del branschmänniskor visade sig under picknicken i Humlegården. Förutom Doktor Spinn så slöt bland annat Morris Packer, Björn Falkevik, Anders Lundkvist, Mattias Östmar och SSMLC:s grundare, Disruptive Medias Annika Lidne upp. Mötets avlutning med tillhörande spaning livesändes (såklart) på Bambuser, då och då skymtade jag förbi i min svarta kortärmade skjorta

Så idén födde ju självklart på att genomföra likande branschträffar i Göteborg. Jag vet att det funnits på tapeten tidigare men liksom aldrig blivit av. Vi kan ju inte samla så många som i Stockholm men några borde vi ju allt kunna fixa till så vad tror ni Maria, Anjo, Kontaktmannen, Carnebro, Pleasecopyme, Ulrika Good, Floridatjejerna, Mathias Wiberg, Abbes pappa och alla andra som inte dök upp i mitt medvetande omedelbart. Jag tycker vi styr upp det här, jag diskuterade det i alla fall med Annika om att styra det från Stockholm men använda Göteborg som en plattform. Så gör tydligen Malmö. Och nu ska ju detta inte krocka med tisdagsölen på Lokal i staden, som förresten främst vänder sig till de i reklambranschen.

Efter detta mötte jag mina två klasskamrater Aisha och Yrsa, tyvärr var Heidi inte riktigt i form idag (förkylningsdäckad) så vi fick klara oss med en profil fattigare. Men kul hade vi ändå. Spännande dag helt enkelt.

Aj då Noblessa Kök, det där var kanske inte så smart

På sajten Fairshopping (en sajt där konsumenter tycker till om företag och ger företagen en möjlighet att kommentera detta) har kökstillverkaren Noblessa hamnat i transparent trubbel. Det visar sig att anställda på företaget själva gått in och skrivit positiva omdömen om sig själva och gett sken av att det kommer från konsumenter.

VD:n Mikael Bönnemark, försvarar tilltaget med att det är autentiska kundåsikter som de lagt upp på sajten ovetandes om Fairshoppings policy att företag inte själva ska lägga ut sån info. Ja, man kan tro på Mikael, men dessvärre för Noblessa så är inte deras trovärdighet den bästa efter tidigare kritik (medverkan i PLUS bland annat) och dessutom blir det svårt att förklara det faktum att Noblessa:s egna anställda även bemött kritik på hemsidan i skepnaden av att vara en nöjd kund. (Se kommentar från ”renoverar”) Ska detta också vara någon som lagt upp kritiken till Noblessa först och sedan fanns det en kund som svarade på den kritiken (internt, eller vad?) för att Noblessa sedan kände sig manade att vidarebeforda svaret på Fairshopping. Nej, skulle inte riktigt tro på det.

Så, Noblessa, så här fungerar företagskommunikation i Sociala medier om man vill lyckas:

Sociala medier kan verkligen skada ett företags varumärke. De anställda ska bevaka diskussionerna som går kring varumärket. Ger de sig in i diskussionen måste de ske öppet. De måste visa att de är en representant för företaget och inte vara anonyma.

Varför?

Jo, om en representant för företaget öppet svarar på kritik finns absolut möjligheten att vända den kritiska stormen till något positivt. I nuläget är det för sent.

Vad ska Noblessa göra nu?

I nuläget är det nog pudeln som gäller, dessvärre. Man har gjort ett stort misstag. Dessvärre har VD:n gått ut med info nu som troligen inte är sant, då blir det ytterligare en lögn att göra sig fri från. Därför blir pudeln enda alternativet. Så, erkänn att detta har gått fel till. Detta kan bero på att det inte finns en tydlig policy i företaget till hur ni ska förhålla er till webbaserad kommunikation. Sedan är det dags att sätta upp en tydlig marknadspolicy för denna typ av kommunikation och satsa hårt på den. Använd internet, bli exakt så transparenta som ni kan. Visa på att det ni gjorde tidigare var fel, nu är det öppna kort som gäller och ni bemöter allt. Sedan kan ni komma med säljargumenten, inte tidigare – för då försvinner förtroendet igen.

Eftersom jag själv inte är en flitig besökare av Fairshopping så vill jag rikta ett tipstack till Doktor Spinn och Dagens Media för deras kommentarer i ämnet.

Och så en sak till: VD:n Mikael Bönnemark vill gärna att man kommer med all kritik till honom personligen genom att maila honom till Noblessas info-adress. Är det bara jag som tycker det är konstigt att VD:n inte ger ut sin officiella företags e-postadress i en sådan här situation?

Gekås VD talar om det han vet… och inte vet något om

I en artikel i Dagens Media berättar Gekås (Det stora shoppingkomplexet i Ullared) VD Boris Lennerhov om vad det kan innebära för varuhuset att Kanal 5 och Strix nu snart ska börja inspelningen av en dokusåpa i butiken och dess tillhörande camping och hotell.

Det finns en hel del intressanta saker att läsa i artikeln, bland annat att Gekås aldrig plöjt ner en krona i marknadsföringsinsatser (vilket i och för sig är något som ofta nämns i dessa sammanhang) men en annan sak som är kul är Boris syn på Gekås image och sociala medier.

Boris, hoppas att dokusåpan ska ge Gekås än stabilare image  och att den allmänna nidbilden av butiken försvinner.

- Många som aldrig har varit här har bilden att Gekås är en lada mitt i skogen, med jättelånga köer och en massa damer som river i backar med varor från konkurspartier. Där har vi en jättemission i att få ut vad Gekås faktiskt är i dag.

Det låter faktiskt spännande då jag är just en av dem som faktiskt funderar på om inte Gekås är precis ett sådant ställe. Jag har dessutom heller aldrig varit där. Så egentligen är jag väldigt representativ för den här målgruppen. Därför kanske det ska bli intressant att se hur det faktiskt ser ut i butiken.

Längre ner i artikeln, berättas det att Boris själv inte tittar på dokusåpor, och sällan på TV över huvudtaget. Han läser många tidningar, men bloggar läser han inte.

- Många är ganska tramsiga och patetiska och handlar bara om att visa upp vad man har gjort under en dag. Det är inte så intressant. De från marknadsavdelningen tjatar om att jag ska börja blogga, men jag har inte varken tid eller behov av att vika ut mig själv på det viset. 

Visst är många bloggar trams men likförbannat, när någon skriver om Gekås hamnar det på Google och folk skriver om Gekås, tro mig. Om man nu dessutom inte plöjer ner några pengar i marknadsföring (starkt jobbat, faktiskt) utan istället är mån om mun till mun-marknadsföringen är det nog dags att börja bevaka det som sägs. För på internet kan man bevaka. På fikarasterna på jobbet är det svårare att göra detsamma.

Därför är det intressant att höra en företagsledare uttala sig så tvärsäkert om något han inte vet något om samtidigt som han försöker kämpa för att motverka de som uttalar sig om Gekås när de i själva verket inte vet något om varuhuset.

Själv ska jag vara stor i sammanhanget och titta på minst ett avsnitt för att åtminstone bilda mig en sorts bild av Gekås som inte framställts av mig själv, för att se om jag ska omvärdera mina fördomar eller behålla dem.

Sveriges svenskaste jobb – STF letar sig ut bland de sociala medierna

Ni som läst Om Merkaptan vet om att jag är en teaterapa som gillar att synas och tycker det är kul att härma olika dialekter. Även om jag inte direkt är någon stjärna på det så är det väldigt roligt och något man kan göra då och då när man har lite tråkigt hemma på kammaren.

Därför kunde jag inte undgå att skicka en in ansökan till Sveriges svenskaste jobb. Bakom den superba idén (Sveriges svenskaste jobb – inte min ansökan, alltså) står Svenska Turistföreningen STF. Föreningen som har som syfte att marknadsföra Sverige för svenska turister vill nu anställa någon person för ett drömjobb i sommar. Man ska alltså slå följe med en kameraman, som heter Filip, och dokumentera en Sverigeresa som ska pågå i två månader. Detta ska man blogga om, lägga upp videor på Youtube och twittra om (under hashtaggen #SSJOBB).

Idén är perfekt. Nu gäller det bara för STF att hitta rätt person. För syftet är ju såklart att få denna internetsatsning att bli viral i de sociala medierna och även nå publicitet i de traditionella medierna. Många är de som sökt tjänsten, jag är en av dem, eftersom jag inte har något annat för mig i sommar. Hård konkurrens med andra ord.

Ansökningsförfarandet i sig är faktiskt värt ett par ord. Glöm CV:t, charma STF genom ett härligt Youtubeklipp och pitcha klippet med en reply till STF på Twitter. Tycker ni att jag lyckats?

Vill förresten beklaga att ljudet är lite dåligt (mobilkamera är inte alltid att lita på) skruva upp högtalarna på högsta volym och ge mig en kommentar om ni vill. Jag vill!

Avsaknad av strategi, inget problem??

Medan tåget tar mig från Malmö till Göteborg funderade jag lite på marknadsinsatser som saknar strategier. Många företag tycks etablera sig i den sociala medievärlden utan att ha tänkt igenom först vad det är som de vill få ut av sin satsning. Nu senast var det Malmö Stad som lagt ner 800.000 kronor på sin satsning på Second Life. Jag vill inte döma ut Second Life på grund av att hypen kring den virtuella verkligheten inte längre finns kvar. Frågan är bara om man tydligt gjort en kartläggning av hur många malmöbor som befinner sig på Second Life? (jag vet inte ska villigt erkännas) Vad de gör på Second Life och sedan ställa frågan om det är relevant att göra satsningen här istället för på andra sociala plattformar.

Eller, är det så att vi alla har blivit utsatta för en PR-kupp? I likhet med fejkbloggar så kanske detta är en nyhet som visserligen stämmer men främst ville väcka uppmärksamhet. För det har den ju bevisligen fått.

Jag diskuterade detta med en kompis. Vi har nämligen bägge jobbat med projekt där, målen och syftet med uppgiften inte tycks vara tydligt framtagna.

Kan man då arbeta och göra ett fullgott jobb?

Min naturliga reaktion är såklart att arbeta med egna strategier, ta fram de själv, implementera dem själv och utvärdera dem själv. Undrar vem det var som gjorde detta i Malmöfallet?

Vad tror ni, sociala webbläsare? Skulle man kunna göra en formel på hur stor skillnaderna blir när man arbetar enligt alla konstens regler mot ett utstakat mål eller om man bara arbetar på en höft. Man säger ju att det är dumt att chansa… frågan är bara hur dumt.

Red Bull tänker ett steg till i de sociala medierna

Jag kollade igenom Facebook lite förstrött och slängde ett, eller två, ög(a)on på de riktade annonserna som syns  i högerspalten. De har nu bytts ut från replokaler i Stockholm, efter det att jag ändrat bostad från Stockholm till Göteborg. Där lade Red Bull ut en annons för alla wanna-be copywriters och AD:ar som finns där ute. Ja, de befintliga också för den delen.

Red Bull Best Ad Contest innebär helt enkelt att de låter vem som helst skissa upp sina idéer på deras nästkommande reklamfilm (med temat ”Red Bull ger dig vingar”). Vinnaren får ett ännu så länge okänt pris, förutom det faktum att filmen kommer att produceras och visas i TV såklart.

Man kan reagera på två sätt inför en sådan här tävling:

1. Fy bubblan vad elakt. Red Bull försöker fixa gratis arbetskraft genom att utnyttja en massa idéer de inte betalat för… eller:
2. Fy bubblan vad smart. Red Bull lyckas genom sociala medier nå ut till en målgrupp som är väl bevandrad i deras koncept, många är dessutom väldigt intresserade av marknadskommunikation (eftersom man också startat hashtaggen #redbullbestadcontest på Twitter där det finns en stor representation av kommunikatörer) Man låter dessa göra byråns idéjobb vilket innebär att man sparar åtskilliga tusenlappar. Dessutom ser man till att låta sina kunder vara med i processen att bygga upp deras varumärke. Suveränt. Merkaptan applåderar.

Detta innebär nämligen att Red Bull får en massa reklamidéer utifrån. Och det är viktigt. För på företaget kan man lätt bli kvar i ett särskilt tänk och risken är även att reklambyrån hamnar där till slut. Men här får man reda på hur väl Red Bulls image stämmer överens med företagets profil. Alltså får kunderna som alltid sett produkten från utsidan nu vara med och bestämma (lite) av marknadsföringen från insidan. Dessutom har Red Bull en hoper med idéer att använda sedan när tävlingen är avslutad.

Red Bull vinner mycket på detta. Och nu skriver även jag i positiva ordalag om tävlingen, så de får ytterligare cred.

Red Bull marknadsför sig bland annat via Facebook, Twitter och låter medtävlarna även sätta upp en banner på sin blogg för att promota tävlingen och sitt eget inslag.

Men, det är ju alltid ett men, här kommer min fundering. Man kan nämligen rösta på bidragen i tävlingen. I slutändan är det dock en jury som avgör allt ändå. Min tanke är att man bara delvis vill släppa på kontrollen och friskriva sig ansvaret att låta producera en film där budskapet riskerar att gå stick i stäv med varumärket. Mitt förslag hade varit att göra en lösning a ”la melodifestivalen. Låt juryn säga sitt och folket sitt. Det är nämligen så att den som får flest röster enbart vinner ”Folkets pris” (vad det nu är). Kanske är det värt att sträva efter, men samtidigt tycker jag att det folket tycker är bäst borde vara det man kör på till viss del. För vilka är det som ska köpa produkten i slutändan, folket eller juryn?

Tidigare har bland annat The Brand-Man skrivit om tävlingen

Utlovat klipp med Atelierteatern på Marknadsföringens dag

Ett kort klipp från inspirationsteatern som kördes mellan föreläsningarna på marknadsföringens dag. Tyvärr är ljudet väldigt dåligt då den ena skådespelarens mick slutade fungera och bilden är skakig då jag inte är så stadig på hand med min mobilkamera.

Detta har hänt före:
Den arga kunden kommer in och är upprörd över att hans annons i tidningen inte kom med. Den hjälpsamma men något förvirrade damen i kundtjänsten vill gärna hjälpa till på sitt eget sätt genom att vara personlig, blogga om kundens upprördhet och så var det det här med chefen som inte gick att få tag på.