Sagan om Frölunda, del 44

Frölunda hörde till favoriterna denna säsongen. Man kan väl lugnt påstå att de inte infriat förväntningarna särskilt bra. Men nu, inför den 44:e omgången tar man in en gammal bekant. Stefan ”lillis” Lundh som reservtränare och det gav tydligen resultat. Jag vet inte om det betyder att Frölunda hittat ett vinnande recept nu, men man kan ju alltid hoppas!

Jag tror nog inte riktigt på idén med fyra tränare i båset. Det blir lite som för många kockar. Risken är väl snart att det står fler tränare i båset än det sitter spelare. Ungefär som när man varslar och säger upp på större industriföretag. Det är de som gör det stora jobbet som får gå först medan de som delegerar får stanna kvar tills det inte finns några att delegera längre. Så brukar det inte fungera i ishockey dock. Idag så fungerade det i Frölunda och det var trevligt. Mer sådant önskar Merkaptan så ska ni allt se att det bli slutspel i alls fall.

Imorgon är det dags för årets första Social Media Club Göteborg på SoHo. Hoppas på att ni kommer dit och diskuterar.

Think Twice

I all sin iver att ”hänga med” så bestämde sig Hockeyligan att sätta lite extra krydda på slutspelet i ishockey genom att skapa en domarblogg. Jag tyckte det var ett klockrent initiativ när jag hörde talas om det, men efter ett tag förstod jag att någon inte hade skottat hela vägen fram när de gällde de kommunikationstekniska detaljerna i planen.

Innan kvartsfinalerna var över så lade Hockeyligan ner bloggen, med motiveringen att domarna ska verka utan att synas och det är spelarna och matcherna som ska stå i centrum. Jaha, säger ni det? Men det borde väl de ändå kommit på innan de startade bloggen. Nej, det luktar snarare censuriver från högre instans likt den hovet använder sig av.

En kort resumé för er som inte är insatta i hockeybloggandets kommunikationsvärld:

8 mars lanserar Hockeyligan domarbloggen. Bloggen ska handla om domarnas syn på saker och ting i hockeyns slutspel. Dessutom skriver Hockeyligan följande: ” Domarna är ofta huvudpersoner i ett slutspel och nu får vi en unik inblick i deras tankegångar. ”

Under de kommande dagarna drivs en blogg som jag tycker har följande ”fel”

• Domarna som skriver är anonyma, man vill ju veta vem av dem som skriver. Istället är det inlägg som säger att de var i norrland idag och dömde hockey. Så varför vill de då inte visa vilka de är som skriver när de själva säger att domarna ofta är huvudpersoner.
• Man kan inte kommentera på bloggen. Något jag anser vara ett generalfel och jag anser i grunden att en blogg som inte tillåter kommentarer egentligen inte är en blogg. Hela syftet med bloggande är att det rör sig om sociala medier. Domarbloggen var inte social alls.
• Jo, men man kunde faktiskt komma i kontakt med bloggen, genom att maila Hockeyligans redaktion med vad det verkade, regelfrågor, av döma av de få inlägg som publicerades. En blogg som drivs kring att man ska maila sina kommentarer. Dumt!
• Att hitta domarbloggen krävde sin tid. Visst det fanns en länk från Hockeyligans pressmeddelande. Men väl inne på bloggen hade de missat att lägga upp ett fungerande feed-flöde med RSS. Detta innebar att jag fick favoritmärka sidan och gå in på den lite då och då för att kolla nya inlägg. Illa, jag mår illa, som Uggla skulle sagt. Någon ”puff”  på Hockeyligans startsida för bloggen syntes förresten aldrig till.

Så kom då incidenten som gjorde att Hockeyligan beslutade sig för att lägga ner bloggen. I matchserien mellan Frölunda och Luleå kunde inte domaren Patrik Sjöberg regelboken och lät Jaroslav Obsut sitta i utvisningsbåset 2 minuter för länge. Stor skandal såklart och självklart gick jag in på bloggen för att se vad domarna själva säger om debaclet. Men på bloggen var det tystnad i tre dagar. Då kan jag säga att de få dagar bloggen varit uppe hade det lagts in cirka tre inlägg om dagen. Munkavle på gällde följdaktligen.

Sedan kom ett inlägg där någon domare beklagade sig över att misstag gjorts och dagen efter stängde Hockeyligan bloggen med motiveringen: ”att domarna ska verka utan att synas, för att minska fokus på domarna och för att öka fokus på själva idrotten, säger Tobias Josefsson, chefredaktör för hockeyligans hemsida.”

Jag vet inte om Tobias Josefsson på Hockeyligan var medveten om att man i pressreleasen inför lanseringen sade att man gärna ville ha inblick i deras tankegångar eftersom de ofta är huvudpersonerna i slutspelet. Ja, visst är det dubbla budskap.

Det som stör mig mest är att Hockeyligan inte tänkt två gånger. Hockeyligan kan sin ishockey, men kunskapen kring kommunikation är tydligen bristande. Jag tycker att domarbloggen var en lysande idé. Men de förvaltade den riktigt dåligt. Hela upplägget visade på stora kunskapsbrister om hur bloggvärlden fungerar. När man via medier gör reklam för sin blogg så räknar man med ett visst intresse. Enligt hockeyligan var intresset också överväldigande, men man fick ju ingen uppfattning av det själv när kommentarsfunktionen fattades. Med ökat intresse skapas också två sidor: kritiker och påhejare. Hur skulle de hantera det stora intresset? Det hade man inte tänkt igenom.

Varför har man då inte gjort en riskanalys?

Titta bara på historien. Slutspel gäller så otroligt mycket för klubbarna, med mycket pengar på spel. Domarna får ofta stå i skottlinjen hos det lag som känner sig förfördelat. Hur skulle då medial uppmärksamhet på domare hanteras i bloggen? Det var tydligen en fråga som Hockeyligans kommunikationsansvariga inte hade ställt sig. En fråga som i sammanhanget var väldigt relevant.

Nej, hockeyligan behöver skickligare kommunikatörer. Jag är ledig – jag brinner för ishockey. Vad sägs?

Ouvertyr

Ja, för nu drar det igång. Hockeysäsongen börjar i september och pågår till april, men egentligen så börjar hockeysäsongen nu i mars och pågår i en månad, i alla fall på riktigt.

I USA så kallar man Collegebasketens slutspel för March Madness. Nu kommer ishockeyns March Greatness!! Den borde kallas så i alla fall.

Ikväll möter Frölunda-Luleå på bortaplan. Svår match och jag kommer att följa den via radio, då min uppkopplingshastighet på det mobila bredbandet inte tillåter mig att köpa tjänsten från Canal+ web-tv.

Det Börjar Verka Kärlek, Banne Mej

Det är något speciellt med mars. Helt plötsligt, som i ett nafs, försvinner februarivindarnas kalla luftströmmar och halsen, som förut skyddades av halsduk (externt) och Fisherman’s friend (internt) kan nu börja andas igen. Det är vår i luften och våren det är kärlekens tid, banne mej!

Det bästa med våren, det är slutspelet i ishockey. Tänk att det är det här man längtat efter hela hösten och vintern. Nu är det äntligen vår och det riktigt spritter i kroppen av förväntan. Solen spricker upp, isen är nyspolad, tacklingar sätts in, för nu gäller det. Jag sitter på läktaren, framför TV:n eller lyssnar på radion och biter på naglarna och hoppas på det bästa. Det bästa är Frölunda. Men det sägs ju att alla goda ting är tre, så då säger jag Frölunda, Sm-guld och vårfest på Götaplatsen.

Jag var i lördagskväll och såg matchen mot Djurgården, en tillställning som var trevlig att bevittna i 40 minuter. Det var tur att det var de 40 sista minuterna. Men om man säger som så, det gjorde inget om man var lite sen till matchen. Det roligaste, eller ja – det underligaste som hände, var när Djurgården reducerat till 2-3 och domaren missar en uppenbar armbågstackling som leder fram till målet. Frölundaapelarna blir vansinninga och vägrar komma ut på isen, till sist kommer de ut, men ställer inte upp sig för tekning – Djurgården vinner tekningen (såklart) kontrar och kvitterar endast några sekunder efter det första målet. Då var man arg, men det slutade ju i alla fall lyckligt.

I övrigt har jag inte varit särskilt uppkopplad i helgen, men nu är det ny vecka. Det ska bli roligt! Två möten har jag inplanerat imorgon. Hoppas på att de kan ge något.

För er som kan tyska, så känner ni säkert till följande påstående:
”Es ist unser in den Luft und die Löven und die Bären sind gekommen”
För er som inte kan tyska, så är det ett fullständig nonsensmening och betyder på svenska:
”Det är vår (personliga pronominat) i luften och lejonen och björnarna har kommit.

I Göteborg tillverkar man glassen Lejonet & Björnen, som kursat, men blivit uppköpta. Så det blir mer glasskärlek från stan.

Glass och slutspel i Göteborg. Det börjar verka kärlek, banne mej!

Hello Goodbye

Jag skulle vilja använda mig av The Beatles, Hello Goodbye i omvänd ordning. För imorgon är det nämligen hej då till IHM Business School och hej till arbetslivet.

Idag har varit en spännande dag och mest spännande har varit att jag ska göra ett PR-jobb för svenska kyrkan under två veckor. En mjukstart på arbetslivet kan man säga. Det har varit lite tomt på bloggfronten under ett par dagar nu. Igår hade jag inte någon kontakt med internet över huvudtaget förutom på förmiddagen. Sedan var jag upptagen med att träffa vänner jag inte sett på ett tag. Och nu väntar diplomering och fest i dagarna två, så det kanske blir lite mindre bloggande just då. Men sedan är jag nog på banan igen.

Något som jag alltid ser framemot på torsdagar är när Dagens Medias nyhetsbrev DIG utkommer. Jag slukar varje artikel som står där. Det är otroligt spännande att se utvecklingen och hur stort det börjar bli på allvar, när nu traditionella medier och sociala medier samkör. Eller gammelmedia som Ola Eriksson väljer att kalla de industriella medierna när han rapporterar om deras överlägsenhet i objektivitet vad gäller Pirate Bay-rättegången som pågår för fullt.

Det är också intressant att läsa samme Erikssons artikel om hur företagen måste använda sig av mikrobloggar tidigt för att undvika att få sitt varumärke kapat. Att registrera sig på de sociala mediernas olika nätverk är något som alla företag bör göra så snart de märker att de börjar växa, om så enbart för att behålla sitt användarnamn.

Nu är det 15 timmar kvar till dess att jag hämtar ut mitt diplom, eller  900 minuter. Något som kändes väldigt mycket mer avlägset när jag skrev detta.

Well, Hello World!

Goodbye IHM Business School, I’m prepared to fight!

PS. Frölunda slog Hv71 på bortaplan efter sudden, bra jobbat!

Vi Vill Se Frölunda

Jag vill inte vara den typen av person som bara kommenterar när Frölunda ställt in skridskorna och slutar spela. Problemet är bara att det är i de viktiga matcherna man vill se Frölunda visa upp samma styrka som de visat i de senaste matcherna. Ikväll förlorade de mot Färjestad med 8-1. Det är inga roliga siffror att läsa men problemet är den stora ojämnheten i laget.

Nu är det bara några matcher kvar till slutspelet och det är just ojämnheten som är oroande. Att förlora mot Färjestad på bortaplan är verkligen inget att skämmas över, det är ett bra lag. Men man får inte förlora med 8-1, i synnerhet inte när laget var inne i en miniformtopp med sex segrar på de senaste åtta matcherna. Och det är alltid lika frustrerande att höra Ulf Dahléns ord efter en förlust, han verkar nämligen aldrig bli upprörd. ”Vi tar med oss tredje perioden”

Att ha denna omjämnhet när laget närmar sig slutspel innebär att risken att åka dit i kvarten är överhängade. Vi vill se Frölunda… i slutspelet. Väl där, kan vad som helst hända.

Den som lever får se!

Så Länge Skutan Kan Gå

För varje match som går blir jag mer och mer frustrerad. Frölunda har lyckats skrapa ihop den facila poängskörden 0 poäng av 12 möjliga detta året.

Jag vet inte riktigt vad problemet är. Eller, jo problemet är att Frölunda inte klarar av starkt forecheckande lag, blir uttvingade i hörnen och gör inga mål i Powerplay

Hade det inte varit för Joe DiPentas flytmål med 5 sekunder kvar i förra matchen mot Luleå i Scandinavium, så har Frölunda inte lyckats göra ett mål på två matcher. Vi snackar alltså hockey här.

Har lite svårt att fokusera på det jag skriver just nu också eftersom jag kollar på Parlamentet på DVD samtidigt

Men men, det gällde Frölunda nu….

Grundläggande problem:
- För få spelare håller igång varje match. Den enda som lyser starkt match efter match är Fredrik Pettersson, om Frölunda tappar honom nästa säsong så kommer Scandinavium blir ett svart hål i hockeysverige.

- Powerplay fungerar inte. Detta till trots att materialet inte borde vara sämre än andra lag och att tränare Ulf Dahlén var specialist på powerplay när han tränade NHL-laget Dallas.

- Spekulationerna om Janne Karlssons eventuella flytt till HV71 verkar ha tagit illa för laget. Och frågan är om en sådan övergång redan är klar om Janne nu inte bara ska ta och packa sin väska och lämna Frölunda för gott. Varför är Janne fast anställd i Frölunda över huvud taget som tränare? Han är i Linköping, gör succé återvänder till Frölunda en säsong och sen så blir det HV71. Då vete tusan om han trivs eller är nöjd med sin plats i Frölunda -vi behöver en tränare som är nöjd med den.

- Vissa spelare borde följa Magnus Wernbloms exempel och pensionera sig mitt i säsongen. Behöver inte nämna några namn i truppen, men det finns på backsidan klara brister. Det är nämligen där det brister för Honken är en bra målvakt likaså Ari men de kan inte ta allt.

Det är de grundläggande problemen. Det är svårt att se ett lag med så mycket potential med duktiga juniorer spela så fruktansvärt dåligt när de hamnar i Frölunda (inte alla dock).

Ja, det blir till att lida de sista 15 omgångarna nu och hoppas på att skutan tar sig till slutspel, om inte – så har Frölundas nya storsatsning inlett med ett praktfiasko. Brynäs väntar på bortaplan i nästa omgång, en vinst är ett måste. Under 2000-talet har Frölunda haft lätt för Brynäs, låt det fortsätta.

Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå ska jag hålla på Frölunda hockey ändå

Knowing Me, Knowing You

Så har jag  nu återvänt till Göteborg efter ett äventyr i Stockholm som tyvärr inte  gav mig så mycket som jag ville. Det här med relationer är en knivig grej alltså, Just nu sitter jag samtidigt som jag skriver här så sitter jag och diskuterar perfektion med en kompis på msn. Han letar jobb och jag letar kärlek. Ja jobb också för den delen när utbildningen är över. Men vi har samma krav: Det ska vara perfekt. Samtidigt så läser jag en del böcker på mänskligt beteende och mänskliga tankar och där står det att den som strävar efter perfektion med en allt eller inget attityd slutar ofta med… inget.

Jag har länge haft den synen på relationer. Är inte allt perfekt så får det vara. Varför nöja sig med något halvbra. Jag har fortfarande synen att jag inte ska ha något halvbra men helt perfekt rosaskimrande kan det ju inte vara. Inte från min sida och inte från en potentiell kandidat heller. Så ibland kan saker som känns väldigt bra gå väldigt fel. Det var synd för det kändes som om det kunde slutat lyckligare, men men inte gräva ner sig i det nu längre. Världen ligger öppen och nu är det dags att ha lite skoj!

I Stockholm försökte jag också träffa lite folk jag känner. Vissa svarade på mina tillrop, andra struntade totalt i att skriva något tillbaka trots att jag kontaktat dem flera gånger. Det gör mig faktiskt lite pyrak.

Ikväll är det i alla fall premiär på revyn och fest efteråt. Det ska bli kul att titta på den. Har i och för sig sig redan sett repen, men det ska bli jättekul att kolla på den och tänka på något annat ett tag.

Sen börjar vardagen.
Inatt är det förresten JVM-final mot Kanada i ishockey. GO SWEDEN!

Nu Tar Vid Dem

Ok, som ni redan känner till så hyser jag ett visst intresse för den fantastiska och ädla sporten ishockey. Så nu kommer ett inlägg helt vigt åt mina tankar kring ishockeyn som nämnts i dagarna.

Som ni vet, eller inte vet men lär er nu, så pågår det ett Junior-VM i ishockey i Ottawa, Kanada. Förr var junior-VM inget man direkt brydde sig om, det betydde inte särskilt mycket eftersom det var ändå på riktiga VM de bästa spelarna mätte sina krafter, men denna tid är förbi. Nu betyder inte VM någonting. Visserligen var det länge sedan de bästa var med i en VM-turning men det fanns åtminstone för sådär en 20-år sedan en kedja som gick under namnet KLM (och jag tänker inte på ett holländskt flygbolag) KLM-kedjan spelade i laget som i folkmunn kallades för The Big Red Machine. Ni förstår säkert att det är CCCP eller Sovjetunionen jag pratar om och KLM-kedjan bestod av de legendariska Krutov, Larionov och Makarov uppbackade av de stabila backarna Fetisov och Kasatonov, en sann -ov-kedja alltså.

De var omöjliga, det gick inte att slå dem, så när väl Sverige spelat oavgjort eller till och med slagit dem vid sidan av alla de 10-2, 9-0 8-1 förluster de hade tidigare var det stort. Det var det som hände 1991 i Åbo. Om Sverige slog Sovjet skulle man vinna VM-guld. Jag bänkade mig framför tv:n och njöt. 1-0 Jonas Bergqvist ett vackert slagskott från blå, 1-1 Semaks kvittering från vänster på Rolf Ridderwall (tror jag det var som stod) och sedan då det klassiska målet i tredje perioden där en ung, orutinerad Mats Sundin kommer loss på högerkantet och lägger in pucken mellan bena på Trefilov (tror jag deras målvakt hette) och hans kroppspråk när han märker att pucken smiter in mellan benen är väldigt uppgivet. Vid en snabb sökning på Youtube hittade jag detta klippet som visar de svenska höjdpunkterna från VM ´91, och det är många fina minnen som vaknar till liv. Framförallt minns jag ju Mats Sundin som gjorde två mål på Finland med mindre än minuten kvar och ett mål på USA med mindre än minuten kvar. JA vilka minnen, Det var VM 91 – jag var 11 år och gick ut på tomten och rekonstruerade hela avgörnadet med min bandyklubba och bandymål. Kuriosa: På kvällen anordnades Eurovision Song Contest i Rom, där vann en låt som hette ”Fångad av en Stormvind” framfördes av… ja ni vet säkert.

Men det var inte VM 91- jag skulle skriva om utan Junior-VM och hur mycket roligare det är att titta på juniorerna än det riktiga VM. Jag är själv en ivrig förespråkare för att VM i Ishockey ska göras om totalt eller läggas ned.
Och det är kul att se att det går bra för våra junisar borta i Kanada. Enligt Aftonbladet är Frölundas Erik Karlsson redan kung i Ottawa, då han draftades av Senators  förra säsongen. Många tror att Erik åker över redan efter den här säsongen, men jag tror att det är för tidigt. Det är bara att inse. Erik hade svårt att ta en ordinarie plats i Frölunda i höstas, han kan inte gå in i Ottawas lag nu redan. Han är bra, men han behöver ett år på tillväxt först minst!!! Han är faktiskt bara 18 år. Henrik Lundqvist brukar jag ha som lysande exempel, han stannade i Frölunda riktigt länge, stack över när han var 24, och resten vet nu ju. Henrik är given förstakeeper i Rangers och en av NHL:s bäst betalda målvakter och uppskattade spelare. Joel Gistedt, keeper i Frölunda som stack till Phoenix inför denna säsongen har det varit tyst om. Den enda från Frölunda som lyckats bättre i NHL än vad jag trodde är Loui Eriksson i Dallas. Så det går, men oftast inte. Så Erik, stick till NHL, men vänta gärna ett par år. Du kommer att bli kung där direkt då!

Sen en liten kommentar om debatten kring Niklas Wikegård. Jag gillar honom, jag gillar honom skaprt. Han har humor, attityd, känsla allt som gör att man förstår att han har en passion för det han gör – inte så jäkla slätstruket svenskt som alla tycker man ska vara jämt. Sverige skulle behöva bli lite mer amerikanska och amerikanarna skulle fasen behöva bli lite mer svenska. Sen är det ju såklart lite dumt att Wikegård säger att spelare är korkade. Det hör inte riktigt hemma i sammanhanget. Men annars, mer Wikegård i TV. Jag minns när han snackade taktik med de svenska hockeytjejerna i studion. Han visst inte att han filmades och jäklar vad han hoppade och studsade han var så alert och ville göra allt han kunde för att ge dem tips inför semifinal eller om det var finalen. Hittade tyvärr inte det klippet men hittade ett annat, som är så jäkla skönt. Visserligen scriptat men ändå.. Kan man ogilla en sådan här hockeyexpert?

Vilken hockeykväll det blir ikväll: Först Frölunda-Linköping, sen Sverige-Slovakien i J-VM. Ok! Nu tar vi dem, nu tar vi dem. OK! Nu har vi dem, nu har vi dem, så koppla grepp och släpp ej tag ni Moder Sveas bästa lag…

Hallå du gamle indian

Idag har jag varit på ishockey. Det är kul, och faktiskt något jag brukar gå på relativt ofta, men i Göteborg och Scandinavium. Idag har jag varit på Hovet och sett på Frölunda när de utklassade Djurgården med 5-1. Riktigt roligt med tanke på hur säsongen har sett ut hittills.

Som den patriotiske hockeysupporter jag är har jag ju såklart en tröja med en stor indian på bröstet, väldigt igenkänd i hockeykretsar som en symbol för att man stödjer Frölunda Hockey. Och nu kommer det roliga. Jag bor alltså i Stockholm och börjar känna mig rätt hemma i den här staden, men när man har den tröjan på sig och står på tunnelbanan mot Slussen, så får man möta en hel del kommentarer från folk som påminner lite om att man de facto är ”turist” i stora stan. Det var ju såklart smockfullt på tunnelbanan, vad kan man vänta sig när en arena ska tömmas och t-banestationen mot city ligger utanför och det dessutom inte är så långt kvar till Sverige möter Portugal på Råsunda (0-0 by the way, helt ok) som också ligger åt det hållet. Alltså det påminde lite om rusningstrafik i Tokyo, där folk pushar in människor för att få plats, när jag skulle ut vid Slussen så föll´det sig ju inte bättre än att jag snubblade lätt på några fötter på väg ut, inte så att jag ramlade, men så att jag fick lätt framåtrotation och höll på att ramla.

Då kommer det bästa…
Några killar knappt tonåringar skulle jag tro, skriker åt mig. ”Lär dig åka tunnelbana för helvete”. Jag kan inte annat än att le och tänka, att den där kommentaren hade jag aldrig fått om jag inte hade haft min fina tröja på mig.

Så om jag helt enkelt skulle ta på mig, gud förbjude, en djurgårdströja och traska runt i Göteborg, där jag är mer än hemma. Skulle jag då behandlas som någon som inte vet något om staden trots att jag kanske skulle ha bott i Göteborg hela livet, men bara råkat hålla på fel lag. Ja det tål att tänkas på. 

Det var ingen som sjöng ”Hallå du gamle indian” efter mig, vilket måste betyda att jag inte är så gammal, något jag fick bekräftelse för när jag fick visa leg två gånger om till samma vakt för att få komma in på Hovets Sportbar med en åldersgräns på 20 år. Hurra, jag kan än!!! Detta betyder att jag skulle få, om jag skulle vara en del av maffian, det självklara namnet  ”Babyface”. Ska jag skratta eller gråta?