Göteborg i vinterskrud

Snön lyser vit på taken, tomten är inte vaken… än på flera månader i alla fall.

När det snöar så mycket så far tankarna tillbaka till 17:e november 1995 då Göteborg var en stad i Kaos. Det snöar inte särskilt ofta i Göteborg som synes. Helst av allt vill man nu bara ta sig hem och kura ordentligt, men så var det ju det här med triathlon. Det var tydligen det som hägrade under sensommaren. Så det blir till att traska iväg till gymmet. Trots att det utanför mitt fönster här på jobbet ser ut så här.

Nyhetstorka och våtrumsetikett

Lite off-topic.

Min blogg har tagit sommarledigt med mig och hela mitt deltagande i den sociala mediavärlden har gått ner på sparlåga. Man säger ju att det råder nyhetstorka under sommaren, åtminstone skriver de traditionella medierna om saker man kanske inte hade läst eller höjt märkbart på ögonbrynen för under höst, vinter och vår. Exempelvis att En polsk kvinna stämmer ett egyptiskt hotell för att dottern blivit gravid av hotellpoolen eller varför inte att fotbollsprofilen Glenn Hysén beökt arbetsförmedlingen och därmed kvitterar ut a-kassa. Resumé berättar att Appelbergs VD:s hund Tilda blev biten av en grävling inför ögonen på flera ”chockade” mediepersonligheter eller varför inte gissa vem som är vem av kändisarna som datoranimerats tilll att se ut som om de vore 180 år gamla. Avslutningsvis kan jag förmedla att en man i Trollhättan siktade en varg och den verkade arg för den morrade nämligen.

Även i bloggvärlden börjar det bli mindre nu till sommaren. Det är ju helt naturligt i sig att man gärna hittar på andra saker än att sitta framför datorn hela tiden när solen (hrm, nåja) strålar utanför. Apropå det kan jag dela med mig av denna trevliga upptäckt från Expressen att solen är på väg tillbaka igen. Min glädje varade ända tills jag läste vad som stod i Svenska Dagbbladet att jag skulle räkna med fortsatt regn. Hm, intressanta vinklar på sommarvädret. Det känns som någon av dem kommer att ha fel. För en gång skull hoppas jag på Svenskan.

Så även om jag inte deltar lika mycket som tidigare så har min bevakning av den sociala medievärlden inte minskat, snarare tvärtom. Mer och mer tid av mitt arbete går åt till att bevaka och komma med förslag och taktiker för att lyckas med sociala medier. Som många säkert vet om är den sociala webben något som fungerar som ett utmärkt komplement till den autentiska världen. Något jag däremot inte riktigt förstår är när människor gör (för mig) konstiga saker i den autentiska världen.

Jag skulle vilja ta ett exempel på något jag anser vara lite udda beteende. I nuläget ligger jag i full träning för att fysiskt klara av två triathlon som ska gå av stapeln i mitten av augusti. En del av träningen inbegriper att jag simmar någon kilometer i Valhalla Simhall här i Göteborg ett par gånger i veckan. Men låt mig nu ta er med in i herrarnas våtutrymmen. För det verkar nämligen som om de herrar som behagar att använda duschrummet samtidigt som jag själv beter sig väldigt mycket som om de duschade hemma och inte framför andra människor.

Jag kanske är känslig, men de gånger jag duschar offentligt föredrar jag att inte stå bredvid någon som:

• pratar med sig själv
• sjunger, trallar, nynnar
• borstar tänderna
• rakar sig
• snyter sig högt och ljudligt
• ”lättar på trycket”

Kanske det är för mycket att begära att man gör sånt i duschkabinen hemma istället. Det skulle göra mig så mycket bättre till mods i alla fall. Vad säger ni?

Social Media Lunch Club Göteborg igång

Så här strax innan sommartiderna börjar starta på allvar för alla i jobbsvängen (eller praktiksvängen som jag) så har jag nu startat Social Media Lunch Club Göteborg. Som är en systergrupp till Stockholm Social Media Lunch Club och Social Media Lunch Club Skåne.

Gruppen har precis börjat få sina första trevande medlemmar, men meningen är att vi ska ha samlat några stycken så att vi sedan, sista fredagen i varje månad med start i höst, kan träffas och diskutera de sociala medierna lite mer ingående och mer utmanande för oss som ständigt arbetar med dem.

Mitt syfte är att det vi spanar oss fram till blir något vi kan ha som diskussionsunderlag när vi diskuterar sociala medier och dessutom då låta företag som är intresserade ta del av våra spaningar, exempelvis genom nyhetsbrev. Jag siktar på att sälja in denna idén till företag som kan tänkas vara intresserade och som kanske vill delta.

Så, en uppmaning till alla er som verkar i Göteborg och som tror att ni kan avvara en lunch varje månad till att diskutera något som verkligen är på väg att bli den nya formen av vardagskommunikation mellan företag/organisationer och dess kunder/medlemmar, hör upp. Jag tycker att ni ska signa upp som medlemmar i gruppen, och vänta på evenemangsinbjudan som dyker upp framåt slutet på semestertiderna. Min förhoppning är att varje lunchinbjudan ska delas ut ungefär tre veckor före tillfället för att så många som möjligt ska kunna ha möjlighet att närvara.

Välkommen till ett socialare Göteborg.

Stockholm Social Media Lunchclub i Humlegården. Göteborg nästa?

Det har varit en spännande dag. I samband med att jag ska lämna bort min andrahandsägenhet i Nacka till dess förstahandsägare har jag begett mig upp till Stockholm över helgen. Och under dagens lunch besökte jag Stockholm Social Media Lunch Club tillsammans med Jerry Silfwer som jag slöt upp med innan för den avstämda lunchen vi skulle ha. Det var intressant på många sätt och vis.

En hel del branschmänniskor visade sig under picknicken i Humlegården. Förutom Doktor Spinn så slöt bland annat Morris Packer, Björn Falkevik, Anders Lundkvist, Mattias Östmar och SSMLC:s grundare, Disruptive Medias Annika Lidne upp. Mötets avlutning med tillhörande spaning livesändes (såklart) på Bambuser, då och då skymtade jag förbi i min svarta kortärmade skjorta

Så idén födde ju självklart på att genomföra likande branschträffar i Göteborg. Jag vet att det funnits på tapeten tidigare men liksom aldrig blivit av. Vi kan ju inte samla så många som i Stockholm men några borde vi ju allt kunna fixa till så vad tror ni Maria, Anjo, Kontaktmannen, Carnebro, Pleasecopyme, Ulrika Good, Floridatjejerna, Mathias Wiberg, Abbes pappa och alla andra som inte dök upp i mitt medvetande omedelbart. Jag tycker vi styr upp det här, jag diskuterade det i alla fall med Annika om att styra det från Stockholm men använda Göteborg som en plattform. Så gör tydligen Malmö. Och nu ska ju detta inte krocka med tisdagsölen på Lokal i staden, som förresten främst vänder sig till de i reklambranschen.

Efter detta mötte jag mina två klasskamrater Aisha och Yrsa, tyvärr var Heidi inte riktigt i form idag (förkylningsdäckad) så vi fick klara oss med en profil fattigare. Men kul hade vi ändå. Spännande dag helt enkelt.

Avsaknad av strategi, inget problem??

Medan tåget tar mig från Malmö till Göteborg funderade jag lite på marknadsinsatser som saknar strategier. Många företag tycks etablera sig i den sociala medievärlden utan att ha tänkt igenom först vad det är som de vill få ut av sin satsning. Nu senast var det Malmö Stad som lagt ner 800.000 kronor på sin satsning på Second Life. Jag vill inte döma ut Second Life på grund av att hypen kring den virtuella verkligheten inte längre finns kvar. Frågan är bara om man tydligt gjort en kartläggning av hur många malmöbor som befinner sig på Second Life? (jag vet inte ska villigt erkännas) Vad de gör på Second Life och sedan ställa frågan om det är relevant att göra satsningen här istället för på andra sociala plattformar.

Eller, är det så att vi alla har blivit utsatta för en PR-kupp? I likhet med fejkbloggar så kanske detta är en nyhet som visserligen stämmer men främst ville väcka uppmärksamhet. För det har den ju bevisligen fått.

Jag diskuterade detta med en kompis. Vi har nämligen bägge jobbat med projekt där, målen och syftet med uppgiften inte tycks vara tydligt framtagna.

Kan man då arbeta och göra ett fullgott jobb?

Min naturliga reaktion är såklart att arbeta med egna strategier, ta fram de själv, implementera dem själv och utvärdera dem själv. Undrar vem det var som gjorde detta i Malmöfallet?

Vad tror ni, sociala webbläsare? Skulle man kunna göra en formel på hur stor skillnaderna blir när man arbetar enligt alla konstens regler mot ett utstakat mål eller om man bara arbetar på en höft. Man säger ju att det är dumt att chansa… frågan är bara hur dumt.

Red Bull tänker ett steg till i de sociala medierna

Jag kollade igenom Facebook lite förstrött och slängde ett, eller två, ög(a)on på de riktade annonserna som syns  i högerspalten. De har nu bytts ut från replokaler i Stockholm, efter det att jag ändrat bostad från Stockholm till Göteborg. Där lade Red Bull ut en annons för alla wanna-be copywriters och AD:ar som finns där ute. Ja, de befintliga också för den delen.

Red Bull Best Ad Contest innebär helt enkelt att de låter vem som helst skissa upp sina idéer på deras nästkommande reklamfilm (med temat ”Red Bull ger dig vingar”). Vinnaren får ett ännu så länge okänt pris, förutom det faktum att filmen kommer att produceras och visas i TV såklart.

Man kan reagera på två sätt inför en sådan här tävling:

1. Fy bubblan vad elakt. Red Bull försöker fixa gratis arbetskraft genom att utnyttja en massa idéer de inte betalat för… eller:
2. Fy bubblan vad smart. Red Bull lyckas genom sociala medier nå ut till en målgrupp som är väl bevandrad i deras koncept, många är dessutom väldigt intresserade av marknadskommunikation (eftersom man också startat hashtaggen #redbullbestadcontest på Twitter där det finns en stor representation av kommunikatörer) Man låter dessa göra byråns idéjobb vilket innebär att man sparar åtskilliga tusenlappar. Dessutom ser man till att låta sina kunder vara med i processen att bygga upp deras varumärke. Suveränt. Merkaptan applåderar.

Detta innebär nämligen att Red Bull får en massa reklamidéer utifrån. Och det är viktigt. För på företaget kan man lätt bli kvar i ett särskilt tänk och risken är även att reklambyrån hamnar där till slut. Men här får man reda på hur väl Red Bulls image stämmer överens med företagets profil. Alltså får kunderna som alltid sett produkten från utsidan nu vara med och bestämma (lite) av marknadsföringen från insidan. Dessutom har Red Bull en hoper med idéer att använda sedan när tävlingen är avslutad.

Red Bull vinner mycket på detta. Och nu skriver även jag i positiva ordalag om tävlingen, så de får ytterligare cred.

Red Bull marknadsför sig bland annat via Facebook, Twitter och låter medtävlarna även sätta upp en banner på sin blogg för att promota tävlingen och sitt eget inslag.

Men, det är ju alltid ett men, här kommer min fundering. Man kan nämligen rösta på bidragen i tävlingen. I slutändan är det dock en jury som avgör allt ändå. Min tanke är att man bara delvis vill släppa på kontrollen och friskriva sig ansvaret att låta producera en film där budskapet riskerar att gå stick i stäv med varumärket. Mitt förslag hade varit att göra en lösning a ”la melodifestivalen. Låt juryn säga sitt och folket sitt. Det är nämligen så att den som får flest röster enbart vinner ”Folkets pris” (vad det nu är). Kanske är det värt att sträva efter, men samtidigt tycker jag att det folket tycker är bäst borde vara det man kör på till viss del. För vilka är det som ska köpa produkten i slutändan, folket eller juryn?

Tidigare har bland annat The Brand-Man skrivit om tävlingen

Chalmerscortégen gav dagens skratt

Valborgsmässoafton har sina traditioner och de är väldigt olika beroende på var man befinner sig. Förra året befann jag mig i Uppsala. Det var riktigt roligt att få fira Valborg i staden där det känns som Valborg firas mest. Och då menar jag fira i den mening att man välkomnar våren, för det är ju det Valborg egentligen är. Att sedan en massa minderåriga passar på att supa skallen av sig är ju en helt annan sak.

I Göteborg har den senaste veckan bjudit på rena sommarvärmen och jacka och långbyxor har nästan inte varit att tänka på. Och, när vi ändå är inne på ämnet så kan jag nämna att Valborg i Göteborg, för er som inte har närvarat vid en sådan, för många innebär att titta på det stora cortégetåget som går genom centrala stan. Cortégen anordnas av Chalmersstudenter och de brukar gestalta sin egna vinkling på det som media tagit upp det senaste året. I år fyllde Cortégetåget 100 år så det bjöds på tillbakablickar från världens historia de senaste 100 åren.

Och en vagn ville jag publicera här om det senaste årets piratdebatt:

För er som inte riktigt ser vad bilden innehåller är det ett sådant där gigantiskt grodspel som finns på nöjesparker där man ska dunka ner så många upp-ploppande grodor/harar eller vad det nu är som man kan på tid. Här är det ett gäng pirater som dyker upp då och då och delar med sig av ett paket till varandra. Ja ett paket med fil(mjölk). Dagens skratt, så göteborskt på något sätt. Ha en trevlig Valborg.

Jag blev publicerad… och gick på mässa

Idag har det varit en händelserik dag minst sagt. I torsdags kom artikeln i LO-tidningen om mig, som var en spin-off på den artikeln jag fick i Aftonbladet tidigare i månaden om hur man kan använda sig av sociala medier som kontaktkanal när man söker arbete. Det var trevligt på många de sätt, men själv är jag inte så förtjust i delar av artikeln för att den riskerar att underminera det faktum att alltid lönar sig att synas oavsett som offentlig person eller anonym om man vill bli påtänkt i en sitaution.

Citatet kommer från Per Ottahal, rekryteringskonsult på Proffice:

”Men söker du jobb som till exempel chefsassistent, där integritet värdesätts mer, kan bloggandet i stället ses som en svaghet. Arbetsgivaren kanske söker en mer ”neutral” och anonym person. Per Ottahal berättar om när bloggandet faktiskt ledde till att personen inte fick en tjänst: En tjej sökte jobb som barnvakt hos en överklassfamilj. På sin blogg hade hon skrivit om hur hon gillade att röka marijuana.”

Ok, min gissning är att de flesta människor vet om att det som man skriver på nätet kan läsas, sökas och tas in av andra människor om man valt det så. För faktum är att man kan låsa sin blogg från att synas i sökmotorer, man kan göra den helt privat om man vill där man måste ha lösenord för att läsa den och framför allt: Man kan vara anonym. Jag kan ju tycka att det är ganska så korkat att gå ut offentligt med sin drogliberalism om man inte är anonym bloggare och sedan inte räkna med att folk kan kolla upp en på internet. Sen att man ens vill använda ordet ”överklassfamilj” får stå för journalisten. Jag kan hålla med om att vi har ett samhälle idag som består av så kallade klasser. Men i det här sammanhanget tyckte jag ordvalet var irrelevant. Dessutom kan jag faktisk tycka att en sådan kommentar misstänkliggör bloggande som artikeln ändå ska handla om i positiva ordalag.

Mitt råd är, tänk på vad du stoppar ut på nätet och var anonym om du tror att din arbetsgivare kan tänkas Googla på dina eventuella drogvanor.

Dessutom så var jag och besökte Marknadsföringens dag på Svenska Mässan i Göteborg idag. Jag skulle kunna skriva om vad som hände där, men det orkar jag inte. Dessutom är det onödigt för Mattias ”Please copy me” Åkerberg har redan gjort jobbet på ett utmärkt sätt, så läs hans dragning istället. Missade förresten att hälsa på honom när jag var där, dumt Dessutom har han den goda smaken att publicera foto från min Stendahlkollega Christer Hedberg, som har ett grymt vasst avtryckarfinger när det kommer till fotografering. Många bilder blir det, och snygga!

Några jag hälsade på och växlade några ord med var i alla fall Niclas Strandh, Brit Stakston och Fredrik Olsson. Varav jag lyckades locka de två förstnämnda att ställa upp på bild. Ja, jag hade säkert fått Fredrik också, om det inte vore så att mitt sällskap redan var halvägs utanför lokalerna

 

Emellan föreläsningarna kom en improvisationsteatergrupp från Atelierteatern och underhöll på ett underfundigt sätt. För sent slängde jag upp mobilen och filmade det de framförde, men detta i mitt nästa inlägg ska jag hänvisa till Youtubeklippet jag håller på att slänga upp i skrivande stund.

Marknadsföringens dag imorgon

Jag fick ett superbesked på Stendahls idag. Jag ska hänga med på Marknadsföringens dag imorgon på Svenska Mässan i Göteborg. Det är ett arrangemang som ordnas av MIG, Marknadsföreningen i Göteborg.

Bland annat så kommer de mediesociala personerna Niclas Strandh, Brit Stakston och Fredrik Olsson dit. Det ska bli spännande att lyssna på. Får se om man blir något klokare?

Var förresten och käkade lunch på Hard Rock Café i Göteborg idag, varför har de alltid så dålig service och tråkig attityd varje gång jag är där…? Jag älskar ju Hard Rock Café på alla andra ställen i världen.

Lite intressanta fakta kring skadestånd

Första blogginlägget på bloggen (borträknat det första) som saknar en låttitel som rubrik.

Nu till ämnet. Jag gjorde lite Google-research så här på måndagskvällen och natten när jag funderade lite på det där med det utdömda skadeståndet i The Pirate bay-rättegången. De fyra åtalade dömdes att betala totalt 30 miljoner till sina offer.

Efter lite research kom jag fram till följande:

• Niklas ”Hagamannen” Lindgren dömdes för nio olika våldtäkter på kvinnor att sammanlagt betala ett skadestånd på 850.000 kronor.
• Anders ”Engla- & Pernillamördaren” Eklund dömdes att betala skadestånd till sina offers anhöriga på 860.000 kronor.
• Helge Fossmo och Sara Svensson ”Knutbymorden” dömdes att tillsammans betala skadestånd på 867.000 kronor.
• John ”Lasermannen” Ausonius dömdes för 10 mordförsök och ett mord till ett skadestånd på 1,9 miljoner kronor.

Ja, jag tycker i alla fall att ovanstående män och kvinna begått avskyvärda handlingar oavsett om man våldtagit kvinnor, våldtagit barn eller mördat människor så är det vårdslösa handlingar. Efter lite läsning hittade jag uppgifter som gjorde gällande att det totala skadeståndet som betalats ut till offrens familjer för brandkatastrofen i Göteborg 1998 rörde sig i 50-miljonersklassen. I branden dödades 63 ungdomar och 200 ungdomar skadades många av dem så allvarligt att de fått fysiska men för livet. Alla har de fått psykiska men.

Ja, så beslutade sig då tingsrätten att belägga Fredrik Neij, Gottfrid Svartholm Warg, Peter Sunde och Carl Lundström med ett skadeståndskrav på 30 miljoner kronor för medhjälp till upphovsrättsbrott. Medhjälp till upphovsrättsbrott. Inga döda, inga våldtagna (ja, det skulle vara skivbranschen som känner sig sådan då). De har inte ens begått upphovsrättsbrottet själva, men lik förbannat ska dessa fyra herrar betala summor som John Ausonius, Tommy Zethraeus, Jackie Arklöv, Anders Eklund, Mattias Flink inte ens når ihop till om man sammanslår alla deras skadestånd till ett jätteskadestånd.

Något är sjukt med det, eller är det bara jag som tycker så?

Disclaimer: Jag har inte exakta skadeståndssiffror på brottslingar jag inte skrivit något belopp på. Det var svårare än vad jag trodde att hitta dömda skadestånd på Google. Jag hittade däremot lite intressanta uppgifter om brottslingarnas skulder efter skadestånd i denna Expressenartikel.