Jag blev publicerad… och gick på mässa

Idag har det varit en händelserik dag minst sagt. I torsdags kom artikeln i LO-tidningen om mig, som var en spin-off på den artikeln jag fick i Aftonbladet tidigare i månaden om hur man kan använda sig av sociala medier som kontaktkanal när man söker arbete. Det var trevligt på många de sätt, men själv är jag inte så förtjust i delar av artikeln för att den riskerar att underminera det faktum att alltid lönar sig att synas oavsett som offentlig person eller anonym om man vill bli påtänkt i en sitaution.

Citatet kommer från Per Ottahal, rekryteringskonsult på Proffice:

”Men söker du jobb som till exempel chefsassistent, där integritet värdesätts mer, kan bloggandet i stället ses som en svaghet. Arbetsgivaren kanske söker en mer ”neutral” och anonym person. Per Ottahal berättar om när bloggandet faktiskt ledde till att personen inte fick en tjänst: En tjej sökte jobb som barnvakt hos en överklassfamilj. På sin blogg hade hon skrivit om hur hon gillade att röka marijuana.”

Ok, min gissning är att de flesta människor vet om att det som man skriver på nätet kan läsas, sökas och tas in av andra människor om man valt det så. För faktum är att man kan låsa sin blogg från att synas i sökmotorer, man kan göra den helt privat om man vill där man måste ha lösenord för att läsa den och framför allt: Man kan vara anonym. Jag kan ju tycka att det är ganska så korkat att gå ut offentligt med sin drogliberalism om man inte är anonym bloggare och sedan inte räkna med att folk kan kolla upp en på internet. Sen att man ens vill använda ordet ”överklassfamilj” får stå för journalisten. Jag kan hålla med om att vi har ett samhälle idag som består av så kallade klasser. Men i det här sammanhanget tyckte jag ordvalet var irrelevant. Dessutom kan jag faktisk tycka att en sådan kommentar misstänkliggör bloggande som artikeln ändå ska handla om i positiva ordalag.

Mitt råd är, tänk på vad du stoppar ut på nätet och var anonym om du tror att din arbetsgivare kan tänkas Googla på dina eventuella drogvanor.

Dessutom så var jag och besökte Marknadsföringens dag på Svenska Mässan i Göteborg idag. Jag skulle kunna skriva om vad som hände där, men det orkar jag inte. Dessutom är det onödigt för Mattias ”Please copy me” Åkerberg har redan gjort jobbet på ett utmärkt sätt, så läs hans dragning istället. Missade förresten att hälsa på honom när jag var där, dumt Dessutom har han den goda smaken att publicera foto från min Stendahlkollega Christer Hedberg, som har ett grymt vasst avtryckarfinger när det kommer till fotografering. Många bilder blir det, och snygga!

Några jag hälsade på och växlade några ord med var i alla fall Niclas Strandh, Brit Stakston och Fredrik Olsson. Varav jag lyckades locka de två förstnämnda att ställa upp på bild. Ja, jag hade säkert fått Fredrik också, om det inte vore så att mitt sällskap redan var halvägs utanför lokalerna

 

Emellan föreläsningarna kom en improvisationsteatergrupp från Atelierteatern och underhöll på ett underfundigt sätt. För sent slängde jag upp mobilen och filmade det de framförde, men detta i mitt nästa inlägg ska jag hänvisa till Youtubeklippet jag håller på att slänga upp i skrivande stund.

Here I Go Again

Nu sitter  jag här då igen på reklambyrån Stendahls, där jag tidigare spenderat en praktikperiod under min IHM-utbildning. Nu är det ny praktik och med stora förhoppningar om att kunna göra mig såpass intressant att det kanske finns möjlighet att finna en lucka i budgeten för att anställa.

Nog om det. Påsken är nära förestående och lite ledighet väntar. För mig som inte arbetat på ett tag är det tudelat. Ledighet är fantastiskt trevligt men samtidigt vill man ju också komma igång nu och gärna med en rivstart. Den kommer väl veckan efter påsk.

Andra roliga nyheter är att jag blev uppringd av en reporter på LO-tidningen, en veckotidning som distribueras till 90.000 fackliga LO-representanter på företag runt om i landet. Hon ville göra en spin-off intervju på den artikeln som skrevs om mig i Aftonbladet. Mer publicitet är väl alltid bra, trots att jag som sagt inte alls samtycker med LO:s politik och Socialdemokraterna. Fast å andra sidan är det ju enbart ledarsidan som är rödfärgad och det är Aftonbladets också. Tidningen i sig är fristående LO:s organisation. Jag återkomer senare med länk till artikel där också.

Jag passade även på att dra på mig målvaktsoutfiten igår för första gången på länge. Riktigt skönt var det, dags att ladda upp för en ny fotbollssäsong i Korpen. Det ser jag fram emot.

Nu är det dags att göra lite nytta.

Look Who’s Talking

Idag har jag fått den stora förmånen att bli publicerad i Aftonbladet. Som jag skrev i gårdagens inlägg så blev jag ju upppringd av en reporter som var intresserad av mitt sätt att marknadsföra sig själv genom sociala medier.

Vi får väl se om något företag känner att de behöver anställa en kompetent person som kan lära ut kommunikationsstrategier på sociala medier.

Mitt i kristider gäller det att försöka tänka på vad ett företag kan göra för att kostnadseffektivisera kommunikationen med sina kunder och övriga intressenter. Som en helt egen kanal har de sociala medierna nu smugit sig fram och knackar på dörren, vare sig man gillar det eller inte. Det är via de här kanalerna som man kan leverera ett större mervärde till sina kunder och boosta sitt varumärke och skapa en stark kundlojalitet. Det handlar trots allt om att göra sig vän med kunden för företagets del.

Nu återstår det väl att se ifall den här artikeln gör någon skillnad.

Trevlig helg!

I Morgon är en Annan Dag

När jag sitter och torsdagssurfar som bäst på Dagens Media DIG, så ringer det en reporter från Aftonbladet angående ett mail jag skickade till dem för en månad sedan. Det gäller deras kampanj: Nu lyfter vi Sverige.

Jag skrev lite om mitt jobbsökande via Twitter och om hur bland annat PR-konsulten Jerry Silfwer aka Doktor Spinn snappade upp min lilla ”kontaktannons”.

Nu ville hon skriva om det i tidningen som ett tips på hur man också kan söka arbete i de bistra tider som råder.Kul! Dessutom hoppas jag såklart att det bidrar till lite positiv publicitet kring mitt egna namn såklart.

Imorgon kommer artikeln. Jag återkommer med länk då (om jag blir bra på bilden vill säga )

Video Killed the Radio Star

Nu har jag äntligen beslutat mig för att skriva ner detta som jag gått och funderat på i några dagar. En sorts sammanställelse. 80-talshiten Video Killed the Radio Star med popgruppen Buggles handlar lite om hur nya medier tar över efter gamla. Därför ställer jag mig nu frågan om journalistiken är på väg att dö ut?

När jag var yngre var min högsta önskan att få vara journalist. Jag ville arbeta på Göteborgs-Posten och bevaka Frölundas matcher. Det skulle vara mitt liv. En dröm jag höll fast vid till jag var ungefär 15 år. Då tyckte jag att sportjournalistik verkade relativt enformigt. Jag ville istället bli en granskande journalist, såsom Janne Josefsson. Men efter några år ville jag istället arbeta med kommunikation och där är jag idag. Det jag funderar på nu är ifall alla de studenter som fortfarande söker sig till JMG kommer att ha ett arbete att gå till om 15-20 år?

Det har en längre tid nu spekulerats i diskussioner om traditionella medier jäntemot bloggar, om det var PR-konsulter som stod bakom mediadrevet mot FRA-lagen osv. Vad händer när journalisterna inte längre sitter på redaktionen och inte längre skriver för en tidning/radioprogram/tv-sändning utan i stället så finns nu journalister överallt. De sitter hemma i köket, arbetar på reklambyrå, PR-byrå eller varför inte som förskollärare?

Jag har skrivit förut att bloggandet håller på att bli mainstream, men är det inte ännu. När det gäller att ta till sig en nyhet så vänder sig de allra flesta till massmedia först. Några av dem går sedan vidare till bloggosfären och läser vidare, skaffar sig nya infallsvinklar eller gräver upp felaktigheter som kan tänkas ha kommit fram. Än färre går sedan och börjar diskutera sakerna på Twitter och där någonstans är vi nu.

Twitter, är dock inte mainstream och forfarande något som man i mediavärlden testar sig fram i. Därför blev det stor uppmärksamhet när Aftonbladets chefredaktör Jan Helin valde att twittra om olika etiska spörsmål på kvällstimmarna med sina följeslagare. Då transparens är ett nyckelord inom den nya sociala medievärlden fick detta till följd att vissa bloggar, exempelvis Mymlan, applåderade tilltaget och beundrade Jan Helins diskussion med Henrik Schyffert om huruvida man skulle publicera bilder på den döda bebisens grav som eventuellt hade fallit offer för en läkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Som sagt, en del bloggare älskade att Jan Helin delade med sig av ”det goda”. Jag är övertygad om att han skulle kunna hantera besluten själv, vilket också Mymlan påpekar, istället för att slänga ut frågan till människor som kanske inte alls har någon som helst erfarenhet av pressetiskt arbete. Brit Stakston på JMW vände sig också emot detta förfarandet och jag tycker att det ligger en hel del i hennes resonemang. Frågan är alltså vad var Jan Helins poäng i det hela?

Men det finns även positiva saker med hur bloggande och mikrobloggande kan stötta de traditionella medierna och där konkurrenter kan enas om att samarbeta för en god sak. Likt den svenska samlingsregeringen under andra världskriget där alla partier, förutom kommunisterna, bjöds in att regera landet har nu flera tidningar startat ett samarbete för att på allvar uppmärksamma frågan kring den sedan 2001 fängslade journalisten Dawit Isaak i Eritrea. Ett mycket lovvärt initiativ förstås som sprids vidare av bloggare, bland annat Mymlan och twittrare. Och så är det nog. Ska Dawit bli fri inom en rimlig framtid så gäller det att driva en stark opinion och att skapa stor uppmärksamhet. Lyckas man med det är Dawit snart en fri man. Men det är inte bara i Sverige det ska finnas en större uppmärksamhet, även i Eritrea måste frågan uppmärksammas på ett tydligare plan än vad som nu är fallet.

Så vad kommer att hända med journalisterna om några år. Kommer vi alla att vara våra egna journalister och sprida våra egna budskap. Det är självfallet bra för det demokratiska samhället att alla som vill komma till tals får det. Sedan är det ju inte så att alla som säger något blir lyssnade på, men det handlar ju om hurpass väl man lyckas med marknadsföringen av sina kommunikationsbudskap.

Vad händer med medierna efter papperstidningen? Vad händer med internetmassmedierna? Kommer källkritiken att försvinna eller kommer källskyddet, som går ut på att en journalist aldrig någonsin röjer sin källa, i all transparensiver att försvinna likväl?

Många frågor. Det mest intressanta är ändå att bloggandet kanske ser en helt ny vår, på journalistikens bekostnad. Jag sade inte vilken vår. Definitivt inte denna i alla fall.

A Change Would Do You Good

Alla har kommenterat den kungliga förlovningen idag på sina bloggar så jag känner att mina åsikter i frågan inte behövs. I synnerhet eftersom min reaktion när jag läste Aftonbladets löp (på Twitter!) var: ”Jaha, ok.” Så med det vill jag härmed lämna kungliga förlovningar och feta tisdagar.

Idag har jag lyckats med att exportera min gamla blogg över till denna bloggen. Helt fantastiskt bra, bortsett från att bilderna inte kom med och att det ser lite kaiko ut annars. Men överlag så kan man ju i alla fall läsa alla mina inlägg på samma ställe nu. Jag har ändå inte så mycket bilder på min blogg så det blev inget jättestort problem. Personen jag ska tacka är Johan Börjesson på Valentin&Byhr, men kanske främst skaparen Tomas Wiell. För er som vill ha skriptet sprider jag det gärna vidare och du hittar det här. Detta skript konverterar din blogg.se-blogg till WordPress.

Jag ska se om jag inte kan lösa problemen med bilderna på något sätt, men det återstår att se. Diskussionen kring blogg.se-konverteringen och varför blogg.se kan vara en mindre angenäm publiceringsdomän kan man läsa här.

Idag har jag varit på mitt första möte hos Svenska Kyrkan i Uppsala. Jag ska ha ett frilansjobb där i ett par veckor som marknadsförare för deras Fastekampanj i olika sociala mediekanaler. Kampanjen handlar om att uppmärksamma vattenbristen i tredje världen. Detta är något som Svenska Kyrkan länge engagerat sig i. I nuläget går över en miljard människor på denna jord utan tillgång till rent vatten. Med hjälp av företag, organisationer och privatpersoner kan Du med hjälp av Svenska Kyrkan göra skillnad. Mer om kampanjen kommer ni definitivt att få reda på senare.

Nu sitter jag på det sista tåget från Uppsala till Stockholm efter att ha hälsat på min lillasyster hela eftermiddagen och kvällen. Jättekul! Det kanske är bra ibland att lämna datorn och göra något annat och att inte få dåligt samvete när man inte hinner läsa alla bloggar man prenumenerar på så noga som man egentligen vill. Nu vågar jag väl inte skriva mer om bloggstress med risk för att få Linda Skugge på mig. Wow, så hann jag avhandla den stora bloggnyheten också i en mening. Skönt då behöver jag inte blogga mer om det.

Men på temat stress, Daniel Feldt skrev på Twitter för några veckor sedan:

”Att försöka hinna med i Google Reader är som att ösa Titanic.”

Så sant så sant!

Nu Tar Vid Dem

Ok, som ni redan känner till så hyser jag ett visst intresse för den fantastiska och ädla sporten ishockey. Så nu kommer ett inlägg helt vigt åt mina tankar kring ishockeyn som nämnts i dagarna.

Som ni vet, eller inte vet men lär er nu, så pågår det ett Junior-VM i ishockey i Ottawa, Kanada. Förr var junior-VM inget man direkt brydde sig om, det betydde inte särskilt mycket eftersom det var ändå på riktiga VM de bästa spelarna mätte sina krafter, men denna tid är förbi. Nu betyder inte VM någonting. Visserligen var det länge sedan de bästa var med i en VM-turning men det fanns åtminstone för sådär en 20-år sedan en kedja som gick under namnet KLM (och jag tänker inte på ett holländskt flygbolag) KLM-kedjan spelade i laget som i folkmunn kallades för The Big Red Machine. Ni förstår säkert att det är CCCP eller Sovjetunionen jag pratar om och KLM-kedjan bestod av de legendariska Krutov, Larionov och Makarov uppbackade av de stabila backarna Fetisov och Kasatonov, en sann -ov-kedja alltså.

De var omöjliga, det gick inte att slå dem, så när väl Sverige spelat oavgjort eller till och med slagit dem vid sidan av alla de 10-2, 9-0 8-1 förluster de hade tidigare var det stort. Det var det som hände 1991 i Åbo. Om Sverige slog Sovjet skulle man vinna VM-guld. Jag bänkade mig framför tv:n och njöt. 1-0 Jonas Bergqvist ett vackert slagskott från blå, 1-1 Semaks kvittering från vänster på Rolf Ridderwall (tror jag det var som stod) och sedan då det klassiska målet i tredje perioden där en ung, orutinerad Mats Sundin kommer loss på högerkantet och lägger in pucken mellan bena på Trefilov (tror jag deras målvakt hette) och hans kroppspråk när han märker att pucken smiter in mellan benen är väldigt uppgivet. Vid en snabb sökning på Youtube hittade jag detta klippet som visar de svenska höjdpunkterna från VM ´91, och det är många fina minnen som vaknar till liv. Framförallt minns jag ju Mats Sundin som gjorde två mål på Finland med mindre än minuten kvar och ett mål på USA med mindre än minuten kvar. JA vilka minnen, Det var VM 91 – jag var 11 år och gick ut på tomten och rekonstruerade hela avgörnadet med min bandyklubba och bandymål. Kuriosa: På kvällen anordnades Eurovision Song Contest i Rom, där vann en låt som hette ”Fångad av en Stormvind” framfördes av… ja ni vet säkert.

Men det var inte VM 91- jag skulle skriva om utan Junior-VM och hur mycket roligare det är att titta på juniorerna än det riktiga VM. Jag är själv en ivrig förespråkare för att VM i Ishockey ska göras om totalt eller läggas ned.
Och det är kul att se att det går bra för våra junisar borta i Kanada. Enligt Aftonbladet är Frölundas Erik Karlsson redan kung i Ottawa, då han draftades av Senators  förra säsongen. Många tror att Erik åker över redan efter den här säsongen, men jag tror att det är för tidigt. Det är bara att inse. Erik hade svårt att ta en ordinarie plats i Frölunda i höstas, han kan inte gå in i Ottawas lag nu redan. Han är bra, men han behöver ett år på tillväxt först minst!!! Han är faktiskt bara 18 år. Henrik Lundqvist brukar jag ha som lysande exempel, han stannade i Frölunda riktigt länge, stack över när han var 24, och resten vet nu ju. Henrik är given förstakeeper i Rangers och en av NHL:s bäst betalda målvakter och uppskattade spelare. Joel Gistedt, keeper i Frölunda som stack till Phoenix inför denna säsongen har det varit tyst om. Den enda från Frölunda som lyckats bättre i NHL än vad jag trodde är Loui Eriksson i Dallas. Så det går, men oftast inte. Så Erik, stick till NHL, men vänta gärna ett par år. Du kommer att bli kung där direkt då!

Sen en liten kommentar om debatten kring Niklas Wikegård. Jag gillar honom, jag gillar honom skaprt. Han har humor, attityd, känsla allt som gör att man förstår att han har en passion för det han gör – inte så jäkla slätstruket svenskt som alla tycker man ska vara jämt. Sverige skulle behöva bli lite mer amerikanska och amerikanarna skulle fasen behöva bli lite mer svenska. Sen är det ju såklart lite dumt att Wikegård säger att spelare är korkade. Det hör inte riktigt hemma i sammanhanget. Men annars, mer Wikegård i TV. Jag minns när han snackade taktik med de svenska hockeytjejerna i studion. Han visst inte att han filmades och jäklar vad han hoppade och studsade han var så alert och ville göra allt han kunde för att ge dem tips inför semifinal eller om det var finalen. Hittade tyvärr inte det klippet men hittade ett annat, som är så jäkla skönt. Visserligen scriptat men ändå.. Kan man ogilla en sådan här hockeyexpert?

Vilken hockeykväll det blir ikväll: Först Frölunda-Linköping, sen Sverige-Slovakien i J-VM. Ok! Nu tar vi dem, nu tar vi dem. OK! Nu har vi dem, nu har vi dem, så koppla grepp och släpp ej tag ni Moder Sveas bästa lag…

American Idiot

Ja, den här veckan har sannerligen tuffat på i snälltågsfart. Det är nästan så jag höll på att bli överkörd, men jag har hållit mig hyfsat långt från spåret.

Jag ska berätta om en amerikansk idiotfamilj, mycket amerikanska dumhuvuden finns det ju Men först ska jag snacka julen. Det är på väg att bli den 19 december och julafton är bara några dagar bort. Det ska bli trevligt värre och förhoppningsvis ska man få sig en lugn och fridfull jul a’la Karl-Bertil Jonsson, innan Tyko skriker att han ser på TV. Man måste göra sin medborgerliga plikt här i livet förstår ni för att få en full god jul (det sista var en intern grej från famijealbumet!)

På jobbet ska vi bara jobba till 14.00 sedan ska vi duka upp ett långt julbord på kontoret med tillhörande mat och dryck. Själv ska jag hålla en presentation imorgon (eller en brief, men det låter coolare med presentation, så jag säger det) Den senaste veckan har jag nämligen spenderat med att researcha internetvärlden, med fokus på Youtube, Facebook och Second Life – det är nästan som att surfa hemma men man får betalt för det. Nej just det fan, det var ju bara praktik och ingen ersättning utgår.

Nu till den amerikanska idiot familjen. Aftonbladet skriver om familjen i New Jersey som inte fick köpa tårta med namn på deras son. Orsak: sonen heter Adolf Hitler. Hans två systrar heter Aryan Nation och Hinnler. På familjens vägg hänger swastikor och bilder på den tyska örnsymbolen under andra världskriget. Pappan har hakkorstatuering. Om han är nazist eller nynazist? Nej då, inte alls enligt honom själv – han gillar bara tyska grejer.

Men vad fan, kan han inte gilla bratwurst och lederhosen och en och annan tysk schlager och öl istället. Grejen är att idiotens argument inte håller. Han säger i en intervju hela tiden att vi inte ska bry oss om historien, han är osäker på om förintelsen ägt rum och ännu en gång att det är meningslöst att älta historien. Så varför har han då en massa prylar från Andra världskriget i huset om historien är oviktig?

Varför sonen heter Adolf Hitler? – Namnet är ovanligt. Kul att ingen annan i världen heter så, tycker idioten till pappa. Men tacka fan för det! Om barnen inte blir helt hjärntvättade så kommer de alla växa upp och må skit på grund av sina namn och har inte alla tre begått självmord före 18-årsålder så är det ett mirakel.

Pappan ville ta famíljen och flytta till Tyskland för de tyckte inte USA var toleranta nog mot dem. Fattar de inte att det här är jäkligt känsligt i Tyskland. Man bör helst inte nämna det. Han kommer inte få något större stöd kan jag lova

American IDIOT!!!!

Jag är så arg så jag smäller ner tangenterna. Och här i Sverige har Sverigedemokraterna 4,5% och riksdagsplats enligt senaste opinionsmätningen från SIFO. Vad fan är det som håller på att hända?????

Kids in America

Ja nu är det snart bara en vecka kvar till amerikanarna skrider till val, för att rösta fram en ny president. Det ska bli väldigt intressant att följa – tror att Obama kan ha en rätt hygglig chans, i alla fall om man kollar på opinionsundersökningarna.

Det som är intressant med amerikanska kampanjer är ju den enorma skillnaden på ett USA-val och ett Sverige-val, och då menar jag inte bara storleken utan även hur kampanjandet ser ut. Personangreppen haglar och små nyheter kan ibland få väldigt stora proportioner. Ok då, Fox och CNN kan väl fylla sina hemsidor med ickenyheten att McCains bror, Joe, ringde 911 för att ta reda på varför det var trafikstockning på motorvägen han körde på – men Aftonbladet!!! Aftonbladet.se har i skrivande stund smällt upp nyheten högst upp på deras sida. Många kommenterade detta i deras forum att det verkligen var en utfyllnadsnyhet och att de kanske inte var lönt att rapportera om en struntsak som detta. Jag kan inte annat än att hålla med.

Så, nästa nyhet då. Enligt konstnären Warhol skulle alla i framtiden få ”15 minutes of fame”. Ja, den 20-åriga Texastjejen Ashley Todd fick till och med tre dagar. I onsdags polisanmälde hon att hon blivit överfallen av en stor svart man som rånat henne och, när han såg hennes bumper-sticker på bilen att hon var McCainanhängare, ristat in ett spegelvänt ”B” på hennes kind och sagt något i stil med att Hon skulle rösta på Barack Obama. Ashley blev uppringd av både John McCain, Sarah Palin och en representant för Obama som önskade henne tillfriskning och fördömde våldsgärningen hon blivit utsatt för.

Jaja, en tråkig historia kan man tycka. Ashley blev förhörd och allt eftersom började polisen ana oråd och nu så har hon erkänt att hon hittat på allting. Ja – om syftet var att skada Obamakampanjen och svarta män – så har hon uppenbarligen misslyckats. Ashley får nu tillbringa lite tid i häkte, misstänkt för att ha lämnat falska uppgifter i en polisanmälan, och försvinner förmodligen bort från rampljuset lika snabbt som hon hamnade där. Jag säger bara only kids in America. Jag vet att det inte är sant, men det passar så bra ihop med rubriken om jag skriver så.

Only kids in America!

Anthem

Läser i skvallerblaskan Aftonbladet (vet att jag borde läsa SvD och DN mer men men) att her Tommy Körberg nu ska bli pappa. Kul för honom, men det finns en sak jag tycker är lite kaiko.

Tommy K är alltså 60 år, lika gammal som min far, men jag är alltså 28 år gammal. När Tommy K:s barn tar studenten kommer Tommy K stå där med studentskylten 78 år gammal, om han lever då. Med största sannolikhet kommer alltså Tommy K inte överleva sitt barns 30 årsdag och då har han ändå trillat av pinn för tidigt.

Eller tänk på när Tommy K:s unge går i lågstadiet och alla hans kompisars föräldrar är mitt uppe i karriären medan Tommy K är (i alla fall till åldern) pensionär.

Kvinnor har något som heter biologisk klocka och klimakterium, vilket gör att de inte kan få barn vid 60 års ålder, det har inte män vilket gör att sådana här saker kan ske.

Jag hade haft visst förståelse om Tommy K nu inte hade haft barn sedan tidigare, men det har han… två stycken! Men det är klart jag hade haft visst förståelse om hans fru på 38 år inte haft barn sedan tidigare, men det har hon!

Så detta barnet tycker jag faktiskt synd om redan innan det fötts.
Snälla alla ni gubbar över 50. Håll på så mycket ni vill (det är bara hälsosamt) men snälla använd gummi, sterilisera er eller gör det med någon som gått igenom klimakteriet så slipper barnet tvivla på skillnaden mellan pappa och farfar/morfar.