Where Have All the Flowers Gone

Jag vill börja med att säga att den merkaptanska blomman har varit väl frånvarande från blogghimlen på senaste tiden. Detta beror på att jag har haft en del annat att göra vid sidan av och inte kunnat ha något fokus på bloggandet. Det finns uppslag, men just nu är tiden knapp då saker som att söka arbete och lite avslutande fastekampanjsarbete tagit en hel del tid.

Det finns ju trots allt mycket att göra AFK/IRL också

Jag skulle dock vilja påminna om Svenska kyrkans fastekampanj om rent vatten som en mänsklig rättighet. Ni hittar mina tidigare artiklar om ämnet här, här,  här och här. Min insamling hittar ni här. Genom ett enkelt SMS kan du bidra med 50 kronor för att ge människor som har det tufft en drägligare värld. Det går lika bra att starta en egen insamling som att bidra till min eller någon annan.

Två stora orsaker till att vatten är en viktig människorättsfråga:

1. En del krig har olja som tydlig orsak. Det finns också en hel del krig där vatten är en av orsakerna till strider.  Särskilt tydligt är det på Västbanken.
2. Om vattentillgången ökar innebär det att fler barn slipper spendera långa dagar med att bära vatten och istället har en möjlighet att gå i skola.

Det är nu bara några dagar kvar på kampanjen. Inte för att jag vill låta sån, men vet du med dig att du röstade på Caroline af Ugglas i melodifestivalen så har du verkligen råd med detta också

Så, jag beklagar att mitt bloggande nu inte blir så frekvent som tidigare, men jag hoppas snart vara tillbaka i gammal god form.

SJ SJ Gamle Vän

…Festligt att du lever än, men du ser rätt krasslig ut snart hörs ditt sista tut.

Infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) håller alldeles strax en presskonferens om konkurrens på spåret. Och jag tycker om det, mycket. Alldeles för länge har Johan Wester, Stefan Holm och allt vad de heter fått härja fritt utan vad det verkar någon som helst konkurrens i På spåret.

Nej, skämt och sido. Det rör sig om att Åsa vill att Sverige ska lätta på järnvägsmonopolet som SJ har för persontrafik på vissa sträckor i Sverige. Självklart tycker oppositionen annorlunda. Det känns som om det är samma visa utan att ordentligt ha tänkt ut varför, för deras argument är nämligen risken för de ökade priserna. Men då har de inte riktigt tänkt längre än till Kungsbacka, om man åker från Göteborg. Något som även CUF-orföranden Magnus Andersson är inne på.

Det som slår mig mest i detta är att jag när jag läste på IHM, hade besök av en från SJ som gästeföreläsare. Självklart kom de sjuka priserna upp, särskilt de mellan Göteborg och Stockholm, där studentpriset för X2000 mellan städerna lätt kan ligga på 850 kronor en populär avgång. Detta medan flyget kostar 400 kronor alla avgångar, studentpriset alltså.

Hans svar på detta var, som vilket företag som helst skulle svarat. ”Vi har ingen anledning att sänka priserna, för vi har ändå sån stor beläggning att vi tjänar mycket pengar på det”

Fine, så kan ju ett företag resonera om de kan. Men det sticker i ögonen att SJ gör det med tanke på att det inte tillåts någon konkurrens på sträckan Stockholm-Göteborg. Det kan ju oppositionen fundera på den prisbilden.

SJ är bra, på att köra tåg. När de fungerar, kommer i tid, stänger dörrarna 30 sekunder före avgång och undviker en mängd orsaker som verkar uppehålla dem på vägen. Med ökad konkurrens ser jag fallande priser. För det är bättre att åka tåg än flyg. Egentligen både för miljöns skull och bekvämlighet. Men utan konkurrens kommer inte SJ sänka priserna.

Dessutom behövs det en utveckling av järnvägstrafiken. Det nyaste vi har att erbjuda är X2000-tågen och de är snart 19 år gamla. Det sägs att det inte går att köra fler tåg på sträckan Göteborg-Stockholm på grund av platsbrist på spåren, men det är ju knappast ett skäl till varför man ska hålla ute konkurrens, eller?

Nej, kör på Åsa, fram för  full konkurrens inom tågtrafiken. Det skulle verkligen behövas.

Think Twice

I all sin iver att ”hänga med” så bestämde sig Hockeyligan att sätta lite extra krydda på slutspelet i ishockey genom att skapa en domarblogg. Jag tyckte det var ett klockrent initiativ när jag hörde talas om det, men efter ett tag förstod jag att någon inte hade skottat hela vägen fram när de gällde de kommunikationstekniska detaljerna i planen.

Innan kvartsfinalerna var över så lade Hockeyligan ner bloggen, med motiveringen att domarna ska verka utan att synas och det är spelarna och matcherna som ska stå i centrum. Jaha, säger ni det? Men det borde väl de ändå kommit på innan de startade bloggen. Nej, det luktar snarare censuriver från högre instans likt den hovet använder sig av.

En kort resumé för er som inte är insatta i hockeybloggandets kommunikationsvärld:

8 mars lanserar Hockeyligan domarbloggen. Bloggen ska handla om domarnas syn på saker och ting i hockeyns slutspel. Dessutom skriver Hockeyligan följande: ” Domarna är ofta huvudpersoner i ett slutspel och nu får vi en unik inblick i deras tankegångar. ”

Under de kommande dagarna drivs en blogg som jag tycker har följande ”fel”

• Domarna som skriver är anonyma, man vill ju veta vem av dem som skriver. Istället är det inlägg som säger att de var i norrland idag och dömde hockey. Så varför vill de då inte visa vilka de är som skriver när de själva säger att domarna ofta är huvudpersoner.
• Man kan inte kommentera på bloggen. Något jag anser vara ett generalfel och jag anser i grunden att en blogg som inte tillåter kommentarer egentligen inte är en blogg. Hela syftet med bloggande är att det rör sig om sociala medier. Domarbloggen var inte social alls.
• Jo, men man kunde faktiskt komma i kontakt med bloggen, genom att maila Hockeyligans redaktion med vad det verkade, regelfrågor, av döma av de få inlägg som publicerades. En blogg som drivs kring att man ska maila sina kommentarer. Dumt!
• Att hitta domarbloggen krävde sin tid. Visst det fanns en länk från Hockeyligans pressmeddelande. Men väl inne på bloggen hade de missat att lägga upp ett fungerande feed-flöde med RSS. Detta innebar att jag fick favoritmärka sidan och gå in på den lite då och då för att kolla nya inlägg. Illa, jag mår illa, som Uggla skulle sagt. Någon ”puff”  på Hockeyligans startsida för bloggen syntes förresten aldrig till.

Så kom då incidenten som gjorde att Hockeyligan beslutade sig för att lägga ner bloggen. I matchserien mellan Frölunda och Luleå kunde inte domaren Patrik Sjöberg regelboken och lät Jaroslav Obsut sitta i utvisningsbåset 2 minuter för länge. Stor skandal såklart och självklart gick jag in på bloggen för att se vad domarna själva säger om debaclet. Men på bloggen var det tystnad i tre dagar. Då kan jag säga att de få dagar bloggen varit uppe hade det lagts in cirka tre inlägg om dagen. Munkavle på gällde följdaktligen.

Sedan kom ett inlägg där någon domare beklagade sig över att misstag gjorts och dagen efter stängde Hockeyligan bloggen med motiveringen: ”att domarna ska verka utan att synas, för att minska fokus på domarna och för att öka fokus på själva idrotten, säger Tobias Josefsson, chefredaktör för hockeyligans hemsida.”

Jag vet inte om Tobias Josefsson på Hockeyligan var medveten om att man i pressreleasen inför lanseringen sade att man gärna ville ha inblick i deras tankegångar eftersom de ofta är huvudpersonerna i slutspelet. Ja, visst är det dubbla budskap.

Det som stör mig mest är att Hockeyligan inte tänkt två gånger. Hockeyligan kan sin ishockey, men kunskapen kring kommunikation är tydligen bristande. Jag tycker att domarbloggen var en lysande idé. Men de förvaltade den riktigt dåligt. Hela upplägget visade på stora kunskapsbrister om hur bloggvärlden fungerar. När man via medier gör reklam för sin blogg så räknar man med ett visst intresse. Enligt hockeyligan var intresset också överväldigande, men man fick ju ingen uppfattning av det själv när kommentarsfunktionen fattades. Med ökat intresse skapas också två sidor: kritiker och påhejare. Hur skulle de hantera det stora intresset? Det hade man inte tänkt igenom.

Varför har man då inte gjort en riskanalys?

Titta bara på historien. Slutspel gäller så otroligt mycket för klubbarna, med mycket pengar på spel. Domarna får ofta stå i skottlinjen hos det lag som känner sig förfördelat. Hur skulle då medial uppmärksamhet på domare hanteras i bloggen? Det var tydligen en fråga som Hockeyligans kommunikationsansvariga inte hade ställt sig. En fråga som i sammanhanget var väldigt relevant.

Nej, hockeyligan behöver skickligare kommunikatörer. Jag är ledig – jag brinner för ishockey. Vad sägs?

What’s Up?

Fick upp ögonen för Currents skämtsamma syn på Twitter via Åkestam Holst Fabriken

Rätt kul måste jag ändå medge

Videon i sig väcker en diskussion som jag ska skriva upp på min ”To write-lista” och då gäller det två frågor

1. Min erfarenhet är att Twitter används mer till att dela länkar och tycka till om saker än att beskriva vad man i själva verket pysslar med för stunden. Stämmer det med er?
2. Vi som spenderar dagarna med att stirra på en datorskärm och sedan när vi kommer hem stirra lite till på den. Påverkar det vårt sociala liv IRL/AFK* (vilket som nu är mest ”inne” att använda?)  positivt eller negativt. Eller har det ingen betydelse alls. Blir det som i den utmärkta reklamfilmen för Jämtkraft nedan?

Jag ska fundera på det i ett annat inlägg.

* Fotnot: För er som inte känner till förkortningarna står IRL för In Real Life och AFK för Away From Keyboard. Båda uttrycken syftar alltså till vad man gör när man inte sitter framför datorn.

Vem Vet

Något som många av mina vänner fått erfara är att jag gillar frågesporter. Vilken tur då att Vetgirig finns. Sajten där allmänheten ombeds sända in sina frågor. Jag har haft ett medlemsskap där i några år och producerat några frågesporter till sajten. Nu vill jag marknadsföra min senaste kreation.

Det är en frågetävling om Sociala medier. Flera av er kommer säkert inte ha några större problem med de 15 frågorna, men de är konstruerade för gemene man och inte den, som likt jag, tillbringar stora delar av sin vakna tid uppkopplad mot Twitter, Google Reader och Facebook bara för att nämna några exempel.

Gör gärna testet och berätta hur det gick för er.

Lycka till!

Hujedamej

Hujedamej sån rysare det blev, men nu är det alltså klart. Frölunda goes Småland.

Frölunda möter Hv71 i semifinalen. Det stod klart efter att Timrå besegrats (av just Hv) och Skellefteå tryckte in segerpucken i den sjätte perioden.

Tyvärr har jag lovat bort min tid på torsdag och lördag kväll (matchdagar 1 och 2). Typiskt, när man inte tänker sig för. Nu blir det att bita på naglarna utan att kunna se matcherna. Tufft

Frölunda vinner serien dock och går till final… hoppas jag

Video Killed the Radio Star

Nu har jag äntligen beslutat mig för att skriva ner detta som jag gått och funderat på i några dagar. En sorts sammanställelse. 80-talshiten Video Killed the Radio Star med popgruppen Buggles handlar lite om hur nya medier tar över efter gamla. Därför ställer jag mig nu frågan om journalistiken är på väg att dö ut?

När jag var yngre var min högsta önskan att få vara journalist. Jag ville arbeta på Göteborgs-Posten och bevaka Frölundas matcher. Det skulle vara mitt liv. En dröm jag höll fast vid till jag var ungefär 15 år. Då tyckte jag att sportjournalistik verkade relativt enformigt. Jag ville istället bli en granskande journalist, såsom Janne Josefsson. Men efter några år ville jag istället arbeta med kommunikation och där är jag idag. Det jag funderar på nu är ifall alla de studenter som fortfarande söker sig till JMG kommer att ha ett arbete att gå till om 15-20 år?

Det har en längre tid nu spekulerats i diskussioner om traditionella medier jäntemot bloggar, om det var PR-konsulter som stod bakom mediadrevet mot FRA-lagen osv. Vad händer när journalisterna inte längre sitter på redaktionen och inte längre skriver för en tidning/radioprogram/tv-sändning utan i stället så finns nu journalister överallt. De sitter hemma i köket, arbetar på reklambyrå, PR-byrå eller varför inte som förskollärare?

Jag har skrivit förut att bloggandet håller på att bli mainstream, men är det inte ännu. När det gäller att ta till sig en nyhet så vänder sig de allra flesta till massmedia först. Några av dem går sedan vidare till bloggosfären och läser vidare, skaffar sig nya infallsvinklar eller gräver upp felaktigheter som kan tänkas ha kommit fram. Än färre går sedan och börjar diskutera sakerna på Twitter och där någonstans är vi nu.

Twitter, är dock inte mainstream och forfarande något som man i mediavärlden testar sig fram i. Därför blev det stor uppmärksamhet när Aftonbladets chefredaktör Jan Helin valde att twittra om olika etiska spörsmål på kvällstimmarna med sina följeslagare. Då transparens är ett nyckelord inom den nya sociala medievärlden fick detta till följd att vissa bloggar, exempelvis Mymlan, applåderade tilltaget och beundrade Jan Helins diskussion med Henrik Schyffert om huruvida man skulle publicera bilder på den döda bebisens grav som eventuellt hade fallit offer för en läkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Som sagt, en del bloggare älskade att Jan Helin delade med sig av ”det goda”. Jag är övertygad om att han skulle kunna hantera besluten själv, vilket också Mymlan påpekar, istället för att slänga ut frågan till människor som kanske inte alls har någon som helst erfarenhet av pressetiskt arbete. Brit Stakston på JMW vände sig också emot detta förfarandet och jag tycker att det ligger en hel del i hennes resonemang. Frågan är alltså vad var Jan Helins poäng i det hela?

Men det finns även positiva saker med hur bloggande och mikrobloggande kan stötta de traditionella medierna och där konkurrenter kan enas om att samarbeta för en god sak. Likt den svenska samlingsregeringen under andra världskriget där alla partier, förutom kommunisterna, bjöds in att regera landet har nu flera tidningar startat ett samarbete för att på allvar uppmärksamma frågan kring den sedan 2001 fängslade journalisten Dawit Isaak i Eritrea. Ett mycket lovvärt initiativ förstås som sprids vidare av bloggare, bland annat Mymlan och twittrare. Och så är det nog. Ska Dawit bli fri inom en rimlig framtid så gäller det att driva en stark opinion och att skapa stor uppmärksamhet. Lyckas man med det är Dawit snart en fri man. Men det är inte bara i Sverige det ska finnas en större uppmärksamhet, även i Eritrea måste frågan uppmärksammas på ett tydligare plan än vad som nu är fallet.

Så vad kommer att hända med journalisterna om några år. Kommer vi alla att vara våra egna journalister och sprida våra egna budskap. Det är självfallet bra för det demokratiska samhället att alla som vill komma till tals får det. Sedan är det ju inte så att alla som säger något blir lyssnade på, men det handlar ju om hurpass väl man lyckas med marknadsföringen av sina kommunikationsbudskap.

Vad händer med medierna efter papperstidningen? Vad händer med internetmassmedierna? Kommer källkritiken att försvinna eller kommer källskyddet, som går ut på att en journalist aldrig någonsin röjer sin källa, i all transparensiver att försvinna likväl?

Många frågor. Det mest intressanta är ändå att bloggandet kanske ser en helt ny vår, på journalistikens bekostnad. Jag sade inte vilken vår. Definitivt inte denna i alla fall.

Ring Ring

Länge har Telenors olika reklamfilmer på temat ”olika sätt att kommunicera” rullat runt i etern från Garbergs. Och de sätter sig nu. Jag gillar dem! I veckan har jag slösurfat lite på Youtube och fastnat i diverse filmer med reklamblock från svunna tider. De flesta är riktigt dåliga. Men det var ju så länge sedan så man blir allt rätt nostalgisk när man tittar på dem.

Så det som skiljer många av de reklamfilmer som syns nu är framförallt en ökad kreativitet och, det är klart i reklam-tv:ns ungdom misstänker jag att många reklamfilmer dubbades till svenska på grund av resursskäl. Nu ser vi färre tyska reklamfilmer för rengöringsmedel eller kolor dubbade till svenska men de finns.

Förutom Garbergs Telenor-filmer är jag just nu också väldigt förtjust i 3:s en bra deal. Skulle ni mot förmodan ha missat några av filmerna finns de att beskåda här nedan. Njut av reklam med hög kvalitet!

Lite off-topic kan jag ju nämna att Frölunda leder med 3-1 i matcher. Tyvärr begicks det ett riktigt vidrigt domarmisstag i matchen som spelades ikväll. Tänk om Hockeyligan kunde sponsra domarkontrollanten på läktaren med en mobiltelefon. Kanske Telenor kan göra en reklamfilm på ”kommunikation inom Ishockeyn”. Det skulle vara ”en bra deal”.

Men förhoppningsvis hade Frölunda inte haft några problem i att vinna matchen ändå. Det är ändock knappt så jag vågar skriva något om det, för senast jag skrev om Frölunda i SM-slutspelet åkte de på storstryk. Sedan dess har jag inte nämnt det och så har det gått bra. Vi får väl se vad som händer nu, skrockfull som jag är.

Spending My Time

Igår var jag på Arbetsförmedlingen och träffade min ”handledare” eller ”handläggare” för första gången. Det var nästan en bisarr upplevelse. Jag möts av en kvinna som börjar med att säga att jag inte alls ser ut som hon tänkt sig.

- Jaha, säger jag, Hur hade du tänkt dig då?

- Mycket äldre, svarar hon och forsätter: Det är lustigt när den bilden man har innan så totalt kolliderar med det man ser. Jag hade byggt upp en väldigt bra bild av dig trodde jag.

Ja, inte tusan vet jag hur jag ska tolka något sådant – men hur som haver vi språkades ett tag och hon frågade om jag besökte Arbetsförmedlingens jobbsajt ofta. Jag svarade sanningsenligt att det inte var jätteofta, men jag sökte på andra annonssidor, men framförallt genom att scanna av bloggar och försöka bygga upp ett kontaktnät för mig själv på digitalt vis. Eftersom många av de jobb som jag söker inte annonseras ut på Arbetsförmedlingens sajt.

- Ja, vilken tur att man är gammal, fick jag till svar. Sedan klickade hon upp www.resume.se och sa: Här har vi något tror jag, Resume (uttalat utan accent/apostrof med långt ”u”) är det en sida du känner till? Här finns det tydligen jobb att hitta.

Jag talade om för henne att jag kände till Resumé och prenumererade på deras nyhetsbrev, men tackade för tipset. Ja och efter 40 minuters samtal kände jag att jag inte hade fått ut någonting. Jag fick reda på att jag ska föra en jobbsökardagbok och rapportera in allt till henne så att jag inte skulle mista min a-kassa.

Fy tusan. Det är så mycket enklare att arbeta och att slippa hålla på att skicka in blanketter regelbundet hit och dit. Jag lyckades i alla fall få tillstånd att skicka mail till henne med det som skulle sändas in. Först lät det som hon ville ha det per post.

När hon sade att det var tur att hon var gammal  tänkte jag säga att det är tur att jag är ung. Men 28 kanske inte är så ungt… Hur som helst där satt jag av en timme av mitt arbetslösa liv. Låt det för all del inte vara länge.

Jag har länkat förut, men mitt CV finns här. Vidare kan också mitt marknadsföringsarbete för Svenska kyrkans fastekampanj 2009 i bloggosfären läggas till.

I övrigt var jag på en intervju idag på en av PR-byråerna i staden. Där blev det tyvärr inget napp. Tråkigt för min del, och för att de inte vet vem de missar

Hur visar man (inte bara säger) att man  är en driven och nyfiken person under en halvtimmes intervju?

Förslag mottages gärna.

IQ

…kan räkna upp till hundra.

Det sägs att medelpersonens IQ ligger på 98-100. Så med detta i bakhuvudet och min önskan att sticka ut från medelsvensson så mycket som jag bara kan bestämde jag mig för att göra något jag nästan aldrig gör. Installera en test/lek/spel-applikation på Facebook. Så då bestämde jag mig för att ta det ytterst ”vetenskapliga” testet för att se ifall jag stack ut från medelpersonen.

Mitt resultat var 129 och jag lyckades med det resultatet hamna trea i min vänkrets. Hmm. Burger Kings gamla kampanj om att man skulle göra sig av med tio ”vänner” på Facebook för att få en gratis Whopper ser jag nu i helt nya ögon.

Jag skulle ju inte bara  fått en gratis hamburgare! Då jag skulle gjort mig av med ”obekväma” vänner hade jag dessutom blivit smartast i min vänkrets